Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helgeandshuset i Visby och dess kyrkor. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tt det var ett rikt, lifskraf-
tigt, konstälskande och i varm katolsk anda
gudfruktigt köpstads-folk, som bodde inom det gamla
hanseatiska Yisbys höga murar, bevisas bland annat
deraf, att man inom dessa murar, som omsluta en ytvidd
af endast 135 tunnland, under en mycket kort rymd af
medeltiden, uppförde - trenne kloster oberäknade -
ej mindre än fjorton ansenliga kyrkor och derjämte
tvänne sådana - och ett tredje kloster - strax invid
stadens murar. Af dessa tempel hafva fyra blifvit i
grund förstörda; ett qvarstår tämligen väl bibehållet
i dess sexhundraåriga gestalt, men af elfva återstå
endast ruiner. I enhvar af dessa kyrkobyggnader
äro visserligen olika konstnärstankar utpräglade,
men den romaniska (eller rundbågs-)stilen, som här
och der i åtskilliga delar öfvergått till gotikens
(spetsbågens) stil, kännetecknar dem alla.
På dessa många systerkyrkor, dessa vörnadsbjudande
skapelser af en rikedom, som på hafvets vågor fordom
gungades till den gotländska stranden, kan man
tillämpa den romerske skaldens ord* om hafsgudinnan
Doris’ många döttrar:
". . . En och samma gestalt ej hafva de alla,
Ej olika ändå, men sådan som systrar den höfves."
Kortligen: ingen af Visby-kyrkorna är lik den andra,
och mycket märklig är enhvar i sitt slag.
Dock torde Helge-Andskyrkan vara den märkligaste af
dem alla.
Af vidtberesta konstnärer och byggnadslärde har man
nämnligen hört detta monument för dess egendomliga
anordning prisas såsom en af Europas arkitektoniska
märkvärdigheter, och att denna anordning åtminstone
i Nordens trenne riken icke har sin like, är med
visshet bekant.
Men innan vi börja försöket, att skildra denna
kyrkoruin, torde det icke vara olämpligt, att nämna
något om den fromma stiftelse, som hon tillhörde och
hvaraf hon fick sitt namn.
* Ovidius, Metamorfoser, 2. 13-14.
CTi
Liksom i andra kristna länder under medeltiden funnos
ock i de skandinaviska rikenas betydligare städer så
kallade Helge-Andshus.
Stiftade och underhållna af den enskilda välgörenheten
samt ställda under vården af något andligt brödraskap,
voro Helge-Andshusen på en gång sjukhus, fattighus,
bönehus och her-bergen för vägfarande, isynnerhet
för andlige och för botgörare i allmänhet, som
vallfärdades till någon helig ort. De behöfvande, som
i dessa välgörenhetsanstalter blefvo för längre eller
kortare tid intagna, fingo der af hospitalsmästaren
samt af sjukskötare och själasörjare både lekamlig
och andlig omvårdnad. De tillgångar, öfver hvilka
dessa hus förfogade, voro vanligen mycket betydande:
det vackra och sannt kristliga i deras bestämmelse
gjorde den till föremål för den allmännaste
frikostighet. Genom gåfvor och testamenten blefvo de,
under årens lopp, rika på guld och silfver, på åkrar,
ängar, skogar och andra lägenheter, samt i städerna
på hus och tomter. Att understödja dessa anstalter
var ett i hög grad saliggörande verk, hvilket också
kyrkan visste att genom sina munkar och prester
öfverallt och ifrigt inprägla hos både hög och låg.
Hvad Sverge vidkommer, finna vi i gamla urkunder,
att Helge-Andshusen derstädes i kungliga och andra
framstående personers testamenten alltid varit
ihågkomna med frikostiga gåfvor.
För själavården och andaktsöfningarna hade
hvarje Helge-Andshus sin särskilda kyrka med eget
presterskap. I de rikare städerna fanns, utom det
inne i staden belägna egentliga Helge-Andshuset,
ett bihang dertill, beläget strax utom staden och
afsedt för svårare och smittsamma sjukdomar - ett
så kalladt "Spetälskehus», hvilket äfven hade sin
särskilda kyrka, som vanligen var invigd åt S:t Göran.
Ett sådant Helge-Andshus saknades ingalunda i
Visby. Öfver Gotland gick, såsom bekant är, en af den
nord-europeiska handelns allra lifligaste stråkvägar -
vägen till Kysslands stora handelsplatser, vägen till
Byzantz (Konstantinopel)
Sv. Familj-Jouvn. 1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
