Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid juletid. Skånska seder och bruk för några och tretio år sedan, upptecknade af Thorborg Vide - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXI. Hans Magnus Melin. B. F. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett foste:rl££n<l&l£t Bildergalleri.
LXI. I-Jans Malmus
utmärkande drag i den svenska odlingens häfdor är >
deras rikedom på stora namn, hvilkas bärare under
armod och försakelser brutit sig väg från dalarna upp
till höjderna. Detta drag, så hedrande för den andliga
begåf-ningen hos kärnan af vårt folk, framträder icke
minst lysande i vår kyrkas historia, som erbjuder
stoff till statistiska taflor af en öfvervägande
folklig färgton, till och med då beräkningarna hinna
upp till »tinnarna af det svenska Zion».
Till dessa betraktelser ledes man ofrivilligt genom
namnet på den. nyligen hädangångne kyrkans och
vetenskapens tjenare, hvars bild pryder dessa blad.
Sans Magnus Helin föddes deii 14 September 1805 i
Vemmerlöfs socken i östra delen af Skåne. Föräldrarna
voro Johan Ulrik Melin, qvartermästare (underofficer)
vid Skånska karabinierregementet, och Brita
Katarina Seeberg, dotter af kantorn Erasmus Seeberg
i Söfvestad. Fadern var en sträng man, modern en
from och mild qvinna, tålig och undergifven vid
mer än vanligt hårda lefnadspröfningar. Eedan vid 4
års ålder sattes Hans Magnus att tillsammans med en
äldre broder valla faderns boskap på boställsägorna,
och icke ens det svåraste väder befriade, pilten
från denna pligt. Modern införde honom emellertid i
de bokliga studiernas förgård och sörjde sedan för
att han om vintrarna fick besöka folkskolan i den
närbelägna byn Karleby.
Herdelifvet varade till 1811, då modern tillsammans
med honom och tre andra barn lemnade faderns
hem. Kosan ställdes till Ystad, der fru Melin fann
ett vänligt mottagande hos sin moster, köpmansenkan
Katarina Malmstedt, en matrona i den gamla stilen,
något sträf i det yttre, men adel och god till
sitt gry.
Tack vare denna frankas välvilliga mellankomst blef
det möjligt för den medellösa modern att besörja
Hans Magnus’ fortsatta undervisning, som gossen
till 1813 åtnjöt i en privatskola. Nämnda år blef
han inskrifven i stadens offentliga läroverk, hvars
tre första klasser den flitige och begåfvade gossen
genomgick på tre år. Men så mycket längre dröjde han
i den fjerde eller öfversta klassen, der han »nötte
skolbänken» . i hela sex år. Orsaken till denna paus
var hans medellöshet. Den förståndige ynglingen
insåg nämligen, att modern svårligen skulle kunna
lemna honom något understöd vid akademien och att det
derför vore bäst att vid skolan undangöra en del af
de studier, som eljest tillhöra universitetet. Under
handledning af rektorn Nils Dunér, som vardt honom
en vän och gynnare, drog han den bästa nytta af den
förlängda skoltiden och förvärfvade särskildt en
ovanlig beläsenhet i de klassiska aukto-rerna och
den moderna litteraturen.
Sålunda utrustad, inskrefs han den 9 Oktober 1822 som
student vid Lunds högskola, hvilken då ännu strålade
med de lysande namnen Esaias Tegnér, Elias Lidfors,
C. A. Agardh och Elias Fries. Den unge studenten
mottog djupa intryck af alla dessa snillrika lärare
och vetenskapsmän. Under sorgfälligt antecknande
lyssnade han till Tegnérs tolkning af Thucydides,
till Lidfors’ af Tacitus-, med jublande glädje deltog
han i Elias Fries’ botaniska exkursioner, och Agardhs
föreläsningar hade icke någon uppmärksammare åhörare.
Den 15 Juni 1827 undergick Melin den filologiska
examen och den 9 Maj 1829 den filosofiska, med
tillsammans 33 betyg i båda examina. Den 23 Juni
1829 mottog han såsom primus den akademiska lagern
- den 23 Juni 1829, då Tegnér, som prokanslerens
ställföreträdare, högtidligen lagerkrönte
Oehlenschläger med de inspirerade ord, som återfinnas
i slutet af den sköna dikten »Vid magisterpromotionen
i Lund 1829». Vid af-täckningen af Tegnérs bildstod i
Lund tjugofyra år derefter blef det Melin beskärdt att
återkalla minnet af de båda nordiske skaldefurstarnas
sammanträffande på den svenska parnassen.
* Säkert behöfva vi icke erinra våra läsare
derom, att texten i den praktupplaga af
Bibeln, hvilken såsom gratispremie åtföljer
denna tidskrift, utgöres af II. M. Melins
nyreviderade öfversättning af den Heliga Skrift.
Red:s anm.
Efter fullbordad grad fortsatte Melin sina studier
med samma ifver som förut och utvidgade särskildt sin
beläsenhet i den grekiska litteraturen. Från denna
tid förskrifver sig början af öfversättningsverket
Homilier af Chry so stomos, som 1838 och 1839
offentliggjordes i »Teologisk qvartalsskrift». Sedan
Melin 1831 förestått rektoratet vid Lunds skola,
började han egna sig åt teologiska studier. Efter
att 1832 hafva speciminerat enligt den gamla
författningen och 1833 efter den nya, blef han 1834
docent i exegetisk teologi och utnämndes 1837 till
teologiska fakultetens notarie, hvilken befattning
han innehade till 1844. Först sedan han i fyra år
varit lärare i teologiska fakulteten, lät han viga
sig till prestembetet.
Aren 1841 och 1842 höll Melin sina berömda
Föreläsningar Öfver Jesu lefverne, hvilka utgöra
det betydelsefullaste momentet i den rörelse,
som öfversättningen af Strauss’ Leben Jesu vållade
i vårt land. Huru kyrkans väktare uppfattade det
anti-rationalistiska inlägget från den akademiska
katedern finner man af följande yttrande i
Per Wieselgrens lefnadsteckning af Melin: »»Då
Straussiska myt-åsigterna började i Sverige ådraga
sig ej blott allmänhetens, utan äfven vetenskapligt
bildades synnerliga uppmärksamhet, började Melin,
som häri såg ett bedröfligt intyg om ytligheten af
vår allmänbildning, sina ’Föreläsningar öfver Jesu
lefverne’ (1841-42), deri han så lyckligt ådagalade
de nytestamentiska urkundernas historiska sanning,
att biskop Franzén genom ett sV.önt poem offentligt
uttalade en tacksamhet, som var både vetenskapens
och kyrkans. Dessa föreläsningar hafva utan tvifvel
mycket bidragit att förekomma den tyska villfarelsens
inympning på svenskarna, sedan tyskarna nu redan
genomgått Strauss-febern.»
Äfven den, som icke delar Wieselgrens uppfattning
af Strauss’ verk, måste medgifva att Melin, såväl
genom de talrikt besökta föredragen som genom
deras utgifvande i bokform, byggt en ganska kraftig
fördämning mot de rationalistiska lärornas spridning,
i vårt land.
Om vi nu åter vända oss till den yttre gången af
Melins lif, finna vi honom 1844 som teologie adjunkt,
samma år som teologie doktor, 1847 först som professor
i pastoralteologi och sedan i teologisk exegetik,
1865 som förste teologie professor och domprost i
Lund, hvilka båda senare befattningar han innehade
till sin lefnads slut.
De göromål, hvilka denna meritförteckning förutsätter,
hafva emellertid icke hindrat Melin att utöfva
en lika djupt ingripande som omfångsrik litterär
verksamhet. Det förnämsta alstret af denna är verket
Den lieliga skrift i lerihtigad Öfversättning och med
förklarande anmärkningar (1859-65), sedan Gezeliernas
tid vårt lands största och förnämsta bibelverk, som
gjort Melins namn kändt och aktadt öfverallt inom
våra landamären. * Den första tanken på detta stora
företag uppstod hos Melin under föreläsningarna om
Jesu lefverne, hvilka läto honom tydligt inse behofvet
af ett klart tolkadt och med vägledande anmärkningar
försedt bibelord. Den anda; i hvilken han egnade sig
åt det ansvarsfulla värfvet, karaktiserar han sjelf i
följande bibelspråk, i öfversättning återgifna efter
hans egen handstil:
Joh. 4, 24:
a o ^eoV-, nai roug TtvzvfJiOLti Köa
aXrf^eia 6si
avtov tv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
