Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsturet i Strassburgs domkyrka. F. Heurlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
djerfvaste förväntningar. En Öfverst på ett
borgtorn uppspetad tupp flaxade med vingarna några
minuter förr, än hvarje timme slog, för att varna
de troende för ingifvelserna af denna onda ande,
hvilken till och med den förnämste af apostlarna icke
förmådde motstå. Derpå uppträdde döden och slog på
en ringklocka så många slag, som bestämdes af den
timme, hvilken var inne, och ett lika stort antal
apostlar drog förbi Kristus i undergifven hållning,
under det denne välsignande lade sina händer på
dem. Slutligen visade solens vagn vid sitt lopp rundt
omkring urtaflan månaderna och årstiderna-, visarna
utpekade dagens olika delar, dagarna i veckan, dagarna
i månaden, verldens ålder och vår Frälsares år.
När domkapitlets ledamöter sågo allt detta, voro
beundran och förtjusning de första känslor, de
erforo; derefter föll det dem in, att den man, som
ägt skicklighet att göra en underbar klocka åt dem,
kunde tillverka många flera och sålunda beröfva deras
klocka dess namnkunnighet. De beslöto derför genast,
att till konstnärens olycka beröfva honom hans ögons
ljus och voro grymma nog att verkställa sitt beslut,
utan att förr än efteråt underrätta sitt offer om
orsaken till deras nedriga grymhet. När han fick
veta sammanhanget, utropade han: »O, ni dårar, hvad
hafva ni gjort? Uret är ännu icke färdigt; det fattas
en bit, som jag allena kan insätta och hvarförutan
det är alldeles gagnlöst.» Man ledde ögonblickligen
mästaren till hans verk, men han fattade hufvudhjulet,
som satte hela mekanismen i rörelse, bröt sönder det
och hejdade sålunda för alltid urets Så lyder legenden
om det första Strassburguret.
Men år 1550 beslöts, att ett nytt ur skulle
förfärdigas för Strassburg-mynsterns räkning, och
tidehvarfvets mest framstående mekaniker anmodades
att öfvervaka dess förfärdigande. Arbetet afbröts
derigenom, att några af dessa bortrycktes af
.döden. År 1560 lemnades det i händerna på en enda
mästare, nämnligen Konrad Eouckfuss. Han förenade sig
med en vän, David Valkenstein, en astronom i Hamburg,
och anförtrodde utförandet af mekanismens olika delar
åt bröderna Habrecht i Schaffhausen samt sirningen åt
Tobias Stimmer i Strassburg. Detta ur fullbordades
den 28 Juni 1574. Eouckfuss’ verk iståndsattes på
nytt 1669 af Mikael Habrecht och ännu en gång 1732
af Jakob Straubhar.
Dessa äro de väsentligaste momenten af det andra
Strass-burgurets historia, hämtade ur källor,
hvilkas tillförlitlighet ingen anledning finnes att
betvifla. Emellertid står på annat ställe uppgifvet,
att samma ur ’skall vara förfärdigadt af den
berömde Vadstenamunken och Upsalaprofessoren Petrus
Dasy-podius. Sedan nämnligen denne i Augusti 1507
fullbordat det berömda urverket i Upsala domkyrka,
som angaf både dagar och timmar, månens qvarter
och planeternas gång –hvilket urverk förstördes vid
branden 1702 -, skall han på grund af det stora rykte,
detta konstverk förskaffade honom, hafva blifvit
kallad till Strassburg, »i hvars domkyrka», såsom
det heter i Biografiskt lexikon, »ett berömdt urverk
inrättades af Vadstenamunken och Upsalaprofessorn,
och som ännu kallas det ryktbara uret i Strassburg». *
Såsom man finner, är här det stora misstaget
begånget, att det nu varande konsturet i Strassburg
skulle vara det på 1500-talet förfärdigade. Men vid
närmare granskning befinnes äfven uppgiften, att
Dasypodius skulle hafva varit nämnda urs mästare,
i hög grad osannolik. Enligt samstämmande uppgifter
fulländades ifrågavarande konstverk i början
af 1570-talet, således nära sjutio år efter det
Dasypodius fullbordade konsturet i Upsala domkyrka,
Men redan då får väl den händige Vadstenamunken
antagas hafva varit en medelålders man, hvadan han
vid tiden för Strassburgurets fullbordande skulle,
om han lefvat, varit bortåt hundra år. Man känner
icke Dasypodius’ födelse- eller dödsår, och det kan
ju vara möjligt, att han uppnått en ålder af hundra
år eller derutöfver. Detta måste dock på grund af
nämnda ålders ovanlighet betviflas, och alldeles
* Se Svenskt biografiskt lexikon. Ny följd. III.
Sid. 170.
otroligt förefaller det, att han vid så hög ålder
skulle kunnat ej blott företaga en besvärlig resa
till en aflägsen ort i Europa, utan äfven uttänka
och utföra ett mekaniskt arbete, som måste erfordra
all den spänstighet i själs- och kroppskrafter,
hvaröfver den lifligaste mannaåldern har att
förfoga. Emellertid kan det vara möjligt, att
Dasypodius haft någon befattning med det första
Strassburguret, det så plötsligt, enligt legenden,
kort efter sitt fullbordande stannade; det är möjligt,
att han förbättrat detsamma eller åter satt det i
stånd, men derom saknas uppgift.
Hvad beträffar det nuvarande astronomiska uret i
Strassburg - hvaraf en teckning meddelas å nästa
sida - så vardt detsamma af en skicklig mästare i
Strassburg, Jean Baptiste Schwilgué, påbörjadt den
24 Juni 1838 och fullbordadt den 2 Oktober 1842.
Detta konstverk öfverträffar vida det gamla uret,
hvilket, om än icke mer i gång, dock ännu kan beses
i Frauenhaus i Strassburg. Det Öfverensstämmer
emellertid noga i form och storlek med det gamla
och har liksom detta i förgrunden en himmelsglob,
som angifver stjernornas dagliga rörelser.
Centralhjulverket, hvilket sjelft är ett ur af
förunderlig precision, tjenar till att å en på kyrkans
utsida anbragt ur-tafla angifva timmarna och deras
underafdelningar samt veckans dagar jämte de dem
motsvarande planeternas tecken. Dessa anvisningar
upprepas inuti kyrkan på tvänne skifvor, af hvilka den
ena visar timmarna, under det den andra uteslutande
är egnad åt kalendern. Denna skifva gör sitt omlopp
på tre hundra sextiofem eller tre hundra sextiosex
dagar, och en Apollobild, som står midt emot en Diana,
utvisar med en pil hvarje dag. Högst anmärkningsvärdt
är, att uret ej blott under skottår förändrar ;,
utan att det medelst en egen mekanism är i stånd
sm
att angifva sekularskottåret eller den
oregelbundenhet, enligt hvilken tre dagar bortfalla
på fyra hundra år. I rummet mellan den 31 December
och l Januari läsas orden: »Början af det vanliga
året»; men vid skottår försvinner ordet »vanliga» och
den tillagda dagen inträder mellan den 28 Februari
och den l Mars. I detsamma midnattstimman den 31
December ljuder, inställa sig plötsligt tecknen för
årets rörliga högtider på sina tillbörliga dagar och
förblifva der stående hela året. På urtaflan angifvas
solens upp- och nedgång, den verkliga soltiden,
månens dagliga lopp, dess qvarter samt sol- och
mänförmör-kelser. Vidare, meddelar uret alla de
uppgifter, som tillhöra en fullständig kalender,
såsom årtalet, solcirkeln, gyllentalet, indiktionen,
söndagsbokstafven, epokterna och påsken m. m.
På hvardera sidan af den mindre, förut omnämnda
tim-skifvan sitter en bevingad genie; den ena af
dem håller i ena handen en spira och i den andra
en liten klocka, mot hvilken han med spiran slår
hvarje qvart. Genast upprepas ljudet af automater,
föreställande de fyra lefnadsåldrarna, som framträda
hvarje fjerdedels timma, dock endast om dagen. Der
de framkomma befinner sig en bild af döden, hvilken
slår timmarna, och för hvarje gång han fullgör detta
högtidliga värf, vrider den andra af de förenämnda
vingade figurerna om ett timglas.
Vid middagstiden, just som klockan slår, framträda
apostlarna och skrida i en rad förbi Kristus,
som tronar i urets öfversta rum och välsignande
utsträcker sina händer öfver hvar och en af dem,
som dervid bugande stannar. Samtidigt flaxar tuppen
öfverst på det vid ena sidan befintliga tornet med
vingarna, spänner ut fjädrarna och gal tre gånger.
Den framför uret stående himmelsgloben utvisar med
stor noggrannhet himmelens, fixstjernornas och
planeternas rörelser. På denna glob befinna sig
mer än fem tusen stjernor af första och ända ner
till sjette storleken, alla riktigt sammanställda i
sina; stjernbilder. Hela det vackra arbetet, hvars
centralverk endast hvar åttonde dag uppdrages, har
en höjd af sextio fot.
F. Heurlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
