- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 17, årgång 1878 /
105

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXV. Claes Adam Ehrengranat. Axel Krook

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett fosterländskt Bildergalleri.

LXV. Olaes A.dam. ZElireii granat.

hrengranats namn är, märkvärdigt nog, föga kändt för
våra dagars allmänhet. Den stora mängden glömmer så
fort: furstegunst och folkgunst vexla snabbt som
regn och solsken i April. Det fanns dock en tid,
då det namnet var i hvar mans mun, och kanske mest
då den kungliga nådens sol gick för namnets bärare
i moln. För sådana molns skockande äro alltid många
krafter redo och förvisso saknades de ej här. Men
det finns något, som gäller för mer än tillfällig
stigning eller sänkning på den jordiska lyckans våg -
och det är det egna medvetandet om rättfärdighet i
hågen och viljan. Går det medvetandet oskymdt med till
de slutliga boningarna der uppe, hvad gör då ett och
annat strömoln här nere? Det goda segrar dock alltid
till sist äfven här, och förr eller senare får den
orättvist dömde upprättelse. Ett sanningsvittne härför
är Claes Adam Ehrengranat, som föddes den 5 November
1781 i Stockholm, der fadern var öfverste och modern,
Mar. Aur,

Uggla, "Drottning Sofia Magdalenas synnerliga
gunstling". På tal om slägtskap må i förbigående
nämnas, att farfaderns farfader var gift med
Sara Dahlberg, syster till den store grefve
Erik Dahlberg. Redan vid tolf års ålder lemnade
Ehrengranat fädernehuset och begaf sig till Upsala
universitet, för att idka nödiga studier. Redan här
yppade sig hans gry för ridkonsten, och han ingick
som "beridare-skolär" vid läroverkets ridskola och
bibringades de första grunderna i ridkonsten af
dåvarande akademistallmästaren Eklund, som synes
hafva förstått konsten att utveckla ett anlag,
der det fanns. * Några år härefter genomgick
han fullständigt ridskolan på Strömsholm, som då
förestods af den på sin tid ryktbare stallmästaren
Fägerström. Ehrengranats tidigt utvecklade skicklighet
i hästens hand-tering inbragte honom år 1795 hug-naden
att blifva utnämnd till rid-page hos konung Gustaf IY
Adolf. Fem år derefter var han kornett vid skånska
karabinier-regementet. Men Ehrengranat var ej;
nöjd med blotta militärvägen. Han var redan och
ville än mera blifva hästkarl i detta ords högsta
bemärkelse. Allvarligt tog han allting, således
äfven detta val af sitt lifs uppgift. Redan 1801
finna vi honom derför såsom en af de ifrigaste
och uppmärksammaste lärjungarna under den för
sin lärdom i "veterinaire och anatomi" lika högt
som rättvist skattade professorn A. H. Florman i
Lund. Året derefter se vi honom taga lektioner i
ridkonst och veterinär vid Köpenhamns skolor, der
han handleddes af en öfverberidare Skjött, hvilkens
mästerskap "i den högre manegen" ännu skattas högt
i Danmark. Också framryckte Ehrengranat år 1806 till
understallmästare hos konungen, i hvilken egenskap han
på statens bekostnad företog en resa till Preussen
och åtskilliga mindre tyska stater, för att inhemta
kännedom om stuteriväsendet i allmänhet.

En frukt af sina ifriga och allvarliga studier
framlade Ehrengranat nu för allmänheten i ett år 1809
utgifvet arbete om "häsleden", hvilket betraktades
som ett mästerstycke i sin väg och väckte förvåning
hos äfven de mest lärda veterinärer, yttrar en
minnestecknare.

Adam Ehrengranat stod nu särdeles högt. Fastän
stallet var, för att begagna ett hans uttryck, "hans
boudoire", medförde han dock till aristokratiens
salonger denna belefvenhet, som endast en god
uppfostran förmår meddela. Ty han var en verklig
salongskarl och ägde i fullt mått sin tids vittra
bildning. Dertill kom, att han för sin vighet
och styrka samt färdighet i alla dessa kroppsliga
idrotter, hvilka städse skattats högt i nordan-länd,
njöt stort anseende hos dem, som älska "adeliga
öfningar".

, Fainilj-Journ, 1878,

14.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1878/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free