Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmännyttigt - Kalfhufvud - Att skydda frön mot råttor, fåglar och andra skadedjur - Logogryf. Carolus - Schack-Charad. A. Holmgren - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalflmfvudj väl lagadt, är en mycket god rätt. Man
sköljer det väl i kokhett vatten, isynnerhet öronen,
och lägger det sedan i kallt vatten, för att få det
riktigt hvitt. Härefter tillredes det på följande
sätt: Man uttager ögonen, lägger det i en kruka eller
Sanna, slår vatten derpå och tillsätter rotsaker,
kryddor, salt, några ela pepparkorn och saften af en
citron samt låter det hela koka tre timmar. När det
blifvit mjukt, skiljer man ifrån huden och viker den
tillbaka på båda sidor, genomsticker hufvudskålen med
en knif och uttager hjernan; tungan uttages äfven,
den hvita huden på densamma aftages och sedan lägges
tungan tillbaka på sin plats; äfvenså bör gommen väl
rengöras. Derefter tryckes hufvudet tillhopa, huden
vikes åter tillbaka, och sedan serveras kalfhufvudet
med korintsås. När den urtagna hjernan kallnat,
skares den i
skifvor, hvilka doppas i äggula, beströs med rifvet
hvetebröd, stekes i en vanlig., flat stekpanna och
serveras sedan särskildt till kalfhufvudet. Äfven
utan ägg, med endast peppar och rifvet bröd, kan
man tillaga hjernan, helst om man tillsätter några
droppar citronsaft. Spadet, hvari hufvudet ’kokats,
kan användas till soppa.
Att skydda frön mot råttor, fåglar och andra
skadedjur. I herrar Transon Fréres’ storartade
träskolor i Orleans använder man ett medel, som icke
nog kan rekommenderas. Alla frön med hårdt skal,
bland andra Pinus, Cratcegus m. fl., hvilka utsås
derstädes i milliontal, läggas först i ett kärl, fyldt
med minium, så att de blifva behörigen fuktade. Ingen
fågel, råtta eller insekt rör på så sätt preparerade
frön. Medlet är enkelt och ofelbart.
h n synvilla kalla mitt hela man må, Fast den ej, likt
andra, med stunden försvinner; Ej ljufliga intryck
deraf kan man få, Besvärlig och farlig man endast den
finner. Dock nutidens forskning har gifvit vid hand,
Att äfven en sjukdom man kan den benämna. Och den är,
dess värre, så spridd i vårt land. Att tanken på resor
man snart måste lemna. Men skulle af ödets tyranniska
makt Jag tvingas att resa, min hyllning jag bringar
Den gamla, bepröfvade rapphönans takt Långt hellre
än ångans förrädiska vingar.
Bland runorna tolf sök nu leta dig fram,
Ty många små gåtor der finnas att tyda:
Hvad stundom får bära allt landsvägens dam
Och stundom sig med diamanter ses pryda;
Hvad kärleken oftast beklagligen är,
Och deraf hans blunder i tanke och handling;
En växt, hvilkens nytta värdera man lär,
Se’n först den har undergått mången förvandling;
Hvad kan man af .studier och arbete bli.
Så vidt ej naturen lagt hinder i vägen?
En snara, den mången har fastnat uti,
Som blott för det ytliga kännt sig benägen;
Hvad tilltala kan utan tunga och röst
Blott den, af det sanna och sköna bär prägel;
Hvad herrskande ständigt i menniskans bröst
Gör samvetet rent som den klaraste spegel. o
Ett svärmande sällskap, som grundligt förstår
Att blommornas doftande kalkar beskatta.
Hvad menniskans tunga att binda förmår,
Om riktigt hon vet dess betydelse fatta.
Ett snabbfotaclt vildbråd af ädlaste slag,
Ett lockande byte för jägarens kula.
Ett uttryck, som ofta de grofvaste drag
Kan äga och då icke anses som fula.
En listig figur, den der, hal som en ål,
Förstår att på styrkan och enfalden segra
Och hvad han begagnar att vinna sitt mål.
Hvad ej man har rätt att den värnlöse vägra.
Ett ord, som har eldat mång’ tusendes mod
Och finner ett svar i hvart klappande hjerta.
Hvad gerna man blir, om aptiten är god
Och sinnet befriadt från oro och smärta.
Ett fortskaifningsmedel naturligt och lätt,
Som långsamt, men säkert, till målet dock leder.
Hvad alltid, om endast vi öfva den rätt,
Oss helsa, och trefnad, och välstånd bereder.
Ett kärlekens uttryck i tal och i skrift,
Som också de älskande veta citera.
Hvad ful eller vacker kan dölja ett gift,
Hvars följder väl ingen har lust att riskera.
En skara af män, som ej tvekar att gå
Mot döden och blindt lyder herrskarns befallning.
Hvad nog vore klokast ej vara ändå,
Men lätt man kan bli genom känslornas svallning.
Hvad ingQen, dess bättre, är mer i vårt land,
Om också den strängaste herre han tjenar.
Ett kärlekens, minnets och vänskapens band,
Som huldrikt två älskandes själar förenar.
Hvad, om ej för hjertat så synnerligt kär,
Om fattig, förskjuten, man dock ej får glömma.
Och hvad logogryfen nu ändtligen är.
Om lyckligt och väl - det får läsaren dömma.
Carolus.
Efter hästens gång på schackbrädet.
g
t
i
i
e
i
t
U
ni
m
P
t
t
a
1
n
a
r
t
n
m
f
t
h
i
r
i
t
t
a
e
r
ä
n
d
r
a
f
e
M
i
a
b
a
t
i
i
d
cl
1
s
r
ö
t
i
1
t
1
r
P
v
a
n
t
A. Holmgren.
Lösning af Logogryfen i föregående häfte, sid. 288:
Mot-gångar; hvaraf fås: man, gång, tår, tom, arm,
arg, ram, mor, Rom ro, går, år, tå, tåg, tång, gåta,
råg, gro, mö, om, o, tam, mat, rå, rån, ta, rota,
rot, Tor, torg, an, gran, Rån, gram, ton, not, å,
noga, ånga, gåtor.
Lösning af Schack-Charaden i föregående häfte,
sid. 288:
Ett litet djur mitt första är, Som uti bur instängas
plär. Men får om sommaren dock lof, Att resa ut och
söka rof. Mitt andra sker i stad och land. Till skada
för bad’ fot och hand. Mitt hela vill jag lemna er,
Om svar på gåtan ni mig ger.
Lösning af Bokstafsgåtan i föreg, häfte, sid. 288:
Johan Olof Wallin-Söndagsmorgonen- Orden äro:
1. Josias. 2. Ornö. 3. Eebron. 4, And. 5. Nora. 6.
Omberg. 1. Lans. 8. Orm. 9. Falsterbo. 10. Widar.
11. Adolfsberg. 12. Lo. 13. Lin. 14. Inge. 15. Niemen.
Lösning af Korsgåtan i föregående häfte, sid. 288:
S
BÄR
SÄTER
REP
R Lösning af Charaden i föregående häfte, sid. 288:
Höstvind.
Stockholm, C. E. Gernandts Boktryckeri, 1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
