Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXII. Carl von Linné. I. A. N. Lundström - Uppståndelseblomman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig sett något moln. För min del syntes mig som om
han ej varit annorstädes än i molnen. Jag svarade,
att då vädret är dimmigt, går jag i moln, och då
dimman förtätas och ej längre hålles uppe i luften,
regnar det omedelbart framför mina fötter.
»Vid allt detta resonnerande, som gick öfver hans
förstånd, skrattade han blott med ett sardoniskt
leende. Ännu mindre var han tillfredsställd med min
framställning af huru vattenpartiklar kunna höja
sig upp i luften, emedan han sade, att molnen voro
solida kroppar. Då jag förnekade detta, förstärkte
han sitt påstående med ett bibelspråk, nedtystande
mig med auktoritet och sedan skrattande åt min
okunnighet. Derpå nedlät han sig att undervisa mig,
att efter regn finns alltid ett slem på det ställe
af berget, der molnen berört detsamma. Då jag svarade
att detta slem är en växt, kallad Nostoc, ansågs jag,
likt S:t Paulus, galen och troddes att för mycket
lärdom förvändt min hjerna. Denne filosof, som var
lika öfvertygad om sin fullkomliga kunskap om naturen,
som Sturmius om att kunna flyga medelst ihåliga klot,
roade sig med att skämta så mycket som möjligt på
min bekostnad. Slutligen rådde han mig nådigt att
hysa någon aktning för personer, som voro bevandrade
i dessa svårbegripliga ämnen, och att ej vid min
hemkomst exponera mig genom att offentliggöra sådana
orimliga och förvända idéer, som jag nu hade hyllat.
»Den andre, skolmästaren, klagade öfver att folk
skulle egna sådan uppmärksamhet åt verldsliga
fåfängligheter och följaktligen — tyvärr — försummade sitt andliga
goda, och han anmärkte, att mången blifvit förderfvad
genom för mycken flit att studera.
»Båda dessa visa män öfverensstämde i en
sak. De kunde ej dölja sin förundran öfver, att
Kongl. Vetenskapssocieteten hade särskildt gifvit
en simpel student sådana uppdrag, som jag erhållit,
utan att betänka, att det förut fanns så kompetenta
män boende i länet, som kunde hafva åtagit sig
uppdraget. De förklarade, att hvar och en af dem
skulle hafva varit villig göra detta. Enligt min
tanke, skulle de likväl blott hafva lemnat en ny
illustration till ordspråket om åsnan och lyran.»
Sedan Linné på sträckor af hundratals mil
genomströfvat Lappmarken och derunder framträngt
ända till norska kusten, återvände han till Luleå
och styrde derefter kosan till Kalix och Torneå
floddalar. Hemresan skedde öfver Finland, och den 10
Oktober (g. st.) på qvällen var han åter i Upsala,
för att börja nya strider och vinna nya segrar.
—
Att skildra dessa ingår ej i planen för denna korta
uppsats. Vi hafva endast velat göra våra läsare
bekanta med den unge Linnaeus genom några utdrag ur
hans första mera omfattande arbete, hvilket, liksom
alla hans öfriga naturskildringar, utmärker sig genom
den sanning, med hvilken naturen der är afbildad. Och
betraktadt med fästadt afseende på naturvetenskapernas
då varande ståndpunkt och Linnæi ungdom, måste detta
anses såsom ett verkligt mästerverk.
A. N. Lundström.
<h2><Uppståndelseblomman./h2>
 |
| Jeriko-rosen (Anastatica hierochuntica). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
