Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försigtigt! Claës Joh. Ljungström - Guldfisken. En saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din känsla» hon är dig den yppersta skatt.
Bevara den troget och väl!
Som perlorna gömmas i musslornas natt,
göm henne djupt i din själ: Låt sällan se detta ditt
yppersta lån, Ty mängden betraktar det endast med hån.
Claes Joli. Ljungström.
id en vik af hafvet stod en liten koja; i den kojan
bodde en gubbe och hans gumma. De voro mycket fattiga;
gubben hade ett nät, i hvilket han fångade fisk;
det var deras dagliga föda. En dag kastade han ut
sitt nät, och när han drog upp det, var det tungt,
tyngre än det någonsin varit; han måste taga i af alla
krafter, för att få det upp. Han såg efter i nätet och
fann till en början ingenting; slutligen upptäckte
han dock en liten fisk; men en så besynnerlig fisk
hade han aldrig förr sett, ty det var en guldfisk.
Och fisken började tala med menniskoröst och sade:
»Tag mig icke, gubbe, utan kasta mig ut i det blåa
hafvet; gör du det, så skall jag gifva dig allt,
hvad du ber mig om.»
Gubben funderade, och funderade om igen; slutligen
sade han:
»Nå, jag behöfver dig icke; derför ut med dig
i hafvet.»
Och han kastade fisken tillbaka i hafvet och
gick hem.
Der sporde honom hustrun:
»Nå, var fisket godt?»
ȁh, jag fick bara en liten guldfisk, och den kastade
jag tillbaka i hafvet; han bad mig så vackert, att
jag icke skulle taga honom. ’Kasta mig ut i det blåa
hafvet’, sade han, ?och jag skall gifva dig allt,
hvad du ber mig om/ Jag hade medlidande
med den stackar’n och fordrade ingen lösepenning af
honom. Jag gaf honom friheten till skänks.»
»Gamle narr! Du hade din lycka i dina händer och
förstod icke att begagna dig af din fördel.»
Gumman blef riktigt ond. Hon grälade dag ut och dag in
på gubben och lemnade honom icke ett ögonblicks lugn.
»Om du åtminstone hade bedt den der fisken om litet
bröd! Vi hafva icke så mycket som en brödkant att
stoppa i munnen. Hvad skola vi lefva af?»
Slutligen uthärdade gubben icke längre; han gick ut
för att söka träffa sin fisk och bedja honom om litet
bröd. Då han kom ned till stranden, började han af
alla krafter ropa:
»Guldfisk! Guldfisk! Kom hit, med stjerten i hafvet
och hufvudet vändt mot mig!» Fisken kom genast
till stranden.
»Hvad vill du, gubbe?» sporde han.
»Min hustru är ond; hon har skickat mig hit för att
bedja dig om bröd.»
»»Gå hem, hedersgubbe, så skall du finna bröd i
öfverflöd.»
När gubben kom hem, sporde han: »Nå, har du
bröd?» »Ja, så mycket vi kunna önska; men det har
händt oss den olyckan, att tvättbaljan gått sönder;
vi hafva ingenting att tvätta vårt linne uti; gå och
bed guldfisken om en ny balja!» Gubben gick ned till
hafsstranden och ropade åter: »Guldfisk, kom hit, med
stjerten i vattnet och med hufvudet vändt mot mig!»
Guldfisken kom.
»Hvad önskar du, hedersgubbe?» sporde han. »Min hustru
har skickat mig; hon beder om en ny balja.» »Godt,
du har den redan.»
Gubben hade knappt hunnit till dörren, förrän gumman
ropade: »Skynda ned till stranden igen, gubbe, och
bed guldfisken, att han bygger oss en ny stuga.»
Gubben gick åter ned till hafsstranden. »Guldfisk!
Guldfisk! Kom hit!» »Hvad vill du?» frågade fisken.
»Bygg oss en ny stuga; min hustru är vid dåligt lynne;
hon säger, att hon icke längre vill bo i det gamla
rucklet, som hotar att falla omkull.»
»Var icke ledsen, hedersgubbe; gå hem och bed till
Gud, så skall din önskan uppfyllas.»
Y. Familj-Jour n. 1878.
47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
