- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 17, årgång 1878 /
67

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXIV. General-amiralen Henrik af Trolle. H. af Trolle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

fick sätta sin fot på de trappsteg, som leda till
samhällets höjder. Det är märkligt vid denne ärofulle
mans lefnadslopp, att han på 25:te året befordrades
till första officersgraden vid örlogsflottan och
jemnt 25 år derefter erhöll högsta befälet öfver
rikets sjöförsvar.

Konstituerad till kapten-löjtnant, när det för Sverige
föga ärorika pommerska kriget utbröt, erhöll Trolle
befälet på galeren Karlskrona, bestämd att i förening
med öfriga till Pommern af-sända skärgårdsfartyg
operera på de grundare farvattnen i Grosse och
Frische Haff. Med stor utmärkelse deltog Trolle vid
Penemundes intagande och i affären vid Anklamer
Fähr. Tjenstgjorde sedan som stabsadjutant hos
generalen, sedermera fältmarskalken, grefve Ehrensvärd
och derefter i samma egenskap hos general-löjtnanten
grefve Fersen.

Till bevakande af Oderströmmen samt för att hindra
Svenska armens operationer och tillförsel, hade
preussarna år 1759 i Frische Haff utrustat nio större
och mindre fartyg. Frampå sommaren beslöto svenskarna
att eröfra öarna Usedom och Wollin; men för att
i säkerhet kunna verkställa detta företag, måste
de först tillintetgöra den preussiska eskadern. I
Stralsund utrustades för ändamålet en eskader af
4 hel- och 4 halfgalerer, jemte åtskilliga mindre
fartyg. På eskadern inskeppades 2,000 man infanteri
under general-major Carpelan, hvilken erhöll befälet
öfver det hela och som till sin adjutant ägde
kapten-löjtnanten Trolle. Expeditionen afgick från
Stralsund den 14 Augusti, men inkom ej i Frische
Haff förr än den 2 September af orsak, att flera
veckor måste användas till passagen förbi Anklamer
Fähr, emedan fartygen i anseende till vattnets
ringa djup måste urlastas. Den 10 September på
morgonen avancerade den svenska eskadern emot den
preussiska, som intagit en fördelaktig ställning
bakom de båda sandbankarna Wottscher och Eobsiner
Haak, hvilka utskjuta från usedomska och pommerska
landet. Den svenska! eskadern anryckte i djup kolonn
och kanonaden öppnades kl. T/2 10 f. m. Som den
preussiska artillerielden var den svenska betydligt
Öfverlägsen, beslöts att afgöra striden genom
äntring. Efter en hårdnackad kamp eröfrades hela den
preussiska flottiljen, med undantag af 4 bar-kasser,
som undkommo. Fienden förlorade 600 fångar och 106
kanoner. Denna affär var den mest hedrande under hela
kriget, och för sitt välförhållande härunder utnämndes
Trolle till befälhafvare öfver skärgårdseskadern i
Frische Haff samt till öfver-adjutant i armen.

Af ryssarnas härjningar på Norrlands kuster åren
1719- 1720-21, under Lascy, hade svenska folket,
genom en ryslig erfarenhet, blifvit öfvertygadt om
örlogsflottans otillräcklighet att skydda Sveriges
kuster. Man insåg behofvet af att äga en ständig
skärgårdsflotta. Ar 1722 nedsattes en kommission
till ordnandet af rikets försvarsverk, och man beslöt
inrättandet af ett fast skärgårdsförsvar. G-alerer,
pråmar och bombskepp skulle deruti ingå såsom
hufvudfaktorer, men otillräckliga medel gjorde,
att det gick mycket långsamt med den nya flottans
inrättande, och i kriget mellan Sverige och Ryss-&tad
1741-1743 förnyades 1719-21 årens skräckscener
af den ryska skärgårdsflottan, under Mischukoff
och Lascy. Det fordrades tvänne krigs bedröfliga
erfarenhet, innan man insåg hela vigten och värdet
för ett land med Sveriges lokala förhållanden att
äga en stark skärgårdsflotta, tillräckligt stor, att
på en gång i fiendens rygg transportera en betydlig
del af armen, beskydda dess landstigning och värja
egna kuster. Dessa idéer hade genom den dyrköpta
erfarenheten blifvit rotfästade i allmänna opinionen,
och på riksdagen 1747 blef d. v. artilleri-öfversten
August Ehrensvärd af ständerna uppmanad att åtaga
sig uppgörandet af en förbättrad organisation af
sjöförsvaret. Ehrensvärd uppgjorde och framlade en
plan för inrättandet af en Armens flotta till Finlands
försvar. Han uttalade sig för nödvändigheten att en
befästad hamn anlades i Finland, hvarest armens flotta
borde förläggas. De fartygscerter, hvaraf denna flotta
skulle bestå, voro hufvudsakligen fregatter, pråmar,
hel- och halfgalerer. Armens flotta skulle stå under
en generalpersons kommando, dess förvaltning och
ekonomi besörjas af krigs-kollegium m. m. Ehrensvärd
blef den nya flottans förste chef.

Efter krigets slut 1762 föreslog Ehrensvärd icke
mindre än trenne olika certer fartyg, hvilka skulle
träda i galerernas ställe vid skärgårdsvapnet,
nämligen: Turuma, Udema och Poyema.

Turuma, med polacktackling, 3 master, 24 18-pundiga,
16 3-pundiga kanoner, 19 par åror och 140 mans
besättning.

Udema, med huckert-galeas-tackling, 2 master, 9
12-pun-diga, 2 18-pundiga kanoner, 18 par åror.

Poyema, galeas-tackling, 2 master, 4 24-pundiga och
12 3 pundiga kanoner, 16 par åror. *

För att vinna styrka i artilleristriden, hade man
hos de nya skärgårdsfartygen uppoffrat tvänne af
de vigtigaste egenskaperna, som borde finnas hos
dessa fartyg, nämligen grundgåendet och snabbheten
eller lättrörligheten. De föreslagna certerna
blefvo emellertid antagna och Chapman uppgjorde
ritningen. Man började bygga desamma dels på
Sveaborgs värf, dels på privata sådana. För ändamålet
anlades af Thunberg en docka på Sveaborg. Armens
flotta fick (1762) för första gången en egen
officerskår, den Ehrensvärd sjelf utvalde bland de
skickligaste officerarna vid armen, artilleriet
och örlogsflottan. Han glömde härvidlag ej sin
öfveradjutant Trolle, som vid det vapnet befordrades
till kapten och strax derefter till major vid ärmens
flotta, den 9 Mars 1762, samt till tygmästare.

Under sin tjenstgöring hos fältmarskalken Ehrensvärd
hade denne sistnämnde varit i rikt tillfälle att
lära känna major Trolles kunskaper, talanger samt
administrativa förmåga. En innerlig, orubblig vänskap
uppstod mellan de båda männen. De delade samma åsigter
i afseende på ordnandet af Sveriges sjöförsvar. Trolle
förstod att uppfatta den snillrike Ehr ens var
ds idéer, och denne fann, att han i Trolle funnit
den man, som var värdig att i en framtid fullfölja
och fullkomna hans stora verk. Åt Trolle meddelade
han de mognaste råd med afseende på armens flottas
iståndsättande och han beredde för honom vägen, att
en gång blifva detta verks styresman och att värdigt
intaga hans ställe och fullkomna hans arbete. Huru
högt värde, huru stort förtroende, huru innerlig
vänskap Ehrensvärd hyste för denne sin vän, visar
nogsamt den brefvexling, som fördes dem emellan.

För Trolle, i egenskap af tygmästare, började nu
en tid af ansträngande och mångsidigt arbete. Allt
felades och allt skulle anskaffas. Till Sveaborg
öfverförde han armens flotta, i skärgården gjorde han
oupphörliga resor, den nya flottans bemanning öfvades
och gjordes bekant med skärgårdskrigets egendomliga
förhållanden. Ehrensvärd och hans tygmästare
voro outtröttliga i sina sträfvanden för det nya
vapnet, som ingalunda saknade sina motståndare inom
örlogsflottans leder, hvilka med afundsamma blickar
betraktade ett vapen, för hvilket de hvarken hyste
sympatier eller förtroende. Svårigheterna, som skulle
bekämpas, voro stora och af mångfaldig art; afunden
och misstroendet voro blai^ dem ej de minsta.

Trolle, som under dessa sina arbeten fann, att
hans in-sigter och erfarenhet än vidare borde ökas
och fullkomnas i hvad som rörde skärgårds vapnet,
beslöt att för detta ändamål företaga en utrikes
resa. Utan någon egen förmögenhet saknade han härtill
tillgångar, men för hans okufliga beslut fanns
inga hinder. Utan betänkande försålde han all sin
mödosamt förvärfvade egendom, hvarigenom han erhöll
nödiga medel, samt företog derefter i sällskap med
sin vän, d. v. löjtnanten Karl August Ehrensvärd,
son till fältmarskalken, en resa till Frankrike och
Holland, besökte dessa länders förnämsta örlogsvarf
och etablissementer samt återvände till fäderneslandet
med en ny rik skörd af insigter och erfarenhet. Yid
hemkomsten erhöll han svärdsordenskorset till belöning
för verkliga krigs-förtjenster så till sjös som lands.

Den store Ehrensvärd, Sveaborgs och armens flottas
grundläggare, hade slutat sin på verksamhet så rika
lefnad och åt Gustaf Hl hade han testamenterat till
sin efterträdare sin vän Trolle. Konungen utnämnde
också denne till chef för armens flotta, samtidigt
hvarmed han befordrade honom till öfverste vid Nylands
infanteri-regemente, till general-major i armen och
kommendör af svärdsorden.

* Henemema infördes först sednare, hade
fregatt-tackling, 3 master, 24 36-pundiga och
2 12-pundiga kanoner, 20 par åror och 250 mans
besättning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1878/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free