Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det första protestantiska förbundets stad. A. H-e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
starna ett förbund till den nya lärans utrotande;
förgäfves hotade riksdagen i Augsburg den evangeliska
»sekten»? med interdikt och den verldsliga maktens
ingripande, om hon icke inom sex månader återvände
i den katolska kyrkans sköte: hvarken den djerf
ve reformatorn eller de protestantiska furstarna
och folket läto häraf skrämma sig. Dagligen växte
protestanternas antal.
Men försigtighet var af nöden gent emot de katolska
makternas hotande hållning-, derför sammankallade
protestanternas hufvudman sina trosbröder till
Schmalkalden för ingående af ett förbund, hvilket
också kom till stånd i Mars 1531. Mellan åren 1529
och 1543 höllos der nio sammanträden. Det vigtigaste
var det, som ägde rum år 1537.
En dag i början af Februari nämnda år voro vägarna,
som leda till Schmalkalden, uppfyllda med lysande
hopar af fotfolk, ryttare och vagnar, hvilka med
flygande fanor och klingande spel tågade upp till
den lilla staden. Tjugofem evangeliska furstar,
främst förbundets hufvudman, kurfursten Johan Fredrik
af Sachsen och landtgrefven af Hessen, Filip den
ädelmodige, jämte en mängd andra tyska grefvar
och hertigar, hvar och en med ett talrikt följe
af adliga vasaller och handfasta krigare, tågade
under klockljud och krigsmusik in i den festligt
smyckade staden, helsade af en tallös mennisko-massas
jubelrop. Dessutom hade sändebud från konungen af
Danmark och en mängd tyska städer, deribland Ulm,
Augsburg, Strassburg, Gonstanz med flera slutit sig
till tåget. Vidare åtföljdes furstarna af fyrtiotvå
framstående teologer, bland hvilka i främsta rummet
märktes Luther, föremålet för allmän entusiasm och
de lifligaste vörd-nadsbetygelser, och jämte honom
Melanchton, Bugenhagen, Spa-latin, Jonas, Agricola med
flera. Från katolikernas sida hade den gamle grefve
Wilhelm af Henneberg och den kejserlige vicekansleren
Held, tillika med flera rådsherrar, infunnit sig,
hvarjämte sedan äfven den påf-lige legaten Peter
Först, biskop af Acqui, anlände.
Förbundsfurstarna togo sin bostad i slottet Wallrab,
beläget på samma plats, der nu Wilhelmsburg ligger-,
deras följe-slagtare jämte sändebuden och teologerna
inkvarterades i omkringliggande hotell och privata
boningar.
Den 7 Februari, en torsdag, öppnades förhandlingarna
på rådhuset, sedan en högtidlig gudstjenst hållits
i hufvud-kyrkan. Kejsarens sändebud meddelade
de församlade, att påfven på kejsarens anmodan
utskrifvit ett allmänt kyrkomöte i Mantua och nu
inbjöd till deltagande deri. Härpå svarades, att man
ej kunde inlåta sig med påfven, som öppet tagit parti
mot de -lutherske; det tillkomme nu kejsaren att,
liksom fordom Konstantin, sammankalla ett kyrkmöte;
en italiensk stad ansåg man ej erbjuda nödig säkerhet,
och tyska angelägenheter borde afgöras på tysk mark-,
man förkastade derför helt och hållet detta möte.
Sedan derefter åtskilliga rent politiska frågor
blifvit behandlade, skred man slutligen till
förbundsangelägenheternas ordnande och till
skärskådandet af de Schmalkaldiska artiklarna, en
ny af Luther författad bekännelseskrift, hvilken
enhälligt
antogs af furstarna, sändebuden och teologerna
och derefter underskrefs den 24 Februari.
Emellertid hade Luther häftigt insjuknat i stenpassion
och plågades förfärligt af denna smärtsamma
sjukdom. Men hvarken plågorna eller den ögonskenliga
dödsfaran förmådde böja den väldige mannen. Han
förblef sig lik i sitt bergfasta förtroende till den
goda sakens seger, liksom i sin kärlek och i sitt
hat. Med stadig hand underskref han på sjuksängen
artiklarna och yttrade dervid: »I Guds namn! Nu kan
jag fara i frid! Bit sönder dina tänder på dessa
artiklar, påfvedrake!» Sedan längtade han hem, för
att ännu en gång se hustru och barn, och begaf sig
den 26 Februari på väg till Wittenberg i kurfurstens
vagn och i sällskap med sina vänner Bugenhagen och
Spalatin. Gråtande stodo hans vänner omkring honom;
då böjde han sig ut ur vagnen och tillropade dem
till afsked med hög röst: »Lefven väl! Gud uppfylle
eder med hat emot påfven!" I Tambach, på andra sidan
berget, inträdde oförmodadt förbättring i hans
tillstånd, hvarom han genast underrättade sina vänner
i ett bref till Melanchton.
Till den 6 Mars qvarstan-nade förbundets
medlemmar. Sedan drog hvar och en sina färde och
det blef åter tyst i den lilla staden; invånarna
återvände till sina vanliga göromål, och af all prakt
och herrlighet återstod snart endast minnet.
Derefter inbröto svåra tider; först det schmalkaldiska
och sedan det tretioåriga kriget, under hvilket staden
ömsevis brand-skattades, plundrades och brändes af
än det ena, än det andra partiet: af det kejserliga,
emedan han var protestantisk, och af svenskarna,
emedan han var förpantad åt den på kejsarens sida
stående landtgrefven af Hessen-Darmstadt.
Oaktadt dessa och många andra stormar, äro de från
reformationstiden märkvärdiga byggnaderna i staden
ännu väl bibehållna, så att en promenad genom de
oregelbundna, men snygga gatorna väl lönar mödan. När
man lemnat bakom sig de prydliga stationsbyggnaderna
och uppnått Alten-märkt, fästes uppmärksamheten
vid den imposanta kyrkan, under hvars höga götiska
hvalf-bågar år 1537 den tidens ut-märktaste teologer
i fyra vec-dagligen predikade för en synnerligen
lysande för-
Sohmalkalden.
kors tid samling.
Icke långt derifrån står det gamla rådhuset af sten;
i domsalen innanför det stora bågfönstret höllos
hufvudsamman-trädena. Midt emot ligger hotellet,
också en samlingsplats, såsom man kan se af ett derpå
anbragt vapen jämte en sköld. Begifva vi oss härifrån
öfver Saltbryggan uppför den trånga gatan, varsebliva
vi på det ställe, der hon utmynnar vid »Luther-platz»
(fordom Töpfermarkt), vid foten af Slottsberget ett
hus, på hvars gafvel finnes afbildad en svan. Skölden
omkring densamma visar till höger Luthers sigill (ett
hjerta, ett kors och en ros), till venster Melanehtons
(kopparormen) jämte denna inskrift: »Samlingshus
för de evangeliska ständerna och teologerna vid de
schmalkaldiska artiklarnas antagande. Anno 1537.»
Det är det så kallade Luthershuset. Deruppe i andra j
våningens hörnrum, med de målade fönsterrutorna, bodde
den store reformatorn hos den hessiske räntmästaren
Balthasar Wil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
