- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 17, årgång 1878 /
309

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kulturbild från australiska öarna - Två fjärilslif. S. A. A.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

309

finnas, aflägsnade sig en af dem omkring femtio
steg framom oss. Nedsättande sitt kastspjut
lodrätt i marken, gaf han oss tecken att skjuta
derpå. Afståndet var icke så betydligt, att vi
behöfde frukta att riskera våra vapens rykte genom
att skjuta bom, och en af oss gaf eld. Yapnet
öfversållades med hagel, hvilket vi endast märkte
på dess skakning. Infödingarna kunde icke fatta,
att det, som dödar en fågel, icke äfven kunde krossa
ett kastspjut, och för att bevisa oss, att det icke
förhölle sig på samma sätt med slungan, fattade en
ung man en sådan, gick fram några steg, kastade och -
spjutet flög i tusen bitar.

Detta skicklighetsprof öfverraskade oss; men fast
beslutna att visa öfverlägsenheten hos våra bössor,
förmådde vi vår antagonist att, i stället för en enda
stor sten, lägga flera småstenar i sin slunga: han
kastade dem mindre säkert, mindre långt och förmådde
icke slå ner målet. Vi visade honom då hagelkornen,
som utgjorde vår laddning, och han uttryckte genom
ett leende, att han förstod jämnförelsen. Vi lade
sedan i hans närvaro en kula i en af piporna och den
bäste skytten

Kaledonierna föreföllo oss fredliga och gästfria;
deras ytterliga tröghet, som afhåller dem från de
enklaste nöjen, är sannolikt anledningen till de
resandes påstående, att de skola vara fullkomliga
djur. Men vid närmare undersökning kunde vi öfvertyga
oss om, att de med temlig intelligens förenade några
andra egenskaper. Under de första dagarna voro vi
frestade att tro, i anledning af den ringa ifver,
de visade vid vårt mottagande, att de saknade
gästfrihetens känsla, en dygd, sorn eljest är
gemensam för alla vilda folk; men snart insågo vi,
att deras uppförande hade sin grund i fruktan och
icke i oginhet.

Infödingarna på Nya Kaledonien föda sig nästan
uteslutande med vegetabilier, som de odla, såsom:
ignam, tooco etc. och några mjuka, slemaktiga rötter
på bergen. Deras boningar likna antingen bikupor
eller skjul. De förra tjena till tillflyktsort under
natten och äro fullkomligt täta, de senare, öppna å
ena sidan, tjena till samlingsställe under dagen.

Man finner på Nya Kaledonien vackra slätter och stora
skogar, som inom kort tid skulle kunna frambringa
utmärkta produkter; öfverallt är marken genomskuren
af strömmar och



Boningshus på JSTya Kaiedonien.

ibland oss aflägsnade sig åttio steg från ett ungt
träd, sigtade omsorgsfullt på detsamma och sköt
tvärt igenom det. Safven flöt ner från bägge sidor
och alla infödingarna visade med åtbörder, att de
mycket väl kunde bedömma den verkan, som samma skott
skulle hafva frambringat på deras kropp.

floder, hvaraf man skulle kunna draga stora fördelar
för åkerbruket, och man kan med säkerhet påstå, att
den omvexlande -jordmånen skulle medgifva odlingen
icke blott af den heta zonens alla växter, utan äfven
af en stor del af den tempererades.

Två fjärilslif.

Glittrande solsken och doftande blommor! Hvad bättre
kan man väl önska sig vid sitt inträde i denna verld,
som åt så många endast bjuder kulna, regniga dagar och
vissnade blommor? Jag är också öfvertygad, att de två
små fjärilar, som en vacker sommarmorgon för första
gången profvade sina vingar till flygt, kände sig
lyckliga och förtjusta både med solskenet, blommorna
- och sig sjelfva. Ty jag tror, att det ligger icke
så litet egenkärlek i fjärilarnas natur och dessutom
blifva de genast så bortskämda, de små kurti-

sörerna; de ila från blomma till blomma och öfverallt
blifva de lika vänligt mottagna. Derför anse de sig
naturligtvis för någonting öfvermåttan rart och
präktigt - och hvem kan väl undra härpå? Klokare
varelser än fjärilarna hafva blifvit hufvudyra af
skönhetens smicker och beröm.

Men jag måste medgifva, att så icke var fallet med
dessa två fjärilar. De läto icke förbrylla sig af
de många vackra blommor, som logo emot dem, utan
föredrogo att jaga hvarandra i den ljusa, klara
rymden, att betrakta hvarandras fina,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1878/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free