Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Götz von Berlichingen med jernhanden. Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
här skildrar, en tid, som, vid sidan af de kända
religiösa frihets-sträfvandena, visar i det så
kallade »bondekriget» en högst märklig förebild till
den stora franska revolutionen, ja, till våra dagars
kommunism, fläktar, nej, det stormar emot oss utur
detta skådespel frihet, ej blott konstnärlig frihet
i afseende på en fri byggnad och ett folkligt språk,
utan äfvenledes religiös och politisk frihet.
Denne riddar Götz är dock visst icke någon diktad
personlighet, han är fullt historisk. Vi fråga oss
nu: är denne historiske riddare också diktens? Frågan
är ej så svår att besvara, som det kan förefalla, ty
man har i detta fall ett rikt material att tillgå i
åtskilliga samtida handlingar af olika art. Det är ett
egendomligt drag hos denna oroliga tid, som måhända
mindre än någon annan förekommer oss vara en de
litterära idrotternas, att den dock alstrat talrika
sjelfbi-ografier, skrifna af män ur alla stånd och
icke så sällan af just sådana, hvilka sjelfva tagit
den verksammaste del i skapandet af det tidskedets
mångskiftande historia. Sålunda har
Riddar Götz5 jernhand.
också riddar
Götz leninat efter sig en dylik sjelf biografi. Redan
1731 utgafs den af Pistorius (Ntirnberg). Denna
sjelf biografi är naturligtvis icke något stilistiskt
konstverk, men dess enkla, naiva och kraftiga, om
också tämligen tunga och knaggliga, språk
är ofta rörande och långt ifrån utan en viss
värdighet. Särskildt är den af intresse derför,
att den dels ger oss en fullt osminkad bild af den
tidens sätt att se och tänka och känna, och dels,
och detta icke minst, troget målar för oss den
historiska karaktär, som genom Goethes poetiska
behandling blifvit en bland den moderna diktkonstens
mest favoriserade typer.
I sin sjelf biografi talar han endast om sina
krigsdater och fejder och krångel - allt annat
finnes tydligen för honom icke till. Kifvet, det är
hans lust i lifvet. Öfverallt framgår ur dessa hans
anteckningar, att motivet till sådana handlingar af
sjelftaget rättskipande, som icke kunnat visa sig
»lönande», väl minst till hälften varit en okuflig
lust efter detta »ridderliga» landsvägslif med dess
pikanta öfverrumplingar och nervkittlande slagsmål,
som är betecknande för det urartade riddarlifvet
under dessa näfrättens tider. I dylikt var han
ingenting mer och ingenting mindre än en äkta son
af sin oregerliga tid. I vårt sekel, med dess vida
högre utvecklade rättsmedvetande, skulle en Götz nog
sökt andra fält för sin omättliga verksamhetstörst. -
Allt nog, äfven den historiske Götz är en karaktär,
och i en tid som vår, som snarare syndar genom för
liten. än för mycken handlingsdrift, kan det vara
helsosamt nog att ibland hänvisa till en sådan.
Jernhandens mekanism.
Götz föddes år 1480 i det nuvarande Wtirtemberg
på slottet Jaxthausen. Hans fader var riddaren
Kilian von BerlK
chingen. Sonen fick dopnamnet Gottfried, efter
tidens sed för-kortadt till Götz. Hans uppfostran
blef naturligtvis uteslutande krigisk. Tiden led
heller ingen brist på kampanjer, och han deltog
som yngling i åtskilliga sådana, som här kan vara
onödigt att redogöra för. För att inom det stora
tyska riket dock å-stadkomma någon slags ordning,
hade emellertid kejsar Maximilian påbjudit den så
kallade »eviga landsfreden». Enligt densamma skulle
inom hela Tyskland ingen äga rätt att bekriga, röfva
eller skada den andre, samt hvar och en, hvilken
gjorde sig saker till ett sådant våld, förklaras i
riksakt, hvarigenom hans lif och gods lemnades till
pris åt hvem som helst. Detta var dock väl mycket
begärdt af en så orolig herre, som den unge Götz,
och det dröjde ej heller länge, förrän han låg i
öppen enskild fejd med städerna Köln och Ntirnberg
samt Bambergs bisp, den ena efter den andra. Han blef
också mycket riktigt, dock först 1512, förklarad i
riksakt, som dock upphäfdes, sedan han tvungits att
ersätta de skador, han orsakat, och för framtiden
lofvat bot och bättring. Redan 1516 var dock det
vackra löftet brutet; motståndaren var nu staden
Mainz. Trenne år derefter kämpade han i striderna
mellan det schwabiska förbundet och hertig Ulrik af
Wiirtemburg på den senares sida., Han fick på sin
lott att försvara staden Möckmuhl, men måste till
följd af bristande proviant och ammunition efter ett
hård-nackadt motstånd gifva sig fången. Han satt nu
hela tre och ett halft år i fängelse i Heilbronn,
till dess han mot dryg lösen slutligen befriades
derifrån genom median af en sin själsfrände och vän,
riddaren Frans von Sickingen, en af lutheranismens
främste troskämpar. Han måste emellertid äfven nu
aflägga ett löfte, nämnligen att icke vidare anfalla
någon medlem af det schwabiska förbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
