Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppargillet i Visby och dess "Välkomst". C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
der funnits ett S:t Knuts, ett S:t Lars’, ett S:t
Jakobs och ett S:t Nikolai gille, samt ett samfund
af "Tyskar, som besöka Gotland», bevisas af dessa
föreningars ännu bevarade, stora och präktiga,
med latinska inskrifter och djupt graverade bilder
prydda sigillstampar. I danska skrifter omnämnes
äfven ett Guds lekamens gille på Gotland. På
öns landsbygd fanns ett S:t Katarinas gille,
hvars »skrå» är i behåll. ’Att ännu flera gillen
funnits på Gotland är mer än troligt. Af skråsigill
från Visby medeltid finnas ännu skomakare- och
skräd-dare-embetenas, båda med latinska omskrifter
och väl graverade, det förra med bilden af jungfru
Maria och Kristusbarnet midt ibland skomakareverktyg
på stjernprydd botten, det sednare med en sax bland
rosor uti en adlig sköld. Ett köpmans- och ett
skeppargille fortlefva der ännu, och det sednare
äger en ålderdomlig, prydlig och dyrbar »»Välkomst»
af silfver, samt ett sigill från 1600-talet med
bilden af ett seglande skepp och omskrift: »»Wiesby
Skibperlag. 1683». Af snickarnas och svarfvarnas,
hattmakarnas, repslagarnas, smedernas och målarnas
välkomster, jemte »Skräddarelagets articklar» af år
1623, »’Snidkarnes och råckedrejarnes (svarfvarnas)
skråå>» af år 1655, smedgesällernas »»låda-» med
tillhörande gamla handlingar och » makter staf»» har
efter nämnda skråns upplösning största delen funnit
en fristad i Visby elementarläroverks samlingar,
der också ofvan nämnda sigiller äro förvarade.
Åtminstone några få af den gamla hansestadens
borgerliga minnesmärken finnas således qvar, och af
dessa kan man med lätthet sluta till de öfriga skråens
högtidliga tillbehör. Ty det är föga troligt, att i
den rika staden guldsmederna, bagarna, slagtarna,
simmarna (körsnärerna), garfvarna, kanngjutarna
m. fl., som omtalas i Visby stadslag, skulle i någon
mån varit sämre än t. ex. skräddarna och skomakarna.
Den äldsta urkund, som skeppargillet i Visby äger
qvar, är af år 1682: nämligen en af borgmästare och
råd utfärdad, på pergament skrifven resolution på
samtliga skeppares »ödh-mjuka Supplicque, ät oprätta
igen och hålla een ordentligli Skippare Sellskap,
hvarest dhe kunde rätta och afhielpa förefallande småå
Saaker och Irringar dhem emellan». Af den bifallande
resolutionens fjorton punkter må här. kortligen
nämnas: Gillet styres af en ålderman och tvänne
bisittare, af bvilka sednare den ene skall vara
»-ägande skeppare» (förande eget fartyg) och
den andre »satt skeppare-» (tillsatt att föra en
annans fartyg). En af stadens rådmän skall såsom
»inspector» och rådgifvare alltid vara tillstädes
vid sammankomsterna. Åldermannen, bisittarna och
nämnde, rådman afgöra »alla Irringar, om dhe icke
vi j dar e Eättegång, process, och borgemester och
Eådhs omdömme och resolution sampt Execution kräfva
eller tarfva-». Gillet väljer inom sig ålderman
och bisittare, hvilka alla med ed förpligta sig att
»Laget tröga och vähl förestå». De tvänne lagstadgade
sammankomsterna hållas Fastemåndag, och S:t Lucie
dag; den ledamot, som då utan laga förfall icke
»comparerar», pliktar tre daler silfvermynt. Vidare
bestämmes i resolutionen afgifterna till sällskapet,
såsom: »äskepeimingar»» (af den som äskade inträda),
»åldermannapenningar», »»skrif vare-penningar» och
»fattigpenningar», hvarförutom en »ägande skeppare»
skall vid inträdet erlägga till lådan en dukat, och en
»satt skeppare» en riksdaler, samt hvardera en tunna
öl till laget. Den, som söker till styrmansskap,
lemnar 3/2 tunna öl till laget och 8 öre till de
fattiga.
De tvänne årliga sammankomsterna for t foro till
år 1824, efter hvilken tid blott en sammankomst om
året har hållits, och alltid den l:sta Mars eller,
om söndag då infallit, påföljande söknedag. Vid alla
sammankomster afslötos förhandlingarna med samqväm,
dervid trakteringen (i förra tider endast öl och
kringlor, oberäknadt röktobak) bestods »in natura»
af tvänne ledamöter i tur efter matrikeln. Bland
gillets ärender var det - ända in på 1830-talet -
på dels ordinarie, dels extra sammanträden en vanlig
förrättning att pröfva dem, som ville blifva skeppare
eller styrmän: en bland gillets ledamöter utsedd
examinator anställde med de sökande, sedan dessa
erlagt »äskepenningar», afgift för lådans öppnande
och fattigpenningar,
vederbörligt förhör. Detta förhör omfattade »såväl
platt som växande navigation*, samt skicklighet
i resolverande af förelagda problemata och uti
passande i kortet». Styrmansförhöret var naturligtvis
lättare. Om den sökande väl bestått profvet, blef han
»såsom en skickelig skeppare (eller styrman) förklarad
och skrifven», och nu eiiade han stadgad afgift
till »Välkomsten» samt »ingiftspennmgar»». Först
efter år 1833 inträdde för förhöret en annan och
lämpligare ordning, i det att en i praktisk och
teoretisk navigation särskildt kunnig person antogs
såsom examinator, hvilket fortfor till 1842, då en
ordentlig navigationsskola blef i Visby inrättad.
Sedan 1682 hafva gillets stadgar många gånger
blifvit förändrade, allt efter olika tiders åsigter
och kraf. Flera af de gamla ärevördiga namnen på
embetsmännen hafva utbytts mot nya: åldermannen har
blifvit förvandlad till »ordförande», bisittarna till
»direktionsledamöter»’, skrifvaren till »sekreterare»
o. s. v. Dock är i senaste stadgarna af år 1865 namnet
skeppargille bibehållet.* I dessa stadgar heter det
om det årliga gästabudet: »Tvenne ledamöter skola
årligen, turvis efter den ordning de i matrikeln stå
upptagna, besörja och bekosta traktering vid gillets
ordinarie sammankomst eller det s. k. skepparlaget,
samt erhålla, såsom bidrag dertill, från gillets
kassa tillsammans 60 riksdaler riksmynt. Vid
traktering biträda de det nästpåföljande året tr
ak teringsskyldiga ledamöterna under benämning
’ungskeppare’». - Och en annan paragraf, som
ådagalägger hvilken aktningsfull omvårdnad gillet
egnar sin festpokal, har ur de äldre stadgarna blifvit
bibehållen: »Ungskepparna - heter det - tillhör, vid
ersättningsansvar, att \id allmänna sammankomster
hafva inläst pokalen eller den s. k. Välkomsten’
uti dess skåp senast kl. lie. m.»
Medelst sina småningom samlade samt omsorgsfullt
för-kofrade kassor, äfvensom medelst erhållna
gåfvor, är gillet i den lyckliga belägenhet,
att åt ålderstigna eller sjukliga medlemmar samt
åt medlemmars enkor och barn kunna lemna årligt
.understöd och begrafningshjelp. Vid 1875 års slut
utgjorde samtliga tillgångarna 50,032 kronor, hvaraf
109 pensionärer erhöllo tillsammans 1,959 kronor.
I långliga tider har i Visby den l:a Mars
burit en fosterländsk prägel af högtidlighet,
lif och glädje. Denna dag har nämligen varit och
är ännu seglationens nyårsdag och de sjöfarandes
vårfest. Skeppen i hamnen flagga från tidigt på
dagen, och äfven vid köpmanshusen i staden äro
flaggorna hissade. Liksom man under medeltiden vid
gillesstugans dörr på högtidsdagen satte träd eller
stora löfruskor, så är också dörren till det hus, der
skeppargillet sammanträder, redan tidigt på morgonen
festligt sirad, nämligen med stora svenska flaggor,
svajande från höga stänger. Gatorna hvimla af sjöfolk
i stora flockar, och fram på dagen ser man »gubben»
(skepparen) komma i spetsen för sin besättning på
väg till sjömanshuset, der inmönstring sker. Detta
hvimmel på gatorna, vid hamnen och sjömanshuset är
en i sanning egendomlig och glad syn i följd af det
skaplynne utaf friskhet, trygghet och hurtig hållning,
som utmärka hafvets söner. På eftermiddagen börjar
gillets sammanträde, och sedan hvarjehanda löpande
ärenden blifvit afgjorda, inviger man på aftonen,
uppå fädernas vis, med ett muntert gästabud, med
skålar och sånger, isynnerhet glada solosånger med
väldiga bas-körer, årets blifvande mödor, äfventyr
och fridsamma segrar. Här vexlas mellan de från öns
olika delar samlade kofferdimämien under trefligt glam
både minnen och förhoppningar; här utbytas allvarsamma
eller skämtsamma historier om genomgångna strapatser,
bland hvilka mången åt en kapten Marryats eller Emilie
Carléns penna skulle lemna stoff till glänsande och
fängslande skildringar. Denna vårliga sjömannafest,
som, enligjt hvad det uppgifves, icke annorstädes i
vårt fädernesland har något motsvarigt, påminner i
visst hänseende om vikingafärdernas raska och barska
tid, då man tidigt på våren firade en stor offerfest
för lycka och seger under de stundande härnadstågen.
* Dessa båda termer betyda ungefär detsamma som
lättare och svårare navigation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
