Print (PDF) - On this page / på denna sida - "Krut, som brinner". Skiss af Gustaf Rundgren - Bröllopståg på Ceylon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
likväl under Petters tillsyn visat sig vara en dugtig
arbetare och aldrig gjorde en menniska något för när.
55Måns, vet du hvar Petter håller hus?»
Men Måns hade för sed att aldrig vilja tala med
qvin-folk-, han vände ryggen till och molteg.
.Ja, det borde jag hafva vetat förut», puttrade
gumman. »Men jag skall minsann ändå ta’ reda på hur
det här hänger ihop, jag!-
Dermed gick hon brådt ut genom körsbärslunden och
sedan samma väg, som hennes dotter tagit. Då och då
slog hon förargad med händerna efter myggen, som i
stora svärmar dansade öfver ängen. När gumman kommit
in i hagen gick hon varsamt framåt stigen, seende
kring sig åt alla håll, tills hon slutligen upptäckte
paret sittande på en kullfallen trädstam. Nästan
samtidigt kom äfven Lasse lika försigtigt smygande
från annat håll: han hade märkt när hans matmoder
gick bortåt skogen och på en omväg sprungit dit för
att, om möjligt, varna sina vänner. När han nu såg,
att han kommit för sent, nöjde
då säga först som sist, att aldrig i lifvet ta’r
jag Anders i Meshult! I qväll har jag lofvat Petter,
att ...»
»Så, du har lofvat!» afbröt gumman med sin gällaste
röst. »Du är mig en inpiskad skälm, Petter, det ser
jag grannt! Men nu är det också slut! Inte en dag mer
stannar du i min tjenst, så mycket du vet det! Jag
kör dig ur huset!»
»Det der menar ni väl inte, matmor», invände
Petter. »Det är inte så godt om arbetsfolk nu för
tiden och ...»
»Yar inte dum, Petter!» inföll här Lasse, hviskande
bortom sin tall. »Tag du käringen på orden, så få vi
väl se hur hon reder sig se’n.»
Mor Karin, som ej gifvit någon akt på Lasse, befallde
nu Greta att följa med hem, och Petter gjorde helt
lugnt sällskap. Gumman gick några steg förut och
grälade, och dermed fortsattes ända in på gården,
hvarest afbrott skedde vid åsynen af ett främmande
åkdon. De väntade gästerna, Per Erson i Meshult
och hans son Anders, sutto på förstugutrappan och
välkomnades nu, så godt sig göra lät.
Bröllopsskara på Ceylon.
Tillhör artikeln "Bröllopståg på Ceylon", sid. 11.)
han sig med att intaga en afvaktande hållning bakom en
tjock tall i de båda ungas omedelbara grannskap. Han
såg, hur gumman gick på tå för att smyga sig riktigt
nära, men dessförinnan råkade hända, att Petter midt
för hennes näsa tog en kyss af Greta, och då brast
ovädret genast löst.
»Jo, du är mig en fin jungfru, Greta!» ropade
gumman. Ȁr det skick det, att springa till skogs
med tocke sällskap? Och du, Petter, har du ingen skam
i dig? Men tänk aldrig, att du får flickan! Hvad är
du? Hvad har du? . . .»
»Nå nå, matmor», svarade Petter lugnt, »inte är jag
någonting och inte har jag någonting heller - mer än
mina båda armar. Men dem har jag då troget och ärligt
nyttjat i er tjenst, mor Karin. Derför trodde jag,
att när Greta vill ha mig, så ...»
»Inte ett ord mer om det der! Det blir, som jag
sagt»! skrek mor Karin. »För Greta är det jag som
sörjer, och hvem hon skall ha, det skola vi snart
bli varse!»
»Mor!» tog nu Greta till ordet, »nog vet jag, hvem
ni väntar i qväll och hvad ni tänker ställa till;
men det kan jag
»Nå, mor Karin», frågade emellertid Petter, »står ni
fast vid era ord?»
»Jo, det kan du lita på!» snäste gumman; men hon
tycktes dock bli litet flat, när Petter svarade,
att fast han visserligen var stadd för år, så ville
han alls inte tvinga sig på henne. Nog visste han,
hvar han skulle få tjenst när som helst.
När Lasse och Petter sedan träffades, uttalade den
förre sitt gillande af hvad som skett. »Tordes jag
bara för far min», sade han, »så skulle jag nog laga,
att käringen körde bort mig också. Men nog skall jag
bjuda till att göra lifvet surt för henne alltid.»
»Ska’ nå’n åt kyrkan?» hördes Lasse morgonen derpå
fråga, i det han stack hufvudet in genom köksdörren.
»Jo, jag skall dit sjelf», svarade hans matmor i egen
person. o
»Åkandes?»
»Ja, det kan du väl förstå!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
