Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett förhastadt kungsord. Saga - Karl XII såsom författare. L. G. T. Tidander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Sedan sprang jag af alla krafter till qvarnen efter en
jernstång, för att bryta upp mitt hufvud ur stenen.»
»Allt underbarare!» sade konungen-, »men sedan?»
»Då jag kom tillbaka, höll en stor varg på att draga
upp mitt hufvud ur klippan, för att göra sig ett
godt mål af det l Jag gaf honom ett slag på ryggen
med min jernstång, men slog så hårdt, att ett bref
kom ut ur vargens kropp.»
»O, så högst underbart!» utropade konungen-, »men
hvad stod skrifvet i brefvet.»
»Med er tillåtelse förmälde brefvet, att er far
"fordom varit mjölnaredräng hos min farfar.»
»Du ljuger, din usling!» utbrast konungen uppfarande.
»Godt, herr konung, jag har vunnit», sade herden
lugnt.
»Hvad menar du? Hvad har du vunnit, slyngel?»
»Har ni icke sagt, att ni skulle gifva er dotters
hand åt den förste, som kunde förmå er att säga:
du ljuger?»
»Det är sannt», svarade konungen en smula
förlägen. »En konung bör stå vid sitt ord, äfven om
han yttrat det förhastadt. Derför skall du i morgon
blifva förlofvad med min dotter och om tre veckor
skall du fira ditt bröllop med henne.»
Sålunda fick herden prinsessan för ett förhastadt
kungsord!
Kart XII
i ill de mest intressanta och tilldragande
personligheter, verldshistorien förmår uppvisa, räknar
man med fullaste skäl konung Karl XII. Också har denne
allbekante, klassiske gestalt, alltifrån sin egen
lifstid intill våra dagar, varit föremål för tusentals
skildringar, hvilka företrädesvis sysselsätta sig med
tecknandet af hans nästan öfvermenskliga bjeltemod
och hans" sagolika bedrifter. Mindre uppmärksamhet
har man egnat den sidan af hans ofta gåtlika väsen,
deri han uppenbarar sig såsom främjare af fredliga
värf samt framträder som älskare och beskyddare
af vetenskap och konst. Att han till och med genom
eget föredöme uppmuntrade till vetenskaplig idrott,
torde för mången ännu i dag vara mindre bekant. Yi
skola derföre uti förevarande lilla uppsats meddela
en, om ock ofullständig, redogörelse för den store
konungens författareskap.
Redan som åttaårig gosse förde prins Karl en Daglok,
hvaruti han gjort anteckningar, hvilka både till form
och innehåll kunna tåla jemförelse med hvad de bäst
begåfvade af hans jemnåriga, ur hvilken samhällsklass
som helst, den tiden erbjödo. Såsom prof anföra vi
derur följande lilla anteckning:
»När som vi skulle draga till Karlberg, då skickade
mamma ut en marskalk att fråga guvernören, om det vore
helsosamt till att resa ut, emedan jag hade snufva. Då
sade guvernören nej. Då sade marskalken, man kan väl
fråga doctaren. När nu doctarne^konjmo upp och talte
med drottningen, då sade guvernören fuk mig: Doctarne
säga åt drottningen, att det är inte helsosamt till
att draga ut. Då sprang jag midt emellan dem, och
visste hvarken drottningen eller doctarne hvad det
skulle betyda. Då sade jag: I förstån eder intet på
doctarevä-sendet, om I sägen, att jag intet skall
resa ut. Då logo alla, som stodo derhos. Dermed gick
resan fort till Karlberg, och reste* drottningen
intet densamma vägen, som hon plägade resa,
förty mamma behagade intet stiga uppför de stora
trapporna, utan åkte genom trädgården. Sedan såg jag
på stuteriet, och talade drottningen med guvernören
om trädgården. Imellertid sprungo min syster och jag
omkring, och sedan drogo vi samma afton hem igen.»
Under krigsåren 1700-1709 uppsatte konungen på papper
sina »Reflexioner» öfver dessa årens fälttåg, hvilken
handskrift, till oersättlig skada för vår historia,
gick förlorad i det olyckliga Pultava-slaget. Under
samma år författade han äfven några andra arbeten,
hvilka ännu finnas i behåll, såsom: »Kort förteckning
på några sysslor, som uti armén dagligen förefalla,
när densamma står stilla uti lager»; - »Kamperingssätt
for infanteri och kavalleri»; - »Instruktion f or
generaladjutanten»; - »Huru ett regemente till
fot kampera skall», m. fl., hvarjemte 1707 års
kavalleri-exercis-reglemente säges vara till större
delen författadt af honom. Nämnda skrifter lemna
i sin mån goda vittnesbörd om kung Karls ovanliga
militäriska talanger.
Det var dock först under konungens vistelse i Lund
(1716-1718), för att vidtaga försvarsanstalter mot
ett befaradt danskt och ryskt anfall, och under hans
umgänge med der-varande lärda, som man i Sverige
fick någon närmare kännedom om hans intresse för
vetenskaperna. Under denna tid författade han en
matematisk uppsats, om hvars tillkomst den namnkunnige
vetenskapsmannen Svedenborg berättar följande: Vid
ett samtal med konungen om decimalbråkräkningens egen-
författare.
skaper hade Polhem och Svedenborg förklarat
dess uppkomst hafva varit räkning på de tio
fingrarna, hvartill sedermera siffror och tecken
uppfunnits. Konungen yttrade då, att om ursprunget
till vår räkning icke varit sådant, utan bygdt på
geometrisk grund, hade man kunnat välja ett tal,
som ej medfört de olägenheter, som decimalen, enär
tiotalets fördelning snart öfvergår till bråk,
hvarförutan ingen*qvadrat, kub eller biqvadrat
inbegripes deri-, men att, om man i stället betjenat
sig af 8 eller 16, så hade det ägt den fördel,
att 8 är kub af 2, 16 qvadrat af 4, hvarjemte samma
tal genom halfveringar kunna reduceras till enheter
utan bråk, såsom 16, 8, 4, 2 och 1. Konungen önskade
dock ett annat tal och föreslog 64. De lärde männen
föreställde, det ett sådant tal vore för högt och
nästan ogörligt att komma till rätta med. Konungen
beslöt likväl göra ett försök. »Dagen derefter»,
säger Svedenborg, »sände han oss sitt projekt med
nya nummer och nya namn, på ett helt ark Utarbetadt,
deruti han indelte de första omförmälda 64 siffror
uti 8 klasser och hvar klass med vissa märken ifrån
de andra afskild. Vid nogare påseende funnos dessa
skiljemärken alla vara tagna af dess namns initial-
och finalbokstäfver och tecken, som han dervid
brukat-, men allt på ett så behändigt och compendiöst
sätt, att, när man kände de 8 första nummer, man ingen
svårighet hade att känna de öfriga uti suiten till
64. - Och sedan man kommit till 64, och med 3 siffror
borde continuera till 64 gånger 64, eller 4,096,
så följde på hvart annat - allt med en naturlig och
af sig sjelf fallande variation - att man hade nya
competenta namn till så hög nummer, som någonsin
åstundas kunde. - När nu berörda projekt skulle
utföras vidare, och mig tillfälle gafs att närmare
efter-sinna, om icke samma räkning skulle på än bättre
och be-qvämligare sätt’ stå att inrätta-, så, ehuru
jag derpå arbetade, kunde jag ändock icke uppfinna
något, som kunde förbättras, ej heller skulle någon
annan, efter min oförgripliga mening, kunna finna’t,
fastän han sin tid på mathesin endast användt.»
Svedenborg yttrar vidare, att konungens sinnrika metod
»kunde inte annat än sätta mig i förundran och att
erkänna honom för en herre af större djupsinnighet
och penetration, an någon sig det kunnat eller kan
föreställa, och att han kunde ock härutinnan ibland
sina undersåter vara eller förblifva den förnämste,
åtminstone så snart, som någon annan, bekomma den
lager, som de lärde eftersträfva. Det gaf mig ock
tillfälle att tänka och tro, att han i allt öfrigt
måste hafva egt större förstånd än han lät utvertes
förspörja. - Om den högste Gudens nådiga försyn
varit, att han i fred och ro fått styra sitt rike,
hade han förmodligen bragt studierna och sciencerna
i högre grad och större flor, än de i Sveriges rike
tillförene varit eller hädanefter fömodas att komma,
då han i egen person tycktes likasom sjelf hafva lust
att sätta sig (i spetsen) för den lärda truppen och
uppmuntra hvar och en med egen jnsigt att bringa sig
upp så högt deri, att han af sjelfva herren kunde
erkännas hafva inlagt någon merit och förtjent beröm.»
Ett annat ämne, uti hvilket kung Karl på lediga
stunder starkt forskade, var filosofien. Eydelii
filosofiska föreläsningar besökte han ofta,
samt uppmanade nämnde filosof att utgifva sina
»FornuftsÖfningar», »på det uppå vårt modersmål äfven
något filosofiskt kunde föredragas». Stundom sågos
på konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
