- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 17, årgång 1878 /
341

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om luftsegling och flygmaskiner. F. Heurlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

341

Alla de flygmaskiner, som sedermera under en lång
tid uppfunnos och förfärdigades, utgingo från den
förutsättningen, att målet - förmågan att färdas i
luften - skulle kunna uppnås genom att förse dem
med inrättningar, mer eller mindre motsvarande
fåglarnas flygapparat. För att göra likheten med
luftens invånare så fullständig som möjligt, försåg
man till och med sina flygmaskiner med fjädrar. Så
var förhållandet med det luftskepp, hvilket efter
en gammal gravyr här finnes afbil-dadt. Planen
till detsamma uppgjordes i början af sist förlidna
århundrande af en brasiliansk prest vid namn Laurent
och finnes utförligt beskrifven i tidningen Evening
Post för den 20-22 December 1709. Skeppet hade
i båda ändar en mussellik skapnad; tvänne vingar
funnos, som skulle hålla det uppe i luften, och
ett roder att styra det med. Dessutom var skeppet
försedt med segel, som vände sig, allt efter som de
manövrerades. I hvardera ändan af skrofvet fanns ett
par bälgar, som skulle göra tjenst, då det icke var
någon vind; två metallglober tjenade som lock öfver
tvänne kompasser, efter hvilka skeppet skulle styras
5 skrofvet var af tunna, med halmmattor betäckta,
jernplåtar och beräknadt att rymma tio eller tolf
personer utom uppfinnaren. Öfver skrofvet sträckte
sig ett galler af jerntråd, hvari voro fastade stora

bernstens-perlor, »hvilka», heter det i beskrifningen,
»till följd af ett hemlighetsfullt inflytande
skola hjelpa till att hålla skeppet i luften». Ett
ännu mer hemlighetsfullt inflytande förråder sig
i fortsättningen af beskrifningen, der det heter:
»Äfvenledes komma i följd af solvärmen de mattor,
som betäcka skep-

pet, att dragas mot bern-

stensperlorna. Förfärdigaren skulle med tillhjelp af
himmelsgloben, en sjökarta och kompass taga solhöjden
och derigenom utröna, på hvilken punkt öfver jordytan
man för tillfället befunne sig.» Der funnos block
och tåg till seglens hissande och firande; men intet
finnes, som antyder, att planen någonsin kom till
praktisk användning.

En dr Darwin egnade äfven mycken tid och ansträngning
på uttänkande af en användbar flygmaskin. Han
föreslog, att begagna vingar, liknande dem hos
en fågel, och åt dessa skulle rörelse meddelas
genom en ofantlig, med ånghögtryck åstadkommen
kraft. Enskildheterna i denna plan blefvo aldrig
fullständigt angifna, men några år senare sökte sir
George Cayley med åberopande af matematiska fakta
visa, att ett flygande fordon skulle kunna konstrueras
så beskaffadt, att det uppstege i luften. Han lär
hafva satt till en betydlig penningsumma på försöken
att bringa sin plan till mognad, men de strandade
allasammans.

Tanken på användande af vingliknande apparater fick
småningom vika för uppfinningen af andra inrättningar,
som emellertid alla visade sig opraktiska. Hvad
särskildt beträffar de för endast en person afsedda
flygmaskinerna, har alla så-danas användbarhet
strandat mot den omständigheten, att men-

Flygmaskin från 1700-talet.

niskans muskelkraft icke förmår upplyfta i luften
hennes kropp och der hålla den qvar. Åtskilliga af
de i denna väg gjorda försöken äro icke desto mindre
af intresse. Sålunda väckte en ung fransman vid
namn Besnier från Sablé år 1786 stor uppmärksamhet
genom en af honom uppfunnen flygmaskin, som bestod
af en inrättning, liknande en bår, den han fäst på
axlarna. Apparaten bestod af tvänne öfver axlarna
parallelt meä hvarandra löpande stänger. Stängernas
fyra ändar voro försedda med vinglika tillsatser af
taft, och de tvänne bakre rördes med tillhjelp af
snören med fötterna, de främre deremot direkt med
händerna. Medelst denna maskin, som begagnades på
det sätt, att främre ändan af den ena stången rördes
(sänktes eller höjdes) samtidigt med bakre ändan af
den andra, kunde Besnier visserligen icke flyga, men
ifrån större eller mindre höjder sakta i sned riktning
sänka sig mot marken. Att lyfta honom upp i luften
förmådde dock icke hans maskin. Vid ungefär samma
tid konstruerades af Blanchard i Paris en maskin,
kallad »Den flygande båten», och som åren 1780-83 var
utställd i Hotel de la rue Turenne. Hans sätt för
problemets lösande hade någon likhet med Besniers
och visade sig lika opraktiskt. På samma sätt har
det gått med alla andra flygmaskiner, som tid efter
annan uppträdt och ådragit

sig en kortare uppmärksamhet.

Lika litet har det ännu lyckats att konstruera ett
användbart luftfartyg, oaktadt åtskilliga, till
en del ganska kostliga förslag i den vägen varit
å bane. Ett bland de e-gendomliga-ste var det af
engelsmannen Per-kins framställda, hvilket afsåg att
begagna den då nyss uppfunna Con-greveska raketen till
fortskaffningsrnedel; men hur snillrik än tanken på
en ångfortskaffningsraket må hafva varit, så skulle
det säkerligen funnits få personer, som genom att
göra den första turen dermed velat öfvertyga sig om
dess praktiska användbarhet.

På våren 1843 föreslog en engelsk mekanikus vid namn
Hemön att man skulle begagna lätta, med siden eller
lärft öfverdragna skärmar, som voro anbragta i en
sådan ställning, att de till luftfordonet bildade
en vinkel, liknande den, som vingarna intaga till
en fågels kropp, när han står färdig att klyfva
luften. Första ansatsen skulle meddelas maskinen med
tillhjelp af ett lutande plan, nedåt hvilken den
skulle glida. Det kan icke vara något tvifvel om,
att med en sålunda konstruerad apparat en hastighet
skulle kunnat uppnås tillräckligt stor att för en
kort stund uppehålla skärminrättningen med det nödiga
öfverdraget; men inom några få minuter måste den
falla till marken trots de anbragta ångpropellernas
verksamhet. Då Henson vände sig till naturen för att
finna ställningen af fågelns vinge, är derom intet att
säga, men han förbisåg den vigtiga omständigheten, att
i djurkroppen det i första hand rörelse framkallande
verktyget besitter en organisation, som är i grund
skiljaktig från den hos den elastiska ånga, som
meddelar rörelse åt jern och koppar. Likaså hade en
annan uppfinnare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1878/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free