Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Krut, som brinner". Skiss af Gustaf Rundgren - Moloch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just som grinden öppnades, syntes äfven ett hufvud
i en glugg på fähusgafveln midt öfver Petters
tillfälliga atelier. Den bredt leende munnen, de
spelande ögonen och det stripiga linhåret antydde,
att detta hufvud tillhörde vår vän Lasse.
"Greta", frågade Petter halfhögt, "har gumman sagt
någonting än?"
Den tilltalade lemnade ämbaret och kom fram till
honom. "Nej, ingenting bestämdt - till mig förstås;
men till moster
Brita, för henne var jag inne och talte med
i middags. Men du får inte vara ledsen, Petter»,
bad hon trohjer-tadt; "jag ta’r honom inte, det vet
du. Mor må säga hvad hon vill!"
"Ledsen! Åhnej, Greta, jag var bara litet arg»,
svarade Petter och släppte tjärborsten, "men när du
kom, Greta, då gick ilskan öfver, för du är ändå en
riktig flicka, du!" och så tog han henne om lifvet.
(Forts. sia. 12.)
IMolooh.
j nom kräldjurens klass, hvilken har att uppvisa
en sådan mängd egendomliga djurföreteelser och
besynnerliga typer, torde man dock näppeligen påträffa
ett djur af vidunderligare skapnad, än det, som af
Australiens nybyggare benämnes "spiny devil", eller
den taggige djefvulen.
Denna ödla, om hvars i sanning fasaväckande utseende
man knappt kan göra sig en föreställning ens af de
trognaste afbildningar, är helt och hållet betäckt
med hvassa taggar:
Moloch, såsom denna de australiska nybyggarnas
djefvul" på vetenskapligt språk benämnes, är till
färgen rödbrun. Från hvardera sidan af halsen
sträcker sig en svart fläck bort öfver utväxten
i nacken ned till axeln. På ryggen finnes både
till höger och venster en stor oregelbunden fläck,
jämte tvänne aflanga fläckar; alla dessa till färgen
alldeles svarta fläckar äro skilda från de på sidorna
befintliga endast genom ett mycket smalt brunaktigt
mellanrum. Midten och sidorna
Moloch eller den taggige djefvulen (Moloch horridus).
öfver ögonen uppskjuta tvänne väldiga spetsar,
liknande ett par horn; halsen är omgifven af en rad
taggar och öfver nacken höjer sig en vidsträckt,
nästan klotrund, utväxt, fullsatt med skarpa spetsar,
bland hvilka tvänne äro betydligt större än de öfriga;
bålen, svansen och extremiteterna äro betäckta
med korniga fjäll samt längs efter kroppen gående,
regelbundna rader af taggar. Alla fjäll på ryggen äro
något kupiga och likna, sedda genom förstoringsglas,
små snäckor, hvilkas upphöjda delar äro försedda
med en fin och hvass tagg. Dessutom gå längs efter
kroppen, från den vertikala utväxten till ändan af
svansen, tvänne rader större taggar; utanför dessa
löpa fyra andra rader, så att de tvänne nedersta
intaga sidorna. Derjämte finnas äfven på tvären
gående rader af stora, taggiga fjäll, bland hvilka
de på sidorna befintliga äro de längsta. Likaså äro
extremiteterna på öfre sidan försedda med tre eller
fyra regelbundna rader af taggar, liknande dem, som
finnas på kroppen. Den undre sidan af djurets kropp
är deremot jämn-förelsevis illa skyddad. De korniga
fjällen äro här endast blandade med små sköldar,
på hvilka man upptäcker en framskjutande köl, som
bakåt höjer sig till en trubbig tagg.
af svansen, såväl som kroppens sidor, äro oregelbundet
beströdda med svarta fläckar, hvarjämte extremiteterna
äro försedda med breda ränder af samma färg. Undre
delen af kroppen är betäckt med rödaktiga fläckar,
omgifna af en mörk rand.
Dessa färger har djuret då det hvilar eller är
fångadt. I fritt tillstånd deremot kan molochen
antaga helt andra färger; liksom kameleonten äger han
nämnligen förmåga att ändra färg i öfverensstämmelse
med de föremål, som omgifva honom.
Efter den beskrifning, vi nu lemnat, torde läsaren
föreställa sig, att detta på alla sidor med hvassa
taggar beväpnade djur är af en vild och roflysten
natur. Detta är likväl ej förhållandet. Molochen
är liten till växten: han uppnår högst en half
fots längd. Hans föda består nästan uteslutande
af myror, hvilka han med stor skicklighet fångar
på sandiga ställen. Ett enda jordhål bebos af tre
eller fyra sådana kräldjur; de hafva för vana att
draga sig tillbaka dit och begifva sig icke ut annat
än om natten, då de gå att söka byte. I dessa hål,
som helst gräfvas i sanden, lägger honan några ägg,
lika stora som sparfvens. Hvad detta djurs natur och
lefnadsvanor i öfrigt angår, har naturforskningen
ännu icke någon närmare kännedom derom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>