Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvänne drömmar - Djupt in i skogen. Visa af Mathilda Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
första teckningen. Se här likväl ett försök till
en kort utlägg-ning af nämnde dröm:
En spalsertur i himmelen.
Föreställom oss en ung flicka eller
författarinna––––
med ett ord - en qvinna.
Försänkt i ljuf slummer, ser hon bortom ett ljust
moln den silfverskimrande nymånen. Plötsligen
förvandlas denna nymåne till en oansenlig
svampväxt . . .. derefter till en umbellat (växt
ined parasollblommor), som åter lemnar rum för ett
parasoll, hvilket i sin ordning antager formen af
ett slags uf eller läderlapp med spetsiga, utspända
vingar . . .
Antagligen sammanblandar vår älskliga drömmarinna
sina uppköp på torget med minnena från. en promenad
på fria fältet, under hvilken hon påträffat den
giftiga svampen, tillika med den -parasoll-lika
umbellaten. Härtill sällar sig måhända minnet af
månens silfverskifva, som hon betraktat en vacker
sommarafton, under det att en läderlapp fladdrat
framför henne, och i sammanhang härmed ser hon sitt
parasoll, som vid detta tillfälle skyddat henne mot
den nedgående solens strålar och med hvilket hon
försökt jaga bort den obehagliga nattfågeln.
Enligt min åsigt ser man i drömmen endast de föremål,
som man i vakande tillstånd uppfattat, vare sig med
ögat eller tanken, och blandningen af dessa olikartade
föremål, tänkta eller sedda på vidt skilda tider,
utgöra under medverkan af blodomloppets större eller
mindre liflighet grundelementen i de sällsamma och
fantastiska taflor, som i drömmen upprullas för vår
inre syn.
Emellertid förmodar jag, att vår slumrarinnas
fantasi blifvit något uppskakad under inflytelsen
af nattfågelns lågande blick; läderlappen förvandlas
nämnligen till ett besynnerligt föremål, till hälften
en fågel, till hälften en prosaisk pust, som likväl
står i förbindelse med drömmens första del, i det
han påminner om en frisk vindfläkt, som under dagens
lopp svalkat den unga slumrerskan, - ja, den ^mgat
ty denna smekning af vestan-
vinden framkallar för hennes syn den kanske något
föråldrade, men i grunden alltid ljufva sinnebilden
utaf tvänne af en pil genomborrade och förenade
hjertan. Men denna töckenbild försvinner och lemnar
rum för en föga poetisk spole, omkring hvilken en
mycket trasslig trådhärfva löper ... En ny rörelse i
blodomloppet förvandlar detta rullande föremål till
en framilande vagn med fyra gnistrande hjul och dragen
af trenne ystra fålar med stjernprydda hufvuden.
Från denna vagn till Karlavagnens strålande stjernbild
är det i drömmen endast ett steg. Och nu befinner sig
drömmar-innan åter i himmelen, midt i det oändliga
hvalfvet, bland millioner stjernor. Dessa blifva
småningom mindre, aflägsna sig allt mer och mer
och försvinna omsider helt och hållet, liksom också
sjelfva drömmen, hvilken nu nått sitt slut. Och den
unga damen vaknar . . . mumlande, såsom kanhända
äfven ni och många andra: »hvilken besynnerlig dröm!»
Nu, min vän, blir det eder sak, att på ett fint sätt
lägga i dagen den smula värde, som kan finnas i detta
lilla hokus-pokus, på samma gång så sällsamt och
dock behagligt för ögat (om icke för tanken). Uppmana
edra läsare, att en kort stund långsamt granska denna
teckning uppifrån och nedåt; bed dem göra sig reda för
det nya och egendomliga i denna serie af harmoniska
vexlingar i linier och former. Intrycket häraf tyckes
mig likna det, som åstadkommes af en musiker, hvilken,
sedan han utgått från den gifna tonen, genomgår
en följd af ackorder och harmoniska utvikningar,
tills han helt oförmärkt leder åhöraren tillbaka till
utgångstonen och sålunda låter honom erfara en ganska
stor njutning, som högt värderas af musikkännare.
Förkasta, förkorta eller förena .dessa anteckningar
med dem i mitt förra bref, alldeles som ni
behagar. Påminn mig för öfrigt om de ämnen, hvilka
vi senast afhandlade. Jag har ännu några dagar att
egna åt eder*. Farväl! Hjertliga hclsningar.
Eder tillgifne J. J. Grandville.
* Granclville dog tolf dagar efter sedan han skrifvit
detta bref.
H>jupt in i
Visa af Mathilda Langlet.
ck, hvad det är friskt, ack,. och hvad det är skönt
Djupt in i skogen!
Hvad mossan är mjuk och hvad gräset är grönt Yid foten
af klippan, med furor bekrönt, Djupt in i skogen.
Konvaljerna stå i det daggiga gräs * Djupt in i
skogen. De äro så blyga, de vilja ej ses, Och veta
ej om, att det fjärilar ges Djupt in i skogen.
Ack, om jag blott hade en hydda så låg Djupt in
i skogen!
Hvad skulle det göra, om ingen den såg Och ingen fick
veta precist hvar den låg Djupt in i skogen?
Om ingen fick skåda den ljufliga ro Djupt in i skogen.
Om ingen fick veta, hvar kärlek och tro I tysthet
stämt möte och fästat sitt bo Djupt in i skogen!
Och skulle det hända - det händer ju så, Djupt in
i skogen,
Att sorgerna komma och fröjder förgå, Att törnen på
rosorna växa också Djupt in i skogen:
Då vore det ändock i smärtan en tröst Djupt in
i skogen,
Att såret fick blöda, i fred, i mitt bröst, Min klagan
blott vore en rop andes röst Djupt in i skogen.
Men, nej! Nej, jag får icke hvila mig så Djupt in
i skogen!
På brusande hafvet, der stormarna gå, Der skulle jag
vara: hvi dröjer jag då Djupt in i skogen?
Farväl då, du ljufliga, grönskande frid Djupt in
i skogen!
En gång får väl jag också sluta min strid. På dagar
af storm, kommer natten så blid Djupt in i skogen.
Hur lugnt och hur godt skall jag hvila mig då Djupt
in i skogen!
Och då, der den hydda, jag drömde, bort stå, Mitt bo
under torfvan jag kanske kan få Djupt in i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
