Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på det "Himmelska riket". E-g. - Enslingen. (Ur diktcykeln "Heliotroper", som vid Familj-Journalens litterära pristäflan 1876 tillerkändes fjerde priset.) Heliofilos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämdt kommer dernäst; men sådan är landets sed och "man
får taga seden dit man kommer", heter det.
Rangrullan spelar i Kina en stor roll och bibehåller sin
makt okränkt äfven vid bordet. Herrarna taga plats i den
ordning, deras hufvudbonads olika rangknappar utvisa deras
ställning i lifvet. Det kinesiska kuvertet är enkelt. Det
utgöres af två träpinnar, en vinbägare, en liten porslinskopp för
den bekanta sojan (såsen), en tvåuddig gaffel (när det skall
vara riktigt fint, men utan knif) sked, en flat tallrik med fyra
afdelningar för melonkärnor, mandlar o. s. v. och en liten bundt
fint silkespapper för rengöring af de olika verktygen mellan
hvarje gång de begagnas. Midt på bordet stå sexton små
skålar eller koppar i fyra rader. De innehålla fyra slag friska,
fyra slag torkade och fyra slag syltade frukter samt fyra slag
andra delikatesser, såsom ägg eller anrättningar af sådana,
strimlor af ett slags sardiner, inlagd surkål eller andra
grönsaker.
Kalaset böljar med vinet. Värden fyller bägarna eller
vinkopparna, hvilka framräckas af gästerna, och han
gifver äfven tecknet när de skola tömmas. Vill man ej
vara synnerligen oartig, måste bägaren tömmas till
sista droppen och ställas upp- och nedvänd på sin
plats. Detta bruk att tömma bägaren, som dessutom
ofta påfylles under måltidens- lopp, är så mycket
oförklarligare, som kineserna i allmänhet ingalunda
hafva smak för vin. Det händer också ej sällan, att
försigtiga kineser, som tänka mer på morgondagen, än
stundens fröjder, till gästabuden medtaga gossar,-
vanligast från teatern -, hvilka tjenstgöra som -
vindrickare. För en ringa godtgörelse måste då dessa
stackare berusa sig, under det patronen sjelf med
orubbadt sinneslugn kommer ifrån affären. .
Kineserna äro icke svaga för att lefva öfver
sina tillgångar, hvarför ock måltidsrätternas,
antal bestämmes af värdens förmögenhetsvilkor. Vid
den festmiddag, hvarom här är fråga, är bordet väl
försedt. Normen för ett kalas är, att det skall vara
åtta stora och åtta små rätter eller sex stora och
sex små eller åtta stora och fyra små eller sex stora
och fyra små. En afvikelse ifrån detta antal vore
en afvikelse från haf d vunnen sed - och kineserna
bibehålla envist gamla seder.
Hvarje rätt lägges upp i ett stort, djupt fat och ur
detta förser sig hvarje gäst efter smak och aptit, med
tillhjelp af matpinnarna eller skeden, hvilken senare
pjes betecknar ett nytt mod i Kina. Gammalkineserna,
de konservativa, förakta både sked och gaffel och
begagna endast pinnarna, hvilka de handtera med
stor färdighet. -Nu kommer första rätten: hajfenor
med kräftsås, stufvade dufägg med champignoner
eller hafssnäckor med hönssås och fläsk. Andra
rätten utgöres af vildand med kål samt fläsk,
stekt i rismjöl. Tredje rätten består af stufvade
liljerötter eller fint sönderbultadt hönskött eller
skinka och stufvade bambuknoppar. Såsom,. "fjerde
rätt bjudes 4iolja och stekt fasan samt ett slags
svampsoppa. Sedan komma på en gång fyra rätter,
nämligen två slags stekt pudding, den ena söt,
den andra salt, och två slags ångkokt pudding,
söt och salt. Derjemte ihälles åt hvarje en kopp
mandelte. Såsom femte rätt inbäres starkt sockrad
ankstek, såsom den sjette kyckling,
kokt i olja, såsom den sjunde ett slags kokt fisk med
den pikanta sojasåsen. För det åttonde kommer, till
lisa för dem, hvilka ännu icke blifvit "åttkantiga",
fårkött, till hälften kokt och sedan stekt i
fläskflott. De fyra sista rätterna, som afsluta det
grundliga kalaset, framsättas på en gång. Mellan
deras förtärande smuttas några Munkar soppa ur en
skål, bredvid hvilken framsättes en kopp ris. Den
framsatta frukten tillätes man ock äta efter behag
mellan de öfriga rätterna.* Som en liten förströelse
eller hvila drager man ock emellanåt några bloss ur
tobaks- eller opiipipan.
Vid måltidens slut får man ett rengöringsmedel för
munnen och en i vatten doppad handduk, med hvilken
kineserna gnida sitt vanligen mindre orena, än
flottiga ansigte. Så komma pipor och te. Föredrager
ni opium, erhåller ni den lilla dyrbara kulan för
opiipipan och lägger er i sällskap med den i ett
angränsande rum, för att förskaffa er ett af dessa
för-derfliga, drömuppfyllda rus, hvarmed de asiatiska
folken misshandla sig på ett vida grymmare sätt,
än europeiska drinkare eller tobaksrökare.
Såsom man finner, spelar den bastanta maten en stor
roll vid de kinesiska gästabuden, och till samtal
har man ej mycken tid. - Dermed är dock ej sagdt,
att kinesen blott äter och tiger. Kommer det derpå an,
kan han vara till och med mycket språksam - och i så
fall är han för vesterlandets son alltid intressant,
ty liksom han sjelf lefver i en verld för sig, röra
sig äfven hans tankar i en sådan.
I hvardagslag lefves naturligtvis tarfligare. Ja,
man tager då till rätter, efter hvilka europeiska
magar, äfven af det mest härdade slag, ej känna
någon hunger. Hvad säger ni om sådana kinesiska’
läckerheter, som t. ex. till gröt krossade gräshoppor
och halstrade fågelbon?
Kina har först efter otaliga strider och blodiga
eröfrings-krig uppnått sin nuvarande storlek. Och
fastän nästan ständigt skakadt af inre strider -
strider, om hvilka den öfriga verlden blott då och
då erhållit några spridda underrättelser, men hvilka
kanske kunna betraktas som en naturnödvändighet,
för att hålla befolkningens öfVertalighet inom ej
allt för onaturliga gränser - sammanhålles dock den
ofantliga statsbyggnaden såsom af jernband, och den
med arfsrätt regerande mandschu-riska dynastien
Tal-Tsin styr despotiskt, endast bunden af några
få rikslagar. Mandarinväldet är dock stort, och man
vet, att tjenstemännen icke blott ofta motverka den
högsta viljans beslut, utan äfven sjelfva uppträda
som förtryckande despoter. Det är ock merendels
dessa som underblåsa de inre stridigheterna, hvilka
hafva en så mycket fruktansvärdare kar akt er, som
dödsförakt nästan ingår som en trosartikel i kinesens
religion och gör, att han aktar ett menniskolif mindre
än intet. Fastän vi här icke kunna lemna ens några
obestämda antydningar om Kinas krigsväsen, äro vi dock
i tillfälle att för våra läsare, i teckningen sidan
77, framställa bilderna af ett par kinesiska krigare,
hvilka, om de ock ej kunna kallas vackra karlar,
dock, såsom kineser betraktade, ju måste anses såsom
rätt ståtliga.
E—g.
Det skymmer, det skymmer och skuggan blir lång,
Och solen hon sjunker i vågen.
Mitt hjerta det lider ocn trött är min gång,
Och sorgsen jag är uti hågen.
Så ensam, ack, ensam på villande stig
Jag irrar, och ingen sig vårdar om mig,
När natten står mörk öfver jorden.
Haf tröst, o, mitt hjerta, och klaga ej mer,
Fast ensamt du är uti verlden!
O, gråt ej, mitt öga; en är, som dig ser
Bland villorna, lögnen och flärden.
Han tronar så högt, att Han ser öfverallt -
Han torkar din tår, och när hjertat blir kallt,
Han för dig till ljus genom mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
