Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Hvarför gifter inte farbror sig?" Skiss af Abel Sylvester - Befjädrade skräddare. X+. - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXVII. Sofia Elisabet Brenner. Birger Schöldström - En karolins berättelser om sina öden. Ur efterlemnade anteckningar af A. M. Dahlberg. IV. Pultava. - Fångenskap. - Giftermåls- och rymningsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
jade längta efter ett trefligt hem, der jag i
god ro äfven kunde sysselsätta mig med läsning
och studier. Men hvar skulle jag väl finna ’en
anspråkslös, huslig flicka, som ändå ägde en viss grad
af bildning och ett fint sätt att vara? - Alla de unga
damer, jag sammanträffade med, liknade dockor,
utklippta ur modejournalen i fantastiska kostymer. Som
jag ej ansåg mig vara rik nog att etablera ett
modemagasin i min blifvande hustrus toalettrum,
så fick jag emellertid slå denna önskan ur hågen.
[(Forts. sid. 203.)
3i$ef j ådrade
nom fågelverlden, der så mycket påminner om menskliga
samfundsförhållanden, finna vi också många
yrkesid-kare, hvilka med en skicklighet, som måste
väcka förundran, drifva sitt handtverk.
Denna sin skicklighet visa fåglarna i ordnandet af
sitt bo, och någon annan anledning hafva de icke att
ådagalägga den. Det är följaktligen af boets form och
material, man har att sluta till ägarens yrke, och
göra vi detta, finna vi, för att nu endast hålla oss
till några allmännare yrken, bland fåglarna skickliga
murare, byggmästare, båtbyggare, väf-vare, korgmakare,
dekoratörer och skräddare. Man skulle hafva en mycket
svår uppgift, om man sattes till prisdom-mare för
att afgöra, hvem af dessa borde tilldelas priset,
ty hvar och en af dem gör sitt arbete väl och fullt
motsvarande ändamålet.
Ur yrkessynpunkt torde väl ändå den lilla sångfågel,
som på grund af sättet för tillredandet af sitt bo
fått namnet skräddarefågeln, förtjena, om icke största
uppmärksamheten, så dock att ställas i främsta ledet
bland fågelverldens handtverkare. Mycket öfverraskande
är i hvad fall som helst alltid denna fågels anordning
af boet, ty fastän fågelnäbben i allmänhet icke
tyckes vara så alldeles olämplig till synål, för så
vidt det blott är fråga om att sticka hål genom mjukt
tyg eller dylikt, så är det dock, som hvar man vet,
så mycket annat som fattas fåglarna för att kunna sy,
att man har ganska svårt att rätt förstå, huru denna
Skräddarefågeln och hans bo.
bär sig åt. Emellertid förstår han den ädla
skräddarekonsten, hvarpå nedanstående teckning,
framställande skräddarefågelns bo, utgör bevis.
När den tid är inne, att han skall reda sig ett hem,
söker han upp två långa, lancettformiga blad, stundom
tre, lägger deras kanter öfver hvarandra och fäster
dem med en, hvad
regelbundenhet beträffar, ganska oklanderlig kastsöm,
hvarvid han som tråd begagnar någon smal och seg
slingerväxt. När det strtitformiga boet är färdigt
(vanligen hänger det under en trädgren), fyller honan
dess smalaste, nedre del med bomull, och snart hvila
familjens alla småttingar på denna mjuka bädd, som
svänger för luftens minsta rörelser.
Skräddarefågeln förekommer talrikast i Ostindien och
på dess öar; men en art deraf, kallad pirolen» finnes
äfven i sydligaste delarna af vår verldsdel. Dennes
bo består af grässtrån, konstigt sammanflätade
till form af en korg, den han med en kastsöm
fäster vid två vågrätt utlöpande trädgrenar. Denne
be-fjädrade skräddare försmår till och med att till
tråd begagna växter, utan snattar, der han kommer
öfver, stumpar af linne- eller bomullsgarn, hvilka
han sedan använder. Detta bevisar dock endast, att
han förstått göra sig spå-nadsindustrien till godo,
ty innan tråd eller garn
tillverkades, var han, liksom ännu hans ostindiska
slag-ting, vid byggandet af sitt bo naturligtvis
hänvisad till det material, som naturen erbjuder.
X-+.
Ett fosterländskt Bildergalleri.
LXVII. Sofia Ellsatoet Brenner.
Qvinnan inom svenska litteraturen har anor. Den
uråldriga sagan lägger i en qvinnas mun det qväde,
Völuspå, deri, med fjerrblick på både forntid och
framtid, gudars och menniskors öden täljas. Vår
medeltid har att uppvisa den heliga Brigitta och
hennes dotter, den heliga Katarina. Margareta
Lejonhufvud, Ebba Brahe, Katarina af
Pfalz, Vendela Skytte, Johanna Eleonora de la
Gardie, drottning Kristina m. fl. framstående
svenska qvinnor lyste genom bildning och vittra
idrotter. Men man har med rätta anmärkt, att först
med karolinska tidehvarfvets populäraste skaldinna,
Sofia Elisabet Brenner, börjar den svenska qvinnan
taga en verksammare del i det litterära arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>