- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 17, årgång 1878 /
23

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad kometerna hafva att berätta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

I den tysta, oändliga rymden gifves intet
afstånd. All; är relativt, ljudets intensitet^ lika
väl som ljusets. Då kometerna komma längst bort i
det Öde fjerran, förminskas deras hastighet liksom
om de l rymdens djup stannade för att lyssna. Lika
själar, hvilka förbrodfas med hvarandra i en gemensam
landsflykt, tyckas de på’stora afstånd meddela
hvarandra sina intryck i oändlighet och förkorta
ensamhetens och mörkrets enformighet genom samtal
öfver tingens natur och varelsernas bestämmelse Så
upptäckte äfven vår komet för några år sedan i sin
närhel | den Halleyska kometen, hvilken icke är så
förnäm som han, men ändock alltid höjer sig öfver
medelmåttan. Nu berättade l de båda vandrarna hvar
sina lefriadshändelser.

,;wJag har sedan min sista resa funnit jorden mycket
förändrad», började den största och äldsta af de
båda. »Allting går så hastigt i verlden der nere. Jag
tror, att de räkna ett enda af mina år för 3,000, och
under denna obetydliga period lära 90 generationer
födas och dö. Hvilken skillnad mot Nep-tunus! Der
har jag på 6,000 år’ inte sett^den ringaste
för-.äridring.» , .

"Vördige gubbe», svarade den andre, »mina år äro
mycket kortare än dina, ty på< en af mina resor kring
den strålande drottningen räkna jordinvånarna .endast
75 år. Men till och med under så kort tid bygga de
och rifva ner utan hejd på den lilla jorden. Min
förundran öfver jordbarnens lättfärdighet är derför
knappt mindre än din:»

»I sanning, menniskorna der nere äro antingen högst
ytliga: ellermycket driftiga»,; gentog.den gamle5°
»"sedan menniskan kom på Jorden, förändrar den
ständigt utseende. Förr, innan detta djur skapades,
kunde jag tjugo till tretio gånger komma i jordens
’grannskap, utan att se några anmärkningsvärda
för-. ändringar på -den lilla planetens yta. Men
sedan fem år f kometen talade här om 155000 jordår)
bygga de och rifva, gräfva och fylla ut, förändra och
omgestalta sitt hem, som om det-vore ett sagoland.
:/ . ; .-

»När såg du jorden näst sista gången, gamle herre?»
»Om icke’minnet bedrar mig, unge vän, så var det för
omkring 30 jordårhundraden sedan; jag känner icke
deras fattiga kalender tillräckligt noga, för att
kunna säga säkert. Sjelf var jag. då i mitt 245 år,
ty jag var 46 år gammal, då jag såg jorden för första
. gången, och sedan, dess har jag kommit 200 gånger
tillbaka i hennes region.»

Den lilla kometen, som räknade fermt i hufvudet,
fann utan möda, att det näst sista sammanträffandet
måste hafva ägt rum ungefär i midten af trettonde
århundradet före den kristliga aeran; hans täta
besök hos oss hade gjort honom förtrolig både med
hedningarnas och de kristnas tidräkning.

»Hin gode vän», fortfor den gamle, »du måste veta
mycket’ mer om tingen på den lilla jorden, än jag-,
åtminstone har du kunnat närmare följa hennes
historia. Mig tyckes, att det ligger ett ofantligt
svalg mellan de af mig sist varseblifna omständigheter
och dem jag nu skådat. Vill du hjelpa mig, ,att med
dina meddelanden fylla den luckan i mitt vetande?»

»Sedan din sista färd har jäg sjelf varit
fyrtio gånger i jordens närhet», genmälte den
mindre, »och hvarje gång har jag. funnit allt
förändradt. Jordmenniskorna äro så kortlifvade väsen,
att endast ytterst få kunna berömma sig af att ha
sett mig två gånger, ja, flertalet har icke sett mig
en enda gång. Och dock», fortsatte han med ett visst
vemod, »är mitt år fyrtio gånger kortare-än ditt! Om
det intresserar dig, vill jag med nöje berätta dig
om de händelser, hvartill jag varit vittne på mina
olika resor.»

Härpå berättade den lilla kometen hvad som mest hade
öfverraskat honom. . Men då han ej kunde berätta något
för oss nytt, förbigå vi denna del af Flammarions
skildring och lyssna hellre till hvad de båda
himmelskamraterna hade att

meddela hvarandra om de astronomiska framsteg,
som de små menniskorna gjort under loppet af deras
olika besök.

Just nu gingo kometerna förbi Neptunus, utan att märka
det, och den Halleyska fortsatte sin kosmopolitiska
biografi:

»För jord-astronomerna gifves det nästan ingen
hemlighet i vårt veiidssystem, men», .sade han, »du
vet, att jag icke sänker mig sa djupt i öde rymden
som du, ty redan år. 1873 måste jag återvända till
Jordens regioner, medan din resa ännu skall taga 1500
jordår i anspråk. Men icke dess mindre aflägsnar jag
mig 600 millioner *mil från Jorden. För oss vill detta
icke .säga mycket; för de stackars jordborna är det
dock -ett oerhördt afstånd. Nu blir jag pä min färd
stundom uppehållen af vissa rymdbebyggare och måste
.sakta stegen medan jag genomgår deras gebit.. Men
herrarna i observatorierna på Jorden hafva ett mycket
skarpt öga eller, för att riktigare uttrycka mig, de
synas begåfvadé med ett underbart åskådningssätt. Så
var jag under mitt dröjsmål i Jupiters rike alldeles
kommen ur synhåll; till och med genom deras starkaste
tele-skoper förmådde de icke upptäcka mig. Borde jag
icke under sådana omständigheter vara viss, -att jag
fullkomligt undandragit mig deras betraktelser? Men
det var icke så. Jupiter uppehöll mig 518 och Saturnus
100 dagar - och föreställ dig, att alltsammans hade
astronomerna på Jorden uttänkt, förutsagt och det till
och med bestämdt på månaden! Jag hade den sällsynta
lyckan, att blifva anmäld redan femton år före min
verkliga ankomst- geiiom min vackra svans, som för
öfrigt, jag tvekar ej att bekänna det, icke tillhörde
mig. Du har nyligen sett den ränksmidare, Bom går från
ena stället till det andra, utan att tvänne gånger
återkomma till samma punkt och som är så excentrisk,
att han blir parabolisk; du har då också märkt, att
han pryder sig med sex svansar. Nå väl, han var min
förelöpare år 1747, den skönaste kometen under 18:de
åi-hundradet, efter jordens kalender. Första aftonen
han visade . sig trodde menniskorna, att de sågo en
ny solnedgång, så glänsande var hans strålkrona.»

Sålunda samspråkade ynglingen med den uppmärksamt
lyssnande gubben. Men snart begynte den Halleyske
kometen att afyika i en kroklinie för att fullborda
sitt aylielium, under det att den majestätiska 1811
års komet lugnt fortsatte sin raka väg, ty ända till
år 3,343 skall han allt mer aflägsna sig från ^ vårt
solsystems medelpunkt, för att derpå åter närma sig
den. Hvem af oss dödlige kan angifva, om han i dessa
fjerran rymdöknar kanske träffar verldar, hvilka äro
oss obekanta, gamla verldar, hvilkas sol är slocknad
och som i den eviga rymden tigande bära omkring sina
kosmologiska spillror och försvunna varelsers grafvar?

Då den Halleyska kometen, som senast besökte oss
1835, återvänder år 1911, finner han oss blott 75
ar äldre - en obetydlighet! Men då hans ärevördiga
reskamrat från 1811 återkommer, omkring år 4870,
hvilka och hvad skall han då finna i vårt ställe? ,
.

»Säg menniskan», tillropade han ynglingen vid
skilsmessan, äg menniskan, att hennes slägte, som
redan synes henne så ålderstiget, ännu befinner
sig blott i sin första barndom. Ännu ider hon sina
första smärtor och kämpar sina första strider. Men
hon bör hoppas! Ännu ^nnan 100,000 år hafva gått,
slår jag vad att menskligheten kommit till förnuft,
att hon tillkämpat .sig samvetsfrihet och afskaffat
seden att slagta 3röder!»

Dessa voro den illustre resandens sista tankar och
ord. Ifrån höjden tycktes han hafva lärt att känna
vår planets och dess bebyggares .historia. ’ Yi lära
deraf, att vi i det oänd-iga verlds-altet egentligen
äro bra litet, men, om vi bruka rårt förstånd,
dock förmå erhålla något värde, som skiljer, oss rån
materien. Att blifva förnuftiga väsenden - det måste,
såsom kometen uttalat sig, vara det beständiga målet
för: vår sträfvan. *
" . ’ . ’ ’ i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1878/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free