- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 17, årgång 1878 /
300

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edvard den fjerdes söner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300

eller saknadt tillfälle att derom taga kännedom,
icke fatta teckningens innehåll, behöfva några
upplysningar, dem vi här meddela: Under den blodiga
striden om Englands tron, som länge pågick emellan
slägterna York och Lancaster, den i historien
kända striden mellan »de bägge rosorna», hvars
hufvudmomenter Shakspeare skildrat för att på scenen
framställas, var Richard den tredje, yngst bland
Eichard Plantagenets fyra söner, den siste regenten
af Yorkslägten före de bägge slägternas förening i
deras sista ättlingars, Bichmonds eller Henrik YILs
och prinsessan Elisabeths af York, giftermål. Richard
den tredje, ett van-skapligt vidunder - andligen och
lekamligen -, är en af de ohyggligaste personer, som
historien eller någon dikt skildrat, Genom hemliga
ränker och uppenbara mord å sina närmaste anhöriga
banade han sig väg till tronen. Anstiftare af sin
äldre broders, Clarence, mördande och sjelf dödande
konung Henrik den sjette och dennes son Edvard,
prins af Wales, gifte han sig med den senares enka,
prinsessan Anna. När nu hans

sammandrabbade härarna och der satte Richard »lifvet
på en terning» och förlorade kastet. Natten före
slaget hade han hemska drömmar och efter uppvaknandet
i tältet höll han, med aning om döden, följande
märkliga samtal med sig sjelf:

–––––Tyst; det var en dröm. -

Du fega samvete, så du mig ängslar! -

Blått brinner ljuset. - Det är dödstyst midnatt.

Kallsvetten står ikring mitt kött som skälfver.

Hvad fruktar jag? Mig sjelf? Jag är ju ensam.

Richard ju älskar Richard,

Och det betyder ju att jag är jag.

Mördare Mr? Åh nej; - jo; jag är här.

Så fly! - Hvad? Från mig sjelf? Ja vissto; men
hvarför?

För nämndens skull. På hvem? Månn’ på mig sjelf?

Jag älskar ju mig sjelf. Men hvarför då?

För något godt, som jag har gjort mig sjelf?

Ack nej, ack nej! Förr hatar jag mig sjelf

För allt det onda, som jag sjelf bedrifvit.

Jag är en skurk. Ljug ej, det är jag icke.

Ife Edvard den fjerdes söner.

(Tafla af M. Hildebrandt.)

äldste broder, Edvard den fjerde, dog, skulle
dennes äldste son arf va konungavärdigheten, men
denne jämte hans bror, Richard, lät han mörda, med
tillhjelp af Tyrrel, som dertill lejde två mördare,
sedan det falska ryktet blifvit spridt, att de voro
bastarder. Richard skildrar sjelf sina verkställda
och tilltänkta skändligheter vid uppstigandet på
tronen sålunda:

Clarences son, den har jag spärrat in; Hans dotter
har jag gifvit simpelt gifte. I Abrahams sköte
slumra Edvards söner, Och Anna har åt verlden sagt
god natt. Nu, då jag vet, att Richmond fäst sitt öga
På ung Elisabeth, min broders dotter, För att med
detta gifte vinna kronan, Så går jag sjelf åstad och
friar muntert.

Denna sista afsigt kom dock icke till utförande,
ty Richmond, understödd af de med Richards brott och
tyranni missnöjde, grep till vapen för att förjaga
honom. På Bosworths slätt

Narr, smäda ej dig sjelf; - narr, smickra icke.

Mitt samvete har tusen skilda tungor,

Och hvarje tunga för en särskild talan,

Och hvarje talan dömmer mig till skurk.

Ja mened, mened uti högsta grad,

Mord, rysligt mord i gräsligaste grad,

All synd som nämnas kan och kan bedrifvas,

Till skranket tränger sig och ropar skyldig!

Förtviflan! Ingen varelse mig älskar;

Och dör jag, ej af någon själ jag ömkas; -

Och hvarför skulle de, då ej jag sjelf

Den minsta ömkan hyser för mig sjelf? -

Mig tycktes alla deras själar kommo,

Dem jag har dräpt, in i mitt tält och ropte

Hvar enda en: "hämd öfver Richards hufvud!"

Efter dessa flyktiga antydningar om Richards karaktär,
låta vi Shakspeare skildra den scen, som å teckningen
är framställd: mordet å Edvard den fjerdes söner (det
är Tyrrel,’kungens medbrottsling, som beskrifver den
upprörande händelsen):

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1878/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free