Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till skörd. (Om Palmcrantz' kulspruta.) Anderson-Edenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
arbete, hunnit en fullkomning, hvarom sådana
krigshöfdingar, som en Gustaf II Adolf och en Napoleon
I, aldrig kunde ens drömma. Nu är det, som bekant,
icke fråga om huru många skott ett skjutvapen kan
aflossa i timman, utan huru många hundratal förödande
kulor det kan utslunga i minuten. Nu nöjer man sig
icke med att skjuta först när fiendens hvitöga synes,
utan man sänder honom på en fjerdedels eller en half
mils afstånd den dödande kulan.
Det snabbaste af hittills kända skjutvapen är
kulsprutan, en ursprungligen gammal uppfinning,
men som först under 1870 års fransk-tyska krig blef
allmännare känd, under namnet mitrailleuse. Detta
dödsverktyg väckte, ehuru det befann sig i outveckladt
skick, redan då fasa hos motståndarna, och det
rasslande ljud, på afstånd liknande ett hest skratt,
som uppstår, när kulsprutan affyras, är onekligen
allt annat än angenämt att höra, helst när man vet,
att detta skratt betecknar utslungandet af hundratals
dödar i minuten.
När man talar om kulsprutan som en amerikansk
uppfinning, så sker det blott i den mening, att under
det senaje
poleon den tredje, som tog vara på den under
amerikanska kriget ånyo uppväckta iden och införde
vapnet i franska hären.
När första uppslaget till kulsprutan ånyo var gifvet,
blef dess fullkomnande föremål för spekulationer
och ihärdiga försök på skilda håll. I detta arbete
har Sverge äfven gjort en betydande insats, genom
den erkändt förträffliga konstruktion af kulsprutan,
hvarvid ingeniören Helge Palmcrantz så hedrande fästat
sitt namn och hvilken haft till följd grundandet
af en vacker och löftesrik industriel verksamhet
i hufvudstaden.
De olika slagen af kulsprutor bestämmas dels af
mekanismens beskaffenhet, dels af skjutrörens antal
och kaliber. Så finnas kulsprutor, hvilkas affyrande
sker dermed att en vef dragés omkring, och sådana,
hvilka komma i verksamhet, när man drar en enkel
hafstång fram och tillbaka. För hvarje gång vefven
svänger eller häfstången dragés framåt går ett skott
ur hvarje pipa. Kulsprutan laddar sig sjelf, det vill
säga förer patronerna ur magasinet in i piporna,
der de skola afbrinna. Den tiopipiga kulsprutan är
den mest brukliga, men det är naturligtvis ej någon
svårighet att göra antalet pipor ännu
Palmcrantz’ kulspruta.
(Efter fotografi.)
amerikanska kriget man i nordstaterna, der
det var brist på folk och vapen, upptog iden
om ett mångpipigt, snabbt och lätt handterligt
skjutvapen, hvilken ide i sjelfva verket är gammal,
ty första tanken på kulsprutan sammanfaller med det
första eldvapnets uppkomst, och redan i fjortonde
århundradet hade man kulsprutor, hvilkas konstruktion
undergick mångfaldiga förändringar under de två
derpå följande seklerna. Dessa vapen kallades då
orgelbössor eller dödsorglar, emedan de, liksom
orgeln, hade flera pipor. I nationalmuseum i Munchen
förvaras modellen till en kulspruta, som påstås
vara konstruerad af Gustaf II Adolf. På Skokloster
finnes ock bland minnena från tretioåriga kriget
en dödsorgel, som i tre lag har tolf olika långa
pipor, försedda med fänghål och hvilka antagligen
på en gång affyrats. Lavetten utgöres af en mycket
skröplig träbock. En dylik modell, tillverkad 1678,
förvaras äfven i arsenalen i Wien. .- Den tidens
ingeniörer kunde emellertid icke öfvervinna de
tekniska svårigheter, som hindrade dessa vapen
att med fördel användas. Detta har blifvit vår tid
förbehållet, och kulsprutans nuvarande form får man
förnämligast tillskrifva Na-
större. Den franska kulsprutan hade tjugofem pipor,
qvadratiskt ordnade i fem rader, med fem pipor i
hvarje. Svenska kulsprutans äldre modell hade sina
tio pipor ordnade i cirkel, alldeles som en revolver;
nya modellen har dem parallelt liggande i samma
plan. Hvad kalibern angår, inrättas svenska kulsprutan
efter alla länders gevärsammunition. De till England
afsända vapnen voro fempipiga med omkring två tums
kaliber. Dertill hörande spetskula af härdadt stål går
igenom rätt tjock pansar. Skottvidden är naturligtvis
beroende af kalibern. Kiktningsapparaten tillåter
skottens spridning på en större yta. I afseende
på skjutsnabbheten har man hunnit till en salva
i sekunden, som för en tiopipig kulspruta gör sex
hundra skott i minuten eller tretiosex tusen skott i
timmen. Det är dock tydligt, att man i regel hvarken
kan komma så långt eller hålla på så länge. Två
man behöfvas till servis, den ene för att sigta
och skjuta, den andre för att underhålla förrådet
i ammunitionsmagasinet.
Svenska kulsprutan, hvaraf redan tillverkats ett
betydligt antal och som nu finnes i nästan alla
europeiska arsenaler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
