Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt hva' ja' har, allt hva' ja' har! Skätmesaga från Nerike, berättad af G. Djurklou - Trollens julgåfva. Gustaf Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Når nu presten kom, så skrek han allt i ett på samma
sätt: -’Allt hva ja liar! Allt liva ja har!"
-’Hvad säger mannen din?" sa presten.
»Håh kors, kära far! Gubben min, han ä så inlitt go
å rar-\ sa gumrnr/. "Han menar ja ska ha allt liva
han har", sa ho.
"Ja så! Det vill säga att han gör testamente?" sa
presten.
"Allt hva ja har, allt hva ja har!^ skrek bo’en å så
dog han.
Gumma fick’en till jola, å så geck ho te tinga. A som
bå presten å klockarn kunne vittna att bo’ens sista öl
va, att ho skulle ha allt, han hadde, så feck ho dä
og, å så gifte ho sej ma drängen; å um inte tockä ha
händt mer än en gång, så lefva di båga två än i dag.
Anmärkningar. A och e uttalas långt, nästan
såsom dubbelvokaler; o betecknar det vanliga
öfvergångsljudet ua och l det till tjockt l
öfvergångna rd.
Gorsnål: ytterst snål - og: också - nännas: hafva
hjerta till något, kunna förmå sig till - komma på
frågan: komma i fråga - vänga: vänja- Väschöte:
vestgöte - storkna: qväfvas, egentligen få mat i
halsen, som qväfver andan, således här ironiskt -
göra bo te: skicka helsningar; här: gifva sig genom
ombud tillkänna såsom äktenskapsvillig, en sed,
som ännu förekommer på landet, synnerligast när en
bofast man "blir hustralidi å kan tränga um te få e,
som vill ta ve" - släffte: imperfektum af släppa (pt
öfvergår oftast i nerkiskan till ft, således: köfte,
kna/t o. s. v.) - rotadryg: bred öfver höfterna,
utlagd - skräner: mager - skatasmaler: smal i toppen,
i skaten - vara kropp te: vara i stånd till, förmå -
kula: springa - lette: letade - lomhörder: döf-halta
(uttalas ofta såsom härrta): hälften-jakol: bejakande,
bifall - kär (uttalas med hårdt k-ljud): karl, äkta
man - guschlån: Guds lån, matbit - tära: förtära -
allmänt: alldeles - senna mer: till och med - luxa:
lura, bedraga - fäghus (äfven sammandraget till fäjs):
fähus, ladugård-silsup: en klunk spenvarm mjölk,
som drickes då mjölken uppsilas - skufva:’skjuta -
skufva^unna spjällä: skjuta undan spjellet, ett
uttryck, som tyder på, att händelsen passerat medan
stugorna ännu hade sina träspjell ofvanpå skorstenen -
hang: hängde - dänna, dännasse: der - sutta: kasta -
köfva: qväfva - nästa: fästa med nål och tråd - åt:
ohyra - damma: slå - snok: näsa (i föraktlig mening)
- sqvalrinna: spruta, forssa - licka: likväl - ok:
imperfektum af åka - varscha: blifva varse-innlitt:
innerligt-få te jola: låta be-grafva - båga två:
båda två.
r Erik han rider helt tyst och allén’
julnattens heliga timma; Då ser han den väldiga
jättesten På ödsliga heden glimma: "Der månde
visst trollen i dansen gå, Den leken mig lyster att
skåda få,"
Herr Erik han var vid så lustigt mod, Från julgillet
månde han-rida; Så sporrar han hurtigt sin springare
god: "En stund jag på färden kan bida! Jag dansen
vill tråda, ty natten är lång, Tids nog skall jag
hinna till ottesång."
Så binder han hästen allt invid ett snår
- Ej väpnaren fanns att den vakta -
Och snart vid en obekant borgport han står,
Och klappar med svärdfåstet sakta;
Den öppnar sig långsamt - med oförskräckt sinn’
Han korstecknet gör och går hurtigt dit in.
Så sällsamt var allt, hvad der inne han såg,
Det månde förblända hans öga:
Den väldiga salen framför honom låg,
Och pelarna stodo så höga.
Väl tusende facklor der spredo sin glans,
Men rundt omkring rummet gick yrande dans.
Då stiger en jungfru till riddaren fram
Och talar med hof viska låter:
"Herr Erik! rätt ofta ditt lof jag förnam,
Jag sport dina dråpliga dater;
Och ofta i faran jag stått dig helt när,
Skön’ riddare! Länge jag hållit dig kär!
"Jag mött dig i skogen, när timman var sen,
Och ensam du red helt förvägen;
Jag böjde åt sidan den skymmande gren,
När sjelf du var vilsen om vägen;
Din ovän jag ledde i villande snår,
När följd utaf svenner han sökte ditt spår.
"Jag svept uti dimmor den ödsliga trakt,
Att än mer hans blickar bedåra;
De hvassaste stenar på vägen jag lagt,
Som hästarnas hofvar månd’ såra.
Och när han omsider till vallgrafven hann,
Bakom dig han vindbryggan uppdragen fann."
"Haf tack, ädla jungfru, den hjelpen var god,
Och aldrig jag skall den förglömma!" -"Så sägen,
herr riddare, hafven I mod En dryck af vårt julmjöd
att tömma?" Hon bjöd honom hornet af rödaste guld,
Han tömde det hurtigt - då log hon så huld.
Nu lekte ock dansen i riddarens håg, Och handen så
höfviskt han räckte: "Du är visst den fagraste tärna
jag såg, Fastän af det hedniska slägte; Visst är jag
en kristen och riddersman, Men aldrig jag mer dig
förgäta kan."
Herr Erik han blef uti hågen så varm, Och hornen
så glädtigt månd’ klinga; Så tog han den jungfrun
allt uti sin arm, Och snart de i dansen sig svinga:
"Hos dig vill jag bida min lefnad lång, Slätt intet
jag aktar på munkarnas sång!"
Ett glimmande smycke hon slet från sin skrud,
Dess perlor de blänkte så klara:
"Och nu är väl bergkungens dotter din brud,
Men trogen du stads måste vara!"
Hon kysste hans läppar - men fjärran ifrån
I julenatten ljöd klockornas dån.
Då började pelarne vackla i hast,
Ej mer hördes jubel och gamman;
I stycken den väldiga borgporten brast,
Och salarne störtade samman;
Förfärad till marken sjönk riddaren ned . . .
Då såg han blott ljungen på obebodd hed.
Men åter ur fjärran ljöd klockornas klang,
Till ottesång månde de kalla,
Och hurtigt i sadeln nu riddaren sprang:
"Jag vill mina helgon åkalla!
Gud styrke hvar kristen och riddersman,
Min hedniska älskog ej glömma jag kan!"
Herr Erik han red öfver heden med hast,
När morgonens stjernor sig tände;
Det sällsamma smycket han ännu höll fasty
Likt eldkol i handen det brände,
Men perlorna lyste med mattare sken,
Ty se, intill kyrkan han nalkades re’n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>