Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett smålandsverk. R-s. - Ur forna tiders studentlif. Upsalabilder från 1600-talet. (Forts. fr. sid. 324.) G. Aldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Om jordbrukets skötsel och skogshushållningen hade
Aschan äfven den lifligaste omtanka. För hela den
kringliggande orten var han ett orakel och alltid
den förste, som med sitt exempel visade fördelarna af
tidens förbättrade rön. Med sin rika och mångsidiga
erfarenhet, samlad under ett långt och verksamt
lif, stod han en hvar, som vände sig till honom,
till tjenst med värdefulla lärdommar och råd. En
hjelpsam hand var han städse villig att lemna
isynnerhet dem, som han, med skarpsynt ur-skilning,
såg sköta sig efter bästa förmåga; ty ordning och
idoghet älskade och värderade han framför allt annat
och, sjelf ett föredömme ’ deruti, fordrade dessa
egenskaper hos andra. Under tidernas lopp blef han
sålunda genom lyckade och välberäknade planer i
tillfälle att ansenligt föröka sina egendommars
antal och värde. Utom grufvor och bruk ägde han
slutligen tretiotre hela mantal, till största delen
mycket skogrika, inom femton olika socknar. Deras
lämpliga skötsel öfvervakade han sjelf i de minsta
detaljer. Såväl åkerjordens uppbrukning, som ängarnas
större afkastning, genom att från vatten frigöra
gytjiga träsk och småsjöar m. m., Tisste han att draga
all nytta af. Med skogarna var han mycket sparsam
samt hatade och motarbetade, allt hvad han kunde,
den skadliga »fällebränningen», som på hans tid var
på modet. De besvärliga och kostsamma transporterna
af skogsprodukter gjorde,
sig till skogsinnehafvarnas fördel äfven i de mest
oländiga trakter. Naturligtvis försummades ej derför
skogarnas nödiga ans och vård genom upprödjning
och dylikt. För kolningen till brukens behof valdes
bränslet med noggrannaste urskilning.
Bergsrådet Aschan räckte med sin sällsynta
arbetsförmåga icke blott till för det praktiska
lifvet, utan med ett städse vaket sinne följde han ock
uppmärksamt vetenskapernas framsteg och utveckling
inom de flesta områden. Särdeles låg honom det
svenska språket ömt om hjertat. De synliga bevisen
på det lefvande intresse, hvarmed han omfattade
vetandet, har han framlagt i frikostiga och storartade
donationer till såväl Upsala och Lunds universiteter
som Yexiö elementarskola. I sin ädla omtänksamhet för
sina närmaste kretsar må här äfven nämnas, att han,
utom mycken tyst och mycken känd välgörenhet, till
arbetspersonalen på Lessebo anslog en försörjningsfond
af femton tusen kronor, hvaraf räntan åt behöfvande
årligen utdelas.
Denne rikt begåfvade mans lefnad slöt stilla
den 20 Maj 1856. Hans utmärkta kropps- och
själskrafter bibehöllo sin fulla vigör in i hans
senaste ålder. Uppriktigt sörjande stodo såväl hans
anförvandter som det myckna folket, hvilket genom
honom haft sin goda utkomst och för hvilket han
i materielt och intellektuelt afseende varit en
omtänksam fader, kring hans bår. Länge skall hans
minne lefva vördadt och välsignadt.
Lessebo Jernbruk.
(Teckning af Sven Andersson.)
att de ej med fördel kunde förvandlas i penningar,
hvarför han noga höll på, att skogen tills vidare
fick qvarstå, för att uppnå sin fulla mognad. Hans
skarpsynthet sade, att den tidpunkt ej var långt
borta, då konjunkturerna skulle alldeles förändra
På en slags fideikommissarisk grund öfvergick
bergsrådet Aschans egendom vid hans död till hans
fem bröstarfvingar under namn af »Lessebo bolag»,
som i oförminskad skala fortsatt den gagnande och
solida affärsverksamheten.
R-s.
forna tiders
Upsalahilder
II.
i" ocla. "tjenstgöringen".
kan kunde väl tycka, att efter de många
vedervärdigheterna vid depositionen och cornutsölen
allan rättfärdighet skulle vara uppfylld, men
det drygaste återstod. Som vi antydt, ålåg det
novitierna att en längre tid - ända till nio månader
- »uppvakta» de äldre »för att lära sig höfvelighet»
samt »tjenstgöra» medobudskickningar, brefhemtning och
avi-sornas kringbärande. Åt icke årsgamla studenter
skulle novi-fterna endast kringbära brefven-, de
årsgamla skulle uppvaktas två gånger i veckan, och de,
som varit studenter i tre år, skulle äga uppvaktning
en gång om dagen; men seniorerna (»de äldste») skulle
besökas både före och efter middagen.
från 1600-talet.
(Forts. fr. sid. 324.)
Och det var ej blott till »att lära sig höfvelighet»
eller i nationsföreningens ärenden, som man använde
novitierna, ty varningar framställdes offentligen
»att ej betunga novitierna med skrifvande eller
annan vexation». Också kunde man icke tillsluta
ögonen för det otillbörliga i denna förnedrande
pena-lism, utan började småningom af korta en
del af tiden, dock oftast mot vederbörlig afgift
till nationskassan. Och då penningar fattades vid
»absolutionen» (frigörelsen), höll man sig ej för
god att emottaga annat. Så fick monsieur Druvander
1680 absolution mot aflemnandet af en silfversked
och monsieur Forsnerus mot böcker.
Fullgiltigt skäl för befrielse i förtid var sjuklighet
eller »det svåra väglaget». Ett vackert exempel på
tillmötesgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
