Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakspeares-klippan vid Dover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Gloster: Jemn tycks mig marken vara.
Edgar:
Grufligt brant
Tyst! Hör ni hafvet?
Gloster: Nej, det gör jag icke.
Edgar: Då ha väl edra andra sinnen lidit Af edra
ögons plåga.
Gloster: Kan väl vara.
Din röst tycks mig förändrad, och du talar Mer klokt
och redigt än du gjort förut.
Edgar: Ni misstar er; till klädedrägten endast Är
jag förändrad.
Gloster: Men du talar bättre.
Edgar: Se sa, här är det. Stanna här! - Hur rysligt
Och svindlande att skåda ned så djupt! Blåkråkorna och
kajorna, som flaxa Kring klippans gördelstad, se ut
som bromsar; Halfvägs dit nedåt klänger der en karl,
Som plockar fenkol. Rysliga handtering! Mig tycks,
han syns ej större än sitt hufvud. De fiskare, som
vandra långsåt stranden, Se ut som möss. Skeppet,
som ankrat der, Krympt hop till julle, jullen till
en boj,
Att längre bära det förutan knöt
Mot er allsmäktiga och höga vilja,
Så skulle min nedbrunna lefnadsveke
Få slockna af sig sjelf. Yälsignen Edgar,
Såframt han lefver! - Nu, min vän, farväl!
Edgar: Nu har jag gått; farväl!
(Gloster tar ett språng och faller raklång på
marken). Hvem vet likväl om icke fantasien Kan plundra
lifvets skatt, när lifvet sjelf Ej motvärn gör?
Om. nu han vore der han tänkte vara, Så vore det
förbi med all hans tanke. - Död eller lefvande? -
Hollah, min herre! –Hör, herre! - Tala! - Ja, på
detta vis Kan han ha dött! - Men nej, han qvicknar
vid. - Hvem är ni, herre?
Gloster: ^ Bort! Låt mig få dö.
Edgar: Så mänga famnar hufvudstupa ned - Om du ej
varit dvergsnät, fjäder, luft, Du krossats som ett
ägg! Du andas dock, Har tyngd och blöder ej, är frisk
och talar. Ej tio masters längd uppmäta kan
Shakspeares-klippaxi vid Dover.
Som knappt kan ögnas. Hafvets bränningar, Som
brusa öfver småsten tusentals, Hit upp ej höras. -
Mer vill jag ej se; Jag kan bli hufvud-yr, få svindel,
falla Ned hufvudstupa.
Gloster: Ställ mig der du står.
Edgar: Gif mig er hand; nu är ni knappt en fot Från
brantens rand. För allt inunder månen Ett språng
jag här ej toge.
Gloster: Släpp min hand.
Här är en börs! Den gömmer en juvel, Som väl är värd
att fattig man den tar; Elfver och Gudar signe den
åt dig! Gå längre bort ifrån mig; bjud farväl Och
låt mig höra att du går din väg.
Edgar: Farväl då, gode herre!
Gloster: Q Q Hjertans
gerna
Edgar: Så får jag väl med hans förtviflan leka,
För att den bota.
Gloster: O I store gudar, Nu säger jag farväl åt
denna verlden Och skakar i er åsyn tåligt af Mitt
svåra lidande! Om jag var mäktig
Den höjd, som du har lodrätt fallit ned. Ett under
att du lefver! Tala mer.
Gloster: Men föll jag eller icke? o Edgar: ’ ^
D ti föll ned
Från detta kritbergs fruktansvärda topp. Se
uppåt! Lärkan med sin gälla drill Kan hvarken höras
eller ses så fjärran. Se upp, se upp!
Gloster: Ack, jag har inga ögon! Är uslingen
beröfvad den välgerning, Att ända sjelf sitt
lif? Skönt var det dock, När nöden kunde gäcka sin
tyrann Och undandraga sig hans stolta nycker.
Edgar: Gif mig er arm. Uppl Så! Hur mår ni nu? Har
ni i benen känsel? Kan ni stå?
Gloster: Tyvärr!
Edgar: Det der är mer än underbart!
På klippans rand, hvad var det för en skepnad, Som
skildes vid er der?
Gloster: En fattig usling.
Edgar: För mig här nere liknade hans ögon Två månar;
tusen näsor hade han. Inböjda horn, och kroppen gick
i vågor
SY, Familj-Journ. 1878,
31,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
