Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Skånskt landskap". Maximilian Axelson - Grafvården öfver kung Mausolus. F. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
373
Nu öppnar sig en alle af tätt stående, skuggrika
bokar, och der denna å Oppmannasjöns strand utmynnar,
få vi att fröjda oss åt en inbjudande utsigt öfver
sagde sjö åt Bäckaskog till. Bortom detta synes en
mycket högländt trakt, som sades vara Ifösjöns stora
ö, med dess högsta punkt Iföklack.
Men en för främlingen ännu behagligare tafla utbreder
sig till venster, ty ditåt har han den halfö, på
hvilken Kars-holms slott är beläget. Ett smalt näs, på
sin höjd ett par hundra steg bredt, sammanbinder för
närvarande den fordna ön »Casholm» med fastlandet, och
just från detta näs har man de skönaste utsigter öfver
den omgifvande Oppmannasjön: på ena hållet, den redan
beskrifna, mot Bäckaskog, på det andra öfver sjöns
nordliga eller nordvestliga del; närmast stranden för
tillfället en båt och en flock hvita änder gungande
i vassen; två förtjusande löfskogsprydda holmar i
insjöns midt; å sjöns ena strand ett yppigt bokhult,
å den motsatta en mera öppen nejd, och längst bort,
framskymtande mellan holmarna, en blånande bergshöjd
- se der de mest gripande partierna i denna tafla,
hvilken för en målares pensel skulle hafva varit
ett det mest tacksamma motiv. Uppför den sakta
stigande vägen nalkas vi slottet. Mellan häng-askar,
py-ramidalpop-lar, kastanjer och smakfullt ordnade
buskgrup-per framstår så småningom den både vackra
och storartade byggnaden - ett verk, påminnande om
dem ifrån Kristian den fjerdes dagar, under hvilken
tidrymd en del deraf också är uppförd, fastän den
sedan dess - och detta just i vår tii- blifvit så
.förändrad, att den så godt som intet påminner om
den afbildning deraf, som återfinnes i det välbekanta
arbetet "Skånska herregårdar».
Då ställets historia, åtminstone för dem, som ej tagit
kännedom om nyss nämnda, sakrika arbetes innehåll
lärer vara mindre bekant, må här i all korthet,
och hufvudsakligen efter G. Ljunggrens beskrifning,
meddelas följande märkligare hufvud-punkter af
densamma.
Karsholms ägare hafva ej alltid haft sin bostad der
det ståtliga slottet nu är beläget. Hufvudgården
lärer i äldre tider hafva legat på den så kallade
Husön, hvars verkliga läge man nu mera icke känner,
enär det namnet ej i mannaminne begagnats, men hvilken
Ljunggren med allt skäl antager hafva varit densamma,
som nu kallas Fårön och hvilken ligger norr ut från
det nuvarande Karsholm, helt nära Ekesta-landet, Der,
på fastlandet, hade ställets ladugård legat, och
man har funnit lemningar af de pålar, som uppburit
en i den tiden befintlig bro mellan nämnda strand
och Fårön, på hvilken ö då skall hafva funnits både
vallar och grafvar.
Nicles Aweson af Galen-slägten anses vara den
förste med visshet kände ägaren till stället, som
då kallades Karstseteholm, och han lefde i slutet
af trettonhundratalet.
År 1781 öfvergick Karsholm, genom köp, till
landshöfdingen Fr. Ulr. v. Eosen. Det hade då från
slutet af trettonhundratalet, eller omkring fyra
hundra år, bibehållits inom en och samma slägt;
ty om under denna tid det haft ägare med de olika
namnen Krogenos, Podebusch (af hvilken slägt en
blef stamfar för den rügenska Putbus-slägten),
Gyllenstjerna och Sehestedt, så voro dock alla dessa
så genom slägtskaps-band med hvarandra förenade,
att den grefve And. Sehestedt, som sålde godset till
v. Kosen, i rätt nedstigande led härstammade från
den förste Krogenos, som innehaft detsamma.
Från Rosen kom Karsholm i excellensen grefve Erik
Euths ägo, och af denne såldes det till en annan
excellens, grefve Klas Piper, i hvilkens tid den
vackra egendommen råkade i det allra yttersta
förfall. Först sedan stället af grefve Pipers arf
vingar blifvit, år 1855, såldt till rytt-mästaren
Rudolf Hodder Stjernsvärd, den välbekante ägaren
till Widtsköf-le, kom isynnerhet dess åkerbruk att
uppblomstra, hvaremot en stor del af underlydande
hemman då blef undansåld. Nämnde ägare ombyggde borgen
och uppförde å godset åtskilliga nya byggnader. I hans
tid fanns här ock en landtbruksskola för betalande
elever. Efter Stjernsvärds död öfvergick egendommen
till dennes magar, grefvarna Wachtmeister från
Hanaskog, som derefter försålde den till herr Treschow
från Norge, hvilken på gården nedlagt mycket arbete
och särskildt gifvit slottsbyggnaden en verkligen
furstlig inredning.
Efter de många försköningar detta, af sjelfva
naturen så väl lottade ställe under sina sista ägare
undergått, är Karsholm nu ett framstående bevis på,
hvad konst och natur i förening kunna åstadkomma.
De angenämaste promenader har %|i^; hvart man på
den lilla halfön vill vända sig. Öfverst å samma
och närmast den ståtliga slottsbyggnaden vandrar man
mellan träd, i sommarens dag svigtande under sina
frukters tyngd, eller mellan fagra blomsterbäddar,
och nederst invid
Fragment af grafvården öfver kung Mausolus.
(Tillhör texten å följande sida.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
