Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gustaf Maurits Armfelt. B. F. Olsson - Finkels lefverne. E. A. L. - På Capri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lians sons fall. Också fick han njuta af revolutionens
frukter. Titeln -’en af rikets herrar>> och
presidentskapet i krigskollegium föllo på hans
lott - en lott, som bär vanärans prägel, ty gåfvan
skänktes af samme Carl XIII, som låtit dömma honom
som förrädare och spika hans namn på skampålen. Men
sådan var Arm-fclts politiska moral, sådan hans
aktning för sig sjelf och sådan hans omåttliga
tystnad efter titlar och utmärkelser. Emellertid
råkade Armfelt snart i ett spändt förhållande till de
nya makt-hafvarna, hvilka han till och med lär hafva
angripit i tryck. Redan på hösten 1810 måste han
taga afsked från sina em-beten och, fruktande en ny
högmålsprocess, gick han den 31 Mars 181.1 ed hos den
ryska ministern, som czarens undersåte. Redan följande
dagen lät regeringen föra honom öfver gränsen.
l det »heliga ryska riket" höjde sig åter nådens sol
öfver den fulländade hofmannen, som i Alexander fann
en huld gynnare och vän. Han vardt nu finsk grefve,
utnämndes till ordförande i kommittén för finska
ärendenas utredning i Petersburg, blef åter kansler
öfver Åbo universitet och förestod från September
1812 till Mars 1813 guvernörsembetet i Finland. Efter
att i rikt mått hafva pröfvat lyckans vexlingar, dog
han den 19 Augusti 1814 på kejserliga lustslottet
Tsarskoje-Selo vid Petersburg. Han lyktade således
sitt lif under den tvähöfdade örn, som i hans barndoms
dagar utgjorde för honom symbolen af det farligaste
och afskyvärdaste i lifvet. Han var gift (sedan
1785) med Hedvig Ulrika De la Gardie (född 1761,
död i Stockholm 1832), med hvilken han hade fyra barn.
I Armfelts vapensköld lyste valspråket »trofast och
ståndaktig », men också endast der, icke i hans
lefnad, icke i hans handlingar. Tvärtom utgöra
dessa en parodi på hans adliga motto. Armfelts
frivolitet, lynnesoro och lystnad efter yttre ära
hindrade hans goda hufvud att taga ut sin rätt. I
stället för att äga ett aktadt namn i historien, har
han gjort sig känd som en konungs smekunge, som ett
mönster af elegant hofman, som en segervinnande Don
Juan, som en politisk ränksmidare och som en tapper
knekt. Epitetet »nordens Alcibiades», som så ofta
tillägges honom, passar i det hela illa in på den
gusta-vianske öfverste kammarherren, hvars väsen väl
i en och annan skuggsida, men icke i storslagenhet
och begåfning, kan mäta sig med alkmäonidens.
B. F. Olsson.
lefverne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
