Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge-Andshuset i Visby och dess kyrkor. (Forts. fr. föreg. häfte.) C. J. Bergman - Shakspeares-klippan vid Dover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge-Andskyrkans inredning i öfver- och under-skepp
med gemensamt kor, finnes ingen urkund, icke ens
någon sägen, som upplyser om anledningen till denna
egendomlighet. Yäl finnes det flerestädes kyrkor med
kryptor, men dessa senare ligga alltid under jorden;
väl finnes det i Italien, Frankrike och Tyskland
klosterkyrkor och slottskapeller, som i samma byggnad
innehålla tvänne kyrkor, den ena öfver den andra;
men den öfra afdelningen är der en för sig alldeles
fullständig kyrka med egen ingång utifrån. Till
dessa dubbelkyrkor höra t. ex. borgkapellerna i
Landsberg (vid Saale), i Freiberg (vid Unstruth)
samt i Eger - alla med två våningar, och det i Eger,
liksom dubbelkyrkan i Visby, med rundbågar i nedra och
spetsbågar i öfra afdelningen, samt med en åttkantig
öppning i hvalfvet mellan båda af delningarna. Men
utom andra olikheter med Helge-Andskyrkan har i dessa
borgkapeller hvarje våning sitt eget kor och till
öfre afdelningen en särskild hufvudingång, som förenar
denna, för borgherren och hans familj hufvudsakligen
bestämda öfra kyrka med slottet: den undra kyrkan var
för slottets tjenare och menige man. Kyrkor finnas
äfven, der galleriet eller omgången (»triforium»)
så följer skeppets sidor, att det antingen går fram i
koret, eller, om koret är ett vidbygdt parti, sträcker
sig mellan det och skeppet. I några af dessa kyrkor
har förnämsta platsen varit på galleriet, t. ex. i
Aachens domkyrka, der kejsartronen hade sin plats
der uppe. - För Visbykyrkan är det just egendomligt,
att korbyggnaden är uppförd i sådan höjd, att den
står i förbindelse äfven med öfverskeppet. Sådana
anordningar, som nunnornas eget sångkor i deras
klosterkyrkor, eller det dubbla sångkör, som var
föreskrifvet för sådana kyrkor, hvilka voro gemensamma
för munkar och nunnor, kunna naturligtvis endast
finnas i klosterkyrkor och äro således icke att
sammanlikna med Helge-Andskyrkan.
Den berömde danske konstkännaren, professor N. Höyen,
har i texten till ett af arkitekten J. D. Herholdt
år 1852 i Köpenhamn utgifvet vackert planschverk
öfver ifrågavarande kyrka, som han dock kände endast
efter teckningar, uttalat den åsigt, att kyrkans
öfverskepp uppstått genom en under byggnadsarbetet
tillkommen utvidgning af det tillämnade galleriet
(»triforium"). Men det vill synas, såsom skulle här
aldrig hos byggmästaren någon tanke kunnat uppstå,
att i denna lilla kyrka anbringa ett galleri mellan
sidomurarna och de temligen långt framstående pelarna:
sjelfva skeppet skulle derigenom hafva blifvit i
högsta grad inskränkt, hopkrympt och oansenligt. -
Den om Gotlands konsthistoria högt förtjente och
byggnadslärde professor C. Gr. Brunius åter förmenar,
att man vid uppförandet af detta tempel varit i saknad
af tillräckligt stor byggnadsplats, och derför funnit
sig nödsakad att, för beredande af nödigt utrymme,
bygga ett skepp med tvänne af-delningar. - Det är dock
icke alls troligt, att en stiftelse, så utomordentligt
omhuldad af den allmänna frikostigheten och så tidigt
i besittning af stora tillgångar, som Helge-Andshuset,
tsbff ath åenn kttrkor.
^ (Forts. fr. föreg,
häfte.)
skulle varit i förlägenhet att få tillräcklig
byggnadsplats för sin kyrka, Hvarje närboende skulle
tvifvelsutan med glädje, för att befordra ett så
gudligt verk och för sin själs salighet, hafva såsom
gåfva eller åtminstone mot ersättning lemnat allt det
utrymme, som för det heliga ändamålet varit behöfligt.
För vår del gissa vi att kyrkans anordning
stått i nära sammanhang med karaktären af den
välgörenhetsinrättning, till hvilken hon hörde. I
Helge-Andshuset funnos nämnligen både friska
(- föreståndarna, sjukskötarna, resande andliga
och andra pilgrimer samt i tillfällig nöd stadda
främlingar -) och sjuka samt tillfrisknande. Kanske
funnos der också, liksom vid sjukhusen i de katolska
städerna både förr och nu, b ar mher tighets-systrar,
»soeurs de charité", unga qvinnor ur de högre stånden,
som frivilligt och endast af religiöst behof för
viss tid åtogo sig sjuksköterskors tunga pligter,
och som buro en särskild, tarflig, all fägring
döljande ordensdrägt. Kanske har öfra afdelningen
varit bestämd antingen åt de friska, och den undra
för de tillfrisknande - eller ock har måhända den öfra
afdelningen, till hvilken man genom en särskild mindre
ingång bredvid södra portalen och uppför en trappa,
kanske dold af draperier mellan pelarna i muren,
kunde komma upp, varit egnad åt nämnda qvinnor, som
genom sin försakelse af lifvets beqvämligheter och
glädje ansågos såsom heliga och som derför skulle
ostörda och obemärkta af hopens blickar å särskildt
rum förrätta sin andakt. -
Så är Helge-Andskyrkan en gåta i sten, hvars hemMghet
ännu är olöst, är en i sitt slag uti Nordens länder
makalös kyrklig minnesvård, en vördnadsbjudande ruin,
vid åsynen af hvars remnade murar och sprängda hvalf
enhvar, som älskar forntida konst, måste önska,
att den stunden mycket länge måtte dröja, då den
ännu i sin förstöring sköna återstoden skall falla
i grus. Kyrkans egendomliga anordning, dess inom så
trångt utrymme samnade storhöt, dess delars enkla,
men helgjutna och kraftiga prägel berättiga i sanning
till nyssnämnda önskan. Invändigt erbjuder ruinen
flera vackra taflor. En af de vackraste har man
från altarrunden: blicken intränger öfver korets
ljusa, gröna, trädbevuxna förgrund både i under-och
Öfverskeppet, och ser det förra i högtidligt dunkel
med matta dagrar och ljusstrimmor från öppningen i
hvalfvet och från rosettfönstren - och ser det senare
inom ramen af den öfra korbågen med en pelare och
en hvalfbåge i vacker förkortning tecknande sig
mot himmelens klarhet. Ännu skönare blir täflan
från norra korsidans öfra sakristia (dit man dock
numera endast på stege kan komma): från denna högre
ståndpunkt skådar man de södra pelarparen, såväl i
under- som i öfverskeppet, det ena paret växande upp
ur det andra, det ena i djup och skugga, det andra
i höghet och ljus.
, Och målningsvärd är hon, denna ruin. Otaliga gånger
har hon också blifvit afbildad, i oljemålning, i
aqvarell, i stentryck och träsnitt - och de bilder,
som pryda dessa blad, äro i sanning ingalunda de
minst lyckade och de minst vältaliga.
C. J. Bergman.
tredje akten af sitt gripande sorgespel »Konung Lear»
låter Shakspeare hertigen af Cornwall, konung Lears
måg, vid en stol binda grefven af Gloster och ut-rifva
hans ögon, till hämnd för det denne ville hjelpa Lear
mot hans grymma döttrar Goneril och Eegan, mellan
hvilka konungen, förskjutande sin tredje dotter
Cordelia, som blef gift med konungen af Frankrike,
delat sitt rike och hvilka sedan hjert-löst behandlade
honom. Frankrike tog Lears parti och skickade en här
till hans hjelp.
I fjerde akten tager den blinde grefve Gloster till
vägvisare sin son Edgar, som fadern, missledd af
dennes halfbror, bastarden Edmund, förbannat och nu
icke känner igen. Edgar utger sig för
vid I>ovex%
den stackars vansinnige Thoms och förställer sitt
tal. A i återgifva här Hagbergs öfversättning af den
scen i denna akt, som handlar om den klippa vid Dover,
hvaraf sid. 241 meddelas en teckning:
Gloster: Säg, hittar du till Dover?
Edgar: Ja, herre.
Gloster: Der finns ett skyhögt berg med framräckt
hufvud, Hemskt blickande mot branta djupet nedtill;
Led upp mig till dess allra sista bredd, Så skall
jag lindra ditt eländes börda Med någon dyrbar skänk.
Ej derifrån Jag har behof af någon ledsven mer.
Edgar: Gif mig din arm; den stackars Thoms dig leder.
Gloster: Nå, äro vi ej snart på bergets topp?
Edgar: Ni klättrar uppåt nu? Hå, hur vi streta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
