- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 17, årgång 1878 /
261

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXIX. Lars Johan Hierta. Axel Krook

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

261

Men verlden är så elak och menniskorna äro så
otacksamma. Svenskarna började tröttna vid att
pressa citroner öfver bålen af »räck» och vid
1’hombre-bordet. En gryende opposition tog sig det
orådet före, att visa regeringen tänderna under
riksdagarna. Och denna nya opposition fick snart,
år 1819, ett organ i tidningen »Argus», redigerad af
Scheutz i förening med Johan Johansson. Argus angrep
kraftigt de konservativa, understödd af »Stockholms
Kurir», utgifven af bröderna Theorell, och »Dagligt
Allehanda^, först redigeradt af den yngre Theorell och
senare af den ännu verksamme, om vårt författningslif
förtjenstfulle Y. F. Dalman. Inträffade så 1823
års riksdag, å hvilken Carl Henrik Anckarsvärd
på Riddarhuset angrep regeringen med en sedan
frihetstiden ohörd skärpa och i mörka, må hända för
mörka, färger skildrade folkets dåliga ekonomiska
ställning, mot hvars höjande konungamakten,
enligt hans förmenande, genom sina tjenstemän reste
hinder. Han slöt sitt anförande med några mer än varma
ord, hvilka besvarades med ett dånande: »Kasta ut
honom!» och med en fullständig vrede-nes storm öfver
denne förtappade ädling, som djerfdes så glömma sig
i denna sal, hvilken borde mot dylika demokratiska
angrepp skyddas af de mångfaldiga sköldar och hjelmar,
som bilda dess brokiga tapet.

Bland riddarhusets extra ordinarie kanslister fanns
vid den tiden en ung man om ett par och tjugo år,
hvilken med stort intresse fö] j de denna strid mellan
det förut så mäktiga regerings-och hofpartiet och en
nyfödd, men derför så mycket eldigare opposition. Den
unge mannen hette Lars Johan Hierta, som genast slöt
sig till Anckar-svärds ståndpunkt och beslöt att sjelf
träda i det allmännas tjenst. Fastän sekreterare i
bergskollegium, tjenst-gjorde han dock under 1828-30
årens riksdag som notarie hos

ridderskapet och adeln, der han förenade sig med
då varande riddarhuskanslisten M. J. Crusenstolpe
i utgifvandet af en riksdagstidning, som rönte
ovanlig framgång och gaf utgif-varna hvar sin
lilla runda summa i behåll. Uppmuntrad häraf,
valde Hierta nu att fortgå vidare på den beträdda
tidnings-mannabanan. Tryckeriet, der hans tidning
trycktes, såldes vid riksdagens slut. Julirevolutionen
i Frankrike bräckte det be-ståendes stödjekolonner,
en frisk vind, som jagade på den heliga alliansens
miasma, blåste öfver vår verldsdel, och med sin
för gynnsamma tillfällen alltid vakna blick ville
den tjugonioårige bergmästaren begagna sig af den i
sinnena framkallade rörelsen, för att uppsätta ett
dagblad i öfverensstämmelse med den nya andan. Hierta
köpte tryckeriet och öfverenskom med några vänner om,
att de skulle hjelpa honom i det nya företaget. Vid
en liten, förtrolig middag i September månad 1830
samlades för närmare öfver läggning om tidningens
plan jämte Hierta följande personer: Crusenstolpe;
Andreas Möller, ypperlig

L. J. Hierta.

jurist och qvick, talangfull stilist; Gabriel
Lagergren, ung tjenstemän i riksgäldskontoret;
adjunkten vid Lunds akademi Lundblad, med stor
beläsenhet, författare i estetiska ämnen, samt den
för sina lyckade tillfällighetspoem kände skalden
Ingelman. Hvardera af dessa vänner skulle ha sin
afdelning af tidningen, men Hierta, som bestod de
kontanta fiolerna, öfverinseendet och ledningen
af det hela, I hans namn borde ock prospekten
utgå i November månad. Men Lundblad och Ingelman,
hvilka vid middagen och champagnen varit så lifvade
för saken, fingo, när det osade fullt allvar,
förhinder, de obotfärdigas, och Crusenstolpe hade i
stället antagit ett hemligt tillbud, att sätta sig i
spetsen för ett - regeringsblad, »Fäderneslandet»,
som dock blef så magert och klent, att det nämndes
på spe »Fanders-eländet» samt dog strådöd af svält
år 1833. Möller och Lagergren lofvade att förblifva
trogna (den sist nämnde svek dock äfven snart
löftet). Man enades om att, i motsats till de andra
dagliga tidningarna, hvilka utkommo om morgnarna, låta

den nya tidningen utkomma om aftnarna och hafva till
namn Aftonbladet.

Den 6 December 1830 erhöll ett stort antal af
Stockholms källrar och schwei-zerilokaler besök af
två unga män, hvilka begärde fram någon förtäring,
men snart åter aflägsnade sig, efterlemnande i tysthet
en liten tidning, till formatet föga större än denna
tidskrift, och hvilken ingen förut sett, men som
genom sitt qvicka och snärtande, liffulla innehåll
ogement roade alla källarkunderna. Det var n:o l af
Aftonbladet, som på detta rätt fyndiga sätt af Lars
Hierta och Andreas Möller utkolporterades.

Det nya bladet hade lycka med sig. Det kundo genast
meddela sina läsare den intressanta nyheten, att
Wellingtons torykabi-nett i England afgått, hvilket
på grund af det landets betydande

stormaktsanseende då var en märklig tilldragelse. Ett
annat lyckokast följde, i det Aftonbladet
var den första tidning, som kunde omtala den
elektriserande nyheten om revolutionens utbrott i
Polen. Detta utom våra landamären. Inom dem framlade
C. H. Anckarsvärd och Eichert sitt bekanta förslag
till en representationsreform, hvilket ock satte lif
i sinnena och från Aftonbladets sida framkallade
en bitande uppsats om »En aristokratisk byggnad
på fyra stolpar, hvilken snart skall blåsas omkull
af den allmänna opinionens vind, som är det sunda
förnuftet». Och aldrig tröttnade efter den betan
heller bladet samt dess spiritus rector att skaka på
byggnaden, tills de fyra stolparna omsider efter 35
års förloppp föllo.

Det var i väsendtlig grad genom sina dels gisslande
ledare, i hvilkas författande Hierta var en mästare,
dels uddhvassa »kaleidoskop »-bitar, som Aftonbladet
först vann utbredning. För detta kaleidoskop lyckades
han ock alltid vinna de för sådant skriftställen,
bredvid hans egen, lämpligaste pennor, såsom An-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1878/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free