Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musslor som stenborrare. X+. - Trädgården. En allegori af Richard Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
såsom högst sannolikt, att det sker medelst en af dem
afsön-drad starkt syrsatt vätska. Åtminstone är detta
den naturligaste förklaringen hittills, ty åsigten,
att de med sitt skal nöta sig igenom klipporna,
har längesedan måst öfvergifvas.
Genom en högst egendomlig naturföreteelse har ett
slag af dessa bergborrare, dadelmusslan (Lithodomus
tithopliaga), blifvit mycket bekant. Det berömda
Jupiter Serapis tempel vid Medelhafvets strand har,
såsom det allmännast antages, fastän historien derom
ingenting har att berätta, varit nedsjunket i jorden,
så att hafvet slagit samman deröfver. Sådana händelser
äro icke ovanliga i trakter, der det vulkaniska
arbetet i jordens inre så att säga hämtar sig frisk
luft genom att spränga jordskorpan. Med detta tempel
har emellertid, om antagandet rörande sjunkningen
är riktig, det mera sällsynta fallet inträffat,
att det, genom en vulkanisk höjning af marken, åter
blifvit uppskjutet öfver hafsytan, ungefär som en
teaterdekoration.
Till det allmänna intresse, som en så underbar
händelse naturligtvis framkallat, har knutit sig ett
särskildt naturforskareintresse, enär det sålunda
på nytt i dagen så godt som framtrollade templet bär
allt för tydliga spår af de härjningar, dadelmusslan å
detsamma anställt under dess sjunkna tillstånd. Dessa
spår visa sig i en mängd urgröpningar å pelarna
(deraf tre af vacker cipollinmarmor ännu stå upprätt,
de öfriga äro kullslagna), hos somliga på ett ytterst
vanställande sätt, ända till sex eller sju fot öfver
tempelförgårdens plan.
Som vi förut anmärkt, ser man spåren af molluskernas
arbete i den hårda stenen, men sättet huru de dervid
gå till väga och de medel, de dervid begagna, derom
känner man ännu ingenting med visshet, lika litet
som om templets förmodade dubbla rörelse. Hvad
detta senare angår, hafva några geologer antagit,
att templet endast varit en byggnad, som, helgad
åt Jupiter Serapis, tjenat till ett förvaringsrum,
hvari man uppfödde såsom heliga ansedda mollusker. Men
denna åsigt, såsom stödjande sig blott på en gissning,
har icke kunnat vinna allmänt godkännande.
Pouchet säger sig tvänne gånger hafva besökt det
ryktbara templet, och ju närmare han undersökt det,
dess svårlöstare har han funnit problemet. Han
kan icke heller fullt sluta sig till antagandet om
templets sjunkning och återuppståndelse,
ty marken är fullkomligt horisontel, säger han och
anmärker, att det visserligen kan tänkas möjligt, men
dock måste synas otroligt, att en höjning af marken
kunnat ske med bibehållande afo dess y-tas jämnhet. Å
andra sidan kan han icke heller fasthålla åsigten,
att stället användts till en fiskdam eller ett heligt
bad, ty den närmare undersökningen af marken har icke
lemnat ringaste stöd i detta afseende. Schleiden
återgifver deremot en berättelse af en gammal
munk, som påstått sig i sin ungdom hafva plockat
drufvor på ett ställe i närheten af tempelrui-der
fiskarebåtarna nu gunga på vågorna. Men om nu alla
antaganden beträffande templet falla bort, huru då
på något rimligt sätt förklara de små vattendjurens
förstöring af marmorpelarna?
Det återstår för framtiden att lösa gåtan rörande
detta tempels föregående öden-, hvad som redan nu
är säkert, det är, att den oansenliga dadelmusslan
äger förmåga att genomtränga den hårdaste stenart -
och detta är visserligen en gåta, äfven det, som
förtjenar att allvarligt begrundas.
Ruin af Jupiter Serapis Tempel.
(Efter fotografi.)
En allegori af Richard Gr-ustafsson.
En af trädgårdarna ägdes af Maria, och det är
om hennes
träd och blommor, vi nu skola berätta. Kundt
omkring träd-
gården växte en tät häck, prydd med hvita blommor,
och öfver-
allt pä rabatterna
man de ädlaste växter.
et var en fader, som hade många barn, och åt hvart
och ett af dem gaf han en trädgård att vårda. Alla
trädgårdarna voro från början lika, men snart blefvo
de olika, allt efter den omsorg barnen egnade dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
