Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Austerlitz den 2 December 1805. J. M. - Kusten vid Amalfi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
klockan åtta f. m. genom sin öfvermakt med de
främre afdelnin-garna intagit byarna Tellnitz och
Sokolnitz samt undandrifvit Legrand ett godt stycke
på andra sidan, till dess Friand anlände och tills
vidare hindrade deras framträngande. Strax derefter
bemäktigade sig likväl Soult höjderna vid Pratzen,
hvarigenom deras återtåg kunde afskäras. En allmän
stockning uppkom. De eftersta af delningarna af
kolonnerna ville vända om till Aujesd. De mellersta
stodo stilla och de främsta började draga sig
tillbaka. Häraf begagnade sig till en början Davoust
att med Friands division, äfvensom Legrands, öfvergå
till anfall (omkring klockan tio). Den sistnämnde
inträngde ånyo i Sokolnitz och påträffade der en del
af ryssarnas artilleri, som eröfrades.
Ännu värre blef det då Soult fram åt middagstiden
svängde in åt höger (söder) och lät St. Hilaire
framrycka mot Sokolnitz och Yandamme på höjdkrönet
från Pratzen mot Aujesd. Buxhöfden ville då i början
med sina eftersta afdelningar storma de höjder, han
några timmar förut lemnat. Men då detta i anseende
till den tilltagande oordningen och den af töväder
uppmjukade marken blef omöjligt, försökte han genom
Aujesd undkomma till Austerlitz. Detta lyckades
likväl blott med en del, emedan Yandamme strax derpå
stormade byn och dervid tog 3,000 fångar jämte en
mängd artilleri.
När de mellersta afdelningarna sålunda sågo
sig afskurna, försökte de att på isen öfver den
nordligaste af insjöarna undkomma. Men den allt för
tunna skorpan brast, så väl i följd af den tunga
bördan, som kulorna från fransmännens artilleri,
hvilka vildt rasade och studsade i ryssarnas
leder. Och en mängd menniskor, jämte hästar och
kanoner gingo till botten.
Det är detta ögonblick den bifogade teckningen
föreställer. Napoleon ses till häst, omgifven af sin
stab, och framför honom hans trupper jämte artilleri,
som beskjuter de flyende ryssarna. Solen, som hittills
dolt sig bakom mörka moln, frambröt mot slutet af
den korta vinterdagen ’plötsligen nära horisonten
och belyste med sitt klara sken det fasansfulla
skådespelet. Detta var Austerlitz’,sol.’
På teckningen ses vidare, huruledes en smal kolonn
skyndar öfver isen mot en by. Detta var de eftersta
afdelningarna af kringränningskolonnerna, hvilka
under Doctorows befäl, efter att länge tappert hafva
försvarat Tellnitz, sökte en undflykt på den smala
vägen öfver dammen mellan de tvänne insjöarna. Tornet
till höger utvisar byn Tellnitz och det till venster
byn Satschau. Fastän en del af dessa trupper äfven
lärer drunknat i den södra insjön, undkom dock större
delen, betäckt af Kienmayers österrikiska kavalleri,
jämte något artilleri, samt förenade sig mot aftonen
med de öfriga trupperna vid Austerlitz.
Sedan Napoleon från söder till norr ridit öfver
slagfältet och helsats af sina segrande truppers
glädjerop, intog han vid midnattstiden sin bivuak
nära posthuset vid Pösorsitz. Fransmännens hela
förlust uppgifves till 8,000 man i döda och sårade;
reserverna hade icke ens kommit i elden, så att
Napoleon egentligen med blott 50,000 man utkämpat
striden. De förbundnas förlust i döda och sårade lärer
uppgått till 10,000 man samt dessutom 15,000 fångar
jämte 180 förlorade kanoner, hvilken sistnämnda siffra
dock torde vara mycket för hög.
Hvad som i främsta rummet i afseende på detta
märkliga slag hos Napoleon måste beundras, är
hans utomordentliga förmåga att vilseleda sina
motståndare och derigenom narra dem till de gröfsta
fel. Då han sjelf ej kunde anfalla dem vid Olmtitz,
hvilket likväl i hans dåvarande belägenhet varit
högst nödvändigt, visste han genom sitt stillastående
och den skenbara splittringen af sina krafter locka
fram dem ur deras starka ställning. Murats och Soults
tillbakavikande samt isynnerhet öfvergifvandet af de
vigtiga höjderna vid Pratzen, stärkte dem ännu mera
i deras villfarelse, att han ansåg sig för svag att
strida och helst ville vika undan. Hade de angripit
honom i fronten, är sannolikt att han afvaktat deras
anfall på höjderna vester omKziczka-ån på stående
fot och med åtnjutande i det längsta af defensivens
fördelar. Men då han genom deras föregående manövrer
och uppställning dagen före slaget började gissa
deras afsigt att blotta sin midt för att kringgå
hans högra flank, fattade han beslutet till anfall,
hvilket, redan på aftonen före bataljdagen i hemlighet
förberedt, sedermera i rätta ögonblicket och under de
fördelaktigaste omständigheter kraftigt utfördes. De
förbundnas nederlag kan i öfrigt tjena såsom varning
för dylika kringräafiingar, hvilka af oerfarna
härförare och teoretiska kammarlärda så mycket
älskas. Har man icke tillräcklig öfver-lägsenhet att
samtidigt med midten och motsatta flygeln verkställa
ett kraftigt frontanfall, löper man städse fara att
sjelf genombrytas eUer kringgås, hvarpå krigshistorien
erbjuder talrika exempel. ;f
Klockan fyra på morgonen den 3 December anlände
furst Lichtenstein till posthuset vid Pösorsitz för
att å den österrikiske kejsarens vägnar anhålla
om ett stillestånd. Detta beviljades från den
4, på hvilken dag kejsarne Napoleon och Frans
möttes nära byn Nasedlowitz och hade en lång
öfverläggning. Följden blef fredspreliminärernas
uppgörande och stilleståndets bekräftande. Den
7 December återvände kejsar Alexander, som för
tillfället fått nog af kriget, till Petersburg. Och
den 26 December afslöts i Pressburg den fred, hvars
vilkor af allmänna historien äro bekanta.
J. M.
vid.
turisten färdas sjövägen från Salerno till Amalfi i
en af de med fyra roddare försedda små båtar, hvilka
strandborna så beredvilligt uthyra åt främlingar, är
han i tillfälle att oafbrutet njuta af ett i sanning
beundrans-var dt skådespel.
Efter, att hafva lemnat Salerno, befinner han sig
framför Vietri, hvars hvita hus bjert sticka af
mot klipporna bland täta massor af orange-, citron-
och granat-träd, deröfver berget höjer sina taggiga,
grönklädda spetsar mot skyn. Emellertid framträder
Cetaras lilla hamn, hvarefter landskapet plötsligen
antager ett särdeles ödsligt utseende. Saknande
hvarje spår af växtlighet, utgör kusten endast en
följd af ofantliga klippor, hvilka uppskjuta i långa
spetsar af sju till åtta hundra fots höjd eller
bilda utsprång, som likna fragment af förfallna
jättelika hvalfbågar. Dessa klippor stupa lodrätt
ner i hafvet, hvilket i dem urgräft djupa grottor,
som äro märkvärdiga för sina sällsamt oregelbundna
former och dit vågorna intränga under besynnerliga
ljud, liknande hesa rytanden. Denna udde kallas
Björnudden och fortsattes af en lång rad skär,
som för seglaren äro mycket farliga och derför
erhållit namnet Graf-udden. Omsider framskymta åter
menniskoboningar. Man ser här och der, i sandiga
hafsbugter vid borgets fot, små hvita hus
utan tak, hvilka skulle kunna tagas för afhuggna
stenblock. Framför hvart och ett af dem är en liten
båt fastbunden på den smala strandremsan. Längre bort
utbreder sig hela Amalfi-viken, omgifven af Majori,
Minori och Atrani, hvilka tyckas tillsammans utgöra
blott en enda stad.
Man kan svårligen föreställa sig något mera leende
och förtjusande, än dessa bland vinrankor, mullbärs-
och orange-träd inbäddade små köpingar, belägna dels
vid bergens fot, dels på deras nedre sluttning. Längre
upp ligga, alltjämt omgifna af grönska, vackra byar,
likt täcka fågelbon fastade på bergets sidor.
Så snartfman vikit om den lilla udden Atriani,
befinner man sig framför Amalfi. En samling hus,
liknande ruiner, utbreder sig amfiteatraliskt
från hafskusten ända upp till halfva höjden af de
klippor, som beherrska staden. En liten å, hvars
vatten framspringer utför berget, flyter på hålvägens
botten; på dess stränder är en mängd smedjor och
pappersbruk i gång och för deras skull har strömmen
blifvit nästan öfvertäckt med broar. Åns tillgång på
vatten är ej ymnig, men dess snabba fart gifver de
många verkstäderna och fabrikerna en billig drifkraft
under deras i full gång varande verksamhet.
Öfver dessa byggnader och öfver kyrkan höja sig
bergets skogbeklädda sidor och en mängd ofantliga
klippspetsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
