Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen från Menton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
dalens grusbäddar, dem han sedan flera år tillbaka
undersökt, ett käkben, som redan genom sin blotta
tillvaro i detta diluvianska förvaringsrum ^uppväckte
vetenskapliga rådplägningar af betydelsefull
vigt. Dessutom upphörde icke arkeologerna, i det
de mångdubblade sina forskningar, att öka antalet
af de fakta, som hafva afseende på denna intressanta
fråga. Gräfningar, verkställda i franska departementet
Dordogne, hade redan åt forskningen förvärfvat ett
fullständigt menniskoskelett, då en oväntad upptäckt
kom att på samma gång framte de fullkomligaste
upplysningar, liksom de förundransvärdaste detaljer.
Doktor Kiviére, som af franska regeringen erhållit
ett vetenskapligt uppdrag, genomgräfde under flera
månader hålorna i de så kallade Röda bergen, belägna
vid Medelhafvet i nordvestra hörnet af Italien,
helt nära den franska staden Menton. Instrumenter
af huggen flinta och ett ganska stort antal djurben
voro de enda föremål, som ända dittills hade blifvit
forskarens lön. Den 26 Mars 1872, på ett djup af
omkring tjugotvå fot under hålans ursprungliga botten,
träffades flera ben, som till-
Hans venstra arm har nära handlofven en benartad
valk, märket efter ett benbrott. Benpipornas
tjocklek, äfvensom utvecklingen af benmusklerna,
hvaraf spår finnas, angifva en ansenlig
kroppsstyrka. Hufvudskålen, ehuru nedtryckt vid
bakdelen af hufvudet, är af en vacker form,, alla
tänderna äro fullkomligt i behåll, men förete den
egendomligheten, att de äro på ett alldeles jämnt sätt
slitna, så att framtänderna äro nästan lika låga som
oxeltänderna, och hela tandraden liknar en idislares.
Men hvad som isynnerhet förtjenar uppmärksamhet, det
är qvarlefvorna af de kläder, som burits af denne man
och hvilka herr Riviére genom sina prisvärda omsorger
lyckats hopsamla och bevara. Hufvudskålen var betäckt
af en slags hufvudbonad, bildad af en oändlig mängd
små snäckskal, hvart och ett genomborradt med ett hål,
samt tjugotvå likaledes genomborrade hjorttänder; ett
qvarterslångt redskap (nål eller dolk?), förfärdigadt
af ett hjortben, låg tvärt öfver hufvudet. Ett band
af snäckskal, liknande hårprydnadens, hade sutit på
ett af benen
Mannen från Men ton.
hörde en menniskofot. Antagande att ett helt skelett
var tillfinnandes på detta ställe, bedref herr Riviére
med största försigtighet sitt arbete, för att ej
rubba benen ur deras ursprungliga läge. Detta arbete
var förenadt med största svårigheter. Ovissheten om
skelettets läge, äfvensom sjelfva benlemningarnas
skörhet, fordrade oändliga försigtighetsmått. Herr
Riviére behöfde använda åtta dagars flit och
outtröttliga omsorger, för att få benen blottade så,
att han kunde på samma gång studera och beundra
sin besynnerliga upptäckt. Mannen från Menton -
som detta skelett blifvit kalladt - är utsträckt på
marken i sofvande ställning; venstra handen är stödd
emot hans haka; den högra, vårdslöst kastad Öfver
bröstet, är lemnad utan stöd; benen äro korslagda,
det ena på det andra, och krökta, såsom det under
hvilan ofta händer. Ingen sammandragning häntyder på
någon smärtsam dödskamp, tvärtom visa lemmarnas läge
och beskaffenhet en naturlig kroppsställning. Kanske
har döden öfverraskat honom under sömnen.
strax nedanför knäet; dr Riviére fann nämnligen der
en’samling af fyrtioen genomborrade skal. Mannen
från Menton hade vidare på bröstet ett större bredt
och aflångt ben, med ett hål i ena ändan, hvilket
antagligen burits i ett band om halsen, såsom något
utmärkande tecken. Två pilspetsar af flinta funnos
nära honom, liksom många andra redskaper, hvilkas
bruk är mindre lätt att bestämma.
Stenar, som visade spår /af eld, äfvensom återstoder
af en lägerplats, voro synliga på sjelfva marken,
hvarest skelettet hvilade.
Denna upptäckt är i sitt slag den .fullständigaste
man har gjort. Herr Riviére lyckades att ur hålan
uttaga och till Paris forsla i ostördt skick hela
delen af den jordbädd, på hvilken mannen från Menton i
årtusenden hvilat, ett företag, för hvars fullbordande
den lärde doktorn behöfde offra en och en half månads
träget arbete. *
* Ehuru Menton-skelettet hemtats i ett lager
tillhörande qvartärtiden, hafva icke alla forskare
ansett det kunna hänföras till denna tid. Senare
åldrars folk kunde tvärtigenom de gamla lagren
hafva gräft en graf för en af sina döda, hvilken
derigenom helt tillfälligt kommit i närheten af qvar
t är tidens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
