Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En småstadshistoria, berättad af C. T. - Buketten. Gust. R. Peterson - Apsarasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
»Nå nå, ingen skada skedd! Det der skall jag komma »,
tänkte han, och så fortsatte han sin väg.
Några dagar derefter är han borta på bjudning. Han
blir presenterad för bagare Eingbom och i brist
på annat samtalsämne frågar han denne, om han sett
någon kalf. Nej, det hade Ringbom icke gjort, och så
upprepar Ljungstedt Holms ord.
Ringbom går litet besvärad till en annan grupp. En
bekant, som hört samtalet, frågar Ljungstedt, hur
han kunde framställa en sådan fråga.
»Hvarför så? Hvarför kunde jag inte göra det?»
Och så hviskar den andre till Ljungstedt några ord,
hvarpå denne blossande röd utbrister:
»Nej, det visste jag icke! Det var då riktigt
förargligt! Bara han nu inte blir ond på mig, men
det skall jag väl ändå förekomma.»
Och så går han bort till Ringbom:
»Ursäkta mig, jag frågade er nyss, om ni sett någon
kalf, men ni får inte blifva ond för det, för jag
visste verkligen inte, att bagare kallas kalfvär.»
»Åh, gör ingenting! Men säg mig ni en annan sak:
tror ni, att jag kan se på era fönster om ni är hemma
eller borta?»
»Nej», svarade Ljungstedt efter ett ögonblicks
funderande.
»Är man inte blind, kan man väl se på dem, ni må nu
vara borta eller hemma!» inföll bagaren - och så stod
Ljungstedt der igen.
länge sökt bland blommors tal ’För att få hop till
en bukett. Och när till slut jag gjort mitt val, Och
tyckt jag gjort det ganska nätt, Så flög jag bort så
snabb som vind, Men, o, hur röd var ej min kind!
Jag skulle ge buketten åt En liten tärna, ung som
jag. Hon sade: tack! och jag: förlåt! Men nu’ min
gåfva vänligt tag. Hon log, som sol mot sommarns ros,
Men var uti en blink sin kos.
Den andra dagens morgonväkt Jag kom just der vi mött
hvarann, Och se, en ros i morgondrägt,
Prydd med en daggjuvel så grann, Stod tätt vid
stället, och för den Min röfvarblick gaf eld igen.
Jag sträckte handen ut så brådt, Då, ve, hvad syn
mig mötte här! Min tärna visst den vägen gått, Ty
vissna blommor lågo der; Vältaligt sade då min tår:
God morgon, vänner från i går!
God morgon, vänner, och godnatt! Jag vill ej röfva
blommor mer, Ty blomman, som på kinden satt, Den går
kanske i graf med er! Och bort jag flög så snabb som
vind, Men längre röd var ej min kind.
* Gust. R* Peterson.
hinduernas dödsrike är befolkadt af mycket sällsamma
gudomligheter, men bland dessa förekomma äfven
figurer, hvilka, liksom Valhalls invånare, enligt
våra hedniska förfäders gudalära, kunna väcka ett
allmänt menskligt intresse, emedan de motsvara
en allmänt mensklig föreställning om förhållanden
i lifvet efter detta. En sådan figur i hinduernas
dödsrike är Apsarasa och hennes talrika följe af unga
flickor, utrustade med alla de behag, som pryda det
hinduiska skönhetsmönstret. Dessa unga flickor, säger
den heliga legenden, voro länge sänkta i Oceanens
djup, till dess Vischnu, den upprätthållande guden,
uppsökte och befriade dem och återgaf dem deras plats
i de sällas himmel.
Nio särskilda gånger har Vischnu antagit
menniskonatur. Förbigående ändamålet med de öfriga
förvandlingarna, anmärka vi här, rörande den andra,
att den företogs för att återgifva åt jorden, hvilken
befriats från aUt ondt genom den stora vattenfloden,
några klenoder, som äfven hade blifvit vattnets
rof. Han betjenade sig dervid af sköldpaddan såsom
medel för att komma till hafsbottnens hemligaste
gömslen. De Idenoder, som han sökte och äfven fann,
voro till antalet fjorton. Den första var Chand/ra,
månen; - den andra Sri eller Lakslimi, lyckans och
skönhetens gudinna; - den tredje Sur ådern, vinets
gudinna; - den fjerde Oocliisrara, den åttahufviga
hästen; - den femte iKustublia, den oskattbara
diamanten; –den sjette Parijata, det herrliga träd,
som frambringar allt hvad man önskar; - den sjunde
Suralli, kon med samma egenskap som trädet; - den
åttonde DJianwantara, helsobringaren, läkaren; -
den nionde Travat, elefanten med gudinnan Indras
tre jagthorn; - den ;tionde Shouk, den trumpetlika
musslan, som förlänar seger åt den, som framkallar
dess toner; - den elfte Danusla, bågen
med de aldrig felande pilarna; - den tolfte SM, de
helande me-dikamenterna eller det dödande giftet; -
den trettonde Rhemba, den unga och sköna qvinnan,
Apsarasa, den förnämsta, åtföljd af sex hundra
millioner sköna flickor; - och slutligen den fjortonde
Amrita, ambrosia, gudarnas spis eller odödlighetens
elixir.
Rhemba och hennes följeslagarinnor stråla alla,
såsom förut antyddes, i himmelsk skönhet. De äro
prydda med de dyrbaraste ädelstenar och begåfvade med
.evig ungdom; de öfverträffa alla föreställningar om
ljufhet och behagliga företräden; men som de icke
äfven genomgått den heliga reningen, har ingen af
gudarna velat taga någon af dem till hustru, och de
hafva följaktligen förblifvit ogifta.
I de vidt skilda folkens föreställningar om
dödsriket påträffar man många hvarandra liknande
drag, hvilka vittna om, att hela menniskoslägtet,
huru splittradt det än varit och är i afseende på tid,
rum och bildningsförhållanden, har mycket gemensamt
i de spekulationer, hvari evighetstanken söker sig
uttryck genom sinliga medel. Så finner man lätt, att
denna hinduiska fabel om Apsarasa eller apsarasorna
i mycket öfverensstämmer med grekiska fabeln om
Venus. Äfven Venus föddes ur hafsskummet, derifrån
hon erhöll sitt grekiska namn Aphrodite. Det indiska
ordet Apsarasa har också ungefär samma härledning,
ty det kommer af ordet ap, som betyder vatten, och
af ordet rasa, som betyder smak. Apsarasa betyder
sålunda bokstafligen: en som är förtrogen med vattnet.
Apsarasa bebor Si vas, Vischnus och Indras himmel. Hon
har till uppgift att förströ gudarna genom dans,
spel och sång. Hon och hennes följe likna Persiens
feer och muhamedanernas Hhurulurjun, ett ord, som
blifvit förfranskadt till houri och betecknar en
qvinlig varelse med gazellögon, allt i öfverens-
33*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
