Print (PDF) - On this page / på denna sida - En karolins berättelser om sina öden. Ur efterlemnade anteckningar af A. M. Dahlberg. I. Min första flyttning och första bekantskap med kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelse, både ömklig och löjlig, hvilken jag här
ej vill förbigå, enär den kan gifva anledning att
besinna, det en krigsman är skyldig i fiendeland
och bland sina argaste motståndare, intet mindre
än i eget land bland sina närmaste vänner, visa ett
kristligt medlidande med sin beträngda nästa. Till
ett sådant medlidande blef jag under denna marschen
en gång nästan mera tvungen, än, Gud bättre, af egen
böjelse förmådd.
Den påkommande vintern och den oupphörliga svåra
marschen på de misserabla vägarna utmärglade både
folk och kreatur, så mycket mer, som de sednare
aldrig och de förra icke alltid om nätterna fingo
komma under tak, utan måste hålla till godo, att
under bar himmel, vid gärdesgårdar och utanför
väggarna, der man kunde hafva något lä, göra sitt
läger vid stora stockeldar. Stugor och rum, som voro
be-boeliga, blefvo af officerare och andre tjenstemän
intagna. Hände ock någon gång, att vi togo nattqvarter
uti någon by, hvarest några hus för gemenskapen
öfverblefvo, så måste ett helt korporalskap af fyrtio
eller flera man uti en stuga inrymmas. Här må man
tro, att icke alla voro af lika sinnelag, emedan der
var en blandning af allehanda slags folk-, den ene
gudfruktig, den andre ogudaktig, den ene kristlig,
den andre obarmhertig. Ibland dessa sällar fick jag
finna mig så godt jag kunde, så framt jag ville njuta
husvärmen till godo.
Nu hände det vid ett tillfälle, att hela
korporalskapet blef uti en stuga inqvarteradt, der en
polsk hustru, som var sjuk, blifvit qvarliggande på
ugnen, när allt det ändra folket vid vår ankomst tagit
till flykten. Denna arma qvinna jemrade sig eländigt,
hvartill hon visst hade största orsak, då hon var
i barnsnöd och såg sig omgifven af en sådan hop
grå bussar, af hvilka större delen intet ömmade vid
hennes elände. När hennes jemmer blef allt häftigare,
hotades hon att kastas ut om hon intet ville tiga-,
och som det var henne omöjligt, grepo några till och
släpade henne ner af ugnen, för att kasta henne på
dörren, då jag, som rördes af hennes nöd, gick till
och föreställde dem deras okristliga förfarande, men
det dröjde intet länge, förrän jag måste göra henne
sällskap och blef kastad ut genom dörren, och intet
mer kunde slippa in, utan blef spotskeligen befalld,
att bevisa mig som en erfaren jordegurnma, så ville
de, innan afmarschen skedde om morgonen, göra mig
den äran att stå fadder. Ehuru jag, dels genom goda
ord, dels genom hotelse att beklaga mig öfver deras
ofog, försökte att åter få slippa in, kunde jag dock
dermed ingenting uträtta, utan måste hålla till godo
att med min jemmerfulla kamrat tillbringa natten i
förstugan, som der i landet plägar vara temligen stor
och begagnas till kokhus, hafvandes eldstaden midt på
golfvet, som består af lerbotten. Nu var för mig intet
annat råd, än att der göra upp eld, hvilket kom den
sjuka väl till pass, under hvilken jag bäddade med
halm vid elden, der hon uthärdade till midnattstid,
då allt var öfver.
Emellertid hade jag, då jag en gång höll på att bära
in ved, blifvit varse tvänne qvinnor, som stodo
bakom en vägg och lyssnade på siri medsyster, men
ej tordes komma fram. Till dem ropade jag, att de
skulle komma sin grannqvinna tilL hjelp, försäkrande
dem, att intet ondt skulle dem vederfaras/ Då jag
åter kom in och ej längre kunde uthärda kölden ute,
föllo dessa båda qvinnor på knä och välsignade mig,
jagande fram en flaska bränvin, som de haft med sig,
och badö mig taga någon vederqvickelse, det jag ock
gerna gjorde, emedan jag var helt genomfrusen. Härpå
bäddade, de åt mig med halm vid elden, hvarpå jag lade
mig och föll in i en ganska söt sömn, men huru lång,
det vet jag icke, ty jag väcktes af kölden, som oroade
mig på den sidan, som var från elden, . och när jag
då uppstod, fann jag tio till tolf qvinnor, hvilka
på min försäkran om beskydd af de två första blifvit
dithem-tade; de hade medfört bränvin, öl, mjöd,
smör och bröd, hvarmed de mig trakterade, begärandes
få veta mitt namn, emedan barnet, som var en pilt,
skulle nämnas efter mig. Nu var intet att tänka på
någon sömn, utan bad jag dem att, derest deras förråd
så ville tillstädja, de måtte lemna ett par kannor
bränvin till frukost åt mina hårda kamrater, hvilket
de ock gjorde, och icke det allenast, utan ock några
kannor mjöd med smör och bröd, hvarmed de alla blefvo
undfägnade, sedan de genom trumman blifvit uppväckte,
att hvar och en måtte laga sig till afmarsch. Men
min försmädelse slöts intet härmed, utan måste jag
tåla, att de kallade mig den »polska jordegum-: man»,
hvarmed de ej ville innehålla, förrän jag efter ett
par dagars förlopp fann mig nödsakad hos min kapten
Svante Horn mig häröfver besvära och denna historien
berätta, då han på öppen parad ganska allvarsamt
förehöll dem deras okristliga uppförande, förbjudandes
vid straff af sex par spö, att vidare försmädligen
utlåta sig emot mig, hvarmed det mest afstannade, fast
en och annan stundom öfverträdde detta förbudet. Men,
som jag nu snart väntade befordran vid .ett annat
regemente, lät jag det gå in genom ena örat och ut
genom det andra.
Innan vi kommo till våra utsedda vinterqvarter,
avancerade’jag omsider till förare vid Vesterbottens
regemente, och kapten Blomqvists kompani; och vore
väl mycket att berätta, som sig under denna tid
tilldragit, men som tiden gömmer allt i glömska, och
jag min hand-journal, den jag höll ganska ackurat,
med allt annat, som jag ägde, förlorade vid den
olyckliga bataljen vid Pultava 1709, finner jag mig
icke med någon redighet sådant kunna åstadkomma-,
ty vill jag allenast, hvad mig sjelf angår, så
mycket jag minnes mina läsare vid handen gifva. o
. .
Ar 1708, då arméen var förlagd uti vinterqvarter
i Lithauen omkring Wilna, blef jag den 10 Januari
med en korporal och 16 man gemena kommenderad, att
angripa ett parti bönder, som med en hop boskap,
hästar, spanmål och fetalievaror var flyktad in i’
en stor skog, och hade der gjort en stark förhuggning
omkring sig, då jag till denna förrättning betjente
mig af nattens mörker och medtog en vägvisare, som
mot någon vedergällning denna saken angifvit hade.
Om aftonen kl. 10 begaf jag mig inåt skogen,
marscherande i så god ordning, som sig göra lät,
på snön, hvilken då bar uppe. Ungefär två timmar
derefter fingo vi se böndernas eldar, hvarvid de
lågo temligen säkra, dock hade de sina, poster
utsatta, hvilka likväl intet blefvo .oss varse,
förrän vi voro inpå dem och med en salfva gåfvo oss
tillkänna. En del af dem begaf sig strax på flykten,
men tjugofyra stycken grepo till gevär; dock gafs dem
intet tid att göra dermed något motstånd, utan måste
de gifva sig mot försäkran, att dem skulle intet ondt
vederfaras, utan skulle de få hugna sig It konungens
nådiga beskydd. . Derpå blefvo’genom dessas rop de
flyktande återkallade, som utgjorde -,ett antal af
47’ män. Deras vapen, bestående af bössor och spjut,
paokäde jag på en släde, samt fetalievaror och kläder
på 36xdädar,hvartill de sjelfva hade anspann hos sig,
och skickandet med korporalen och 3 man jemte rapport
om min ^rättning’till högqvarteret Zeremoni och
öfverstelöjtnant Föcfc, sotm kommenderede regementet
under generalmajor Lagerkronas frånvaro, hvilken,
som tillika var kongl. adjutant, städse vistades vid
Kongl. Maj :ts qvarter. Jag reqvirerade då ’Säckar
och slädar till 150 tunnor spanmål, 3 pipor bränvin
och 4 fat mjöd, blifvande sjelf vid det öfriga
förrådet qvar, dels till betäckning, dels för att
tillse, det bussarna icke måtte öfverlästa sig ined
drickande. Kl. 12 andra dagen kom ifrån regementet ny
betäckning, jemte hästar och slädar som allt-samman
afhemtade, då jag sjelf med min kommendering utgjorde
arriére-gardet, för att tillse, det ingen måtte
smyga ur vägen något af mitt byte-, kom alltså om
aftonen kl. 10 till regementets qvarter Zeremoni,
och efter min aflemnade rapport blef alltsammans med
vakt förvaradt till den andra dagen, då det blef .af
regementskommisarien Flodman emottaget till magasinet,
och bönderna lösgima med förmaning, att blifva vid
sina hus. Sedan lemnades mig frihet att för mig
utvälja den bästa hästen, och till min kommendering
lemnades 2 kannor bränvin och en ankare mjöd.
Sedermera blef jag den 8:de Februari med 6 man
kommenderad att betäcka fältldstan, som med
regementsfältskären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
