Print (PDF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. I-VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eljest blir här väl icke middag före fyra, Nå, Emmy,
du skulle ju gå in och duka."
"Jag får skära brödet först", och den så utmärkt
vackra, älskliga lilla hushållerskan lyckades
fullkomligt utdraga sitt göromål tills Lovisa
återkom med bud från herr Rossby, som låtit svara,
att han icke kunde hafva den äran att infinna sig till
middagen, men att han skulle komma klockan half fem."
"Så oblygt!" utbrast hennes nåd i högsta måtto
förnärmad. "Fattigdom och högfärd ... nå, nå, han
behöfver icke svart frack – det är väl der skon
klämmer – då han går in och äter en half portion
pepparrotskött på källaren."
-
II.
Genralskans gäster.
Det var en liten treflig Stockholms-våning på tre rum
och tambur, belägen vid Nybrogatan, som innehades
af den förnäma, men i öfrigt helt enkla, att ej
säga tarfliga, enkenåden. Och särdeles komfortabelt
var den möblerad med ståtliga lemningar från fordna
tider. Salen, temligen stor, hade ett förträffligt
piano och en liten skog af växter. Förmaket var
ett behagligt sällskapsrum, der hvarken böcker,
gravyrer eller tidningar saknades, allt väl ordnadt
och städadt. Hvad beträffar sängkammaren, så utgjorde
den, med undantag af en garderobskrubb, i hvilken
tillflykt Emmy fick drömma om natten, hennes nåds
konseljrum, ty här mottogos alla anspråkslösare
bekantskaper och kaffefruar, här uppgjordes oskyldiga
affärer med klädståndsfruar och här verkställdes alla
spådomskonster i kort och kaffesump, angående Emmys
blifvande giftermål, generalskans favorittema,
för hvars skull hon tåligt underkastade sig alla
trakasserier vid sina små bjudningar, der krediten
utgjorde en så högst angelägen beståndsdel.
Emmy var nu aderton år, men huru frappant vacker, söt
och förståndig hon än var, huru många talanger hon än
hade, fanns dock hittills på friarelistan endast en
fattiglöjtnant och en ung man i verken, ingendera enligt
de moderliga kalkylerna ett parti att fästa sig vid.
För närvarande erbjödos ej ens dessa tillgångar,
och hennes nåd fann kortens tomma löften rent
af odrägliga, tills just dagen efter att de spått
uppträdandet af en rik enkling, hennes nåds herr måg,
som förlorade sin fru för nära två år sedan, kom till
staden på ett af sina sällsynta besök.
Nämnde herre, den väldige landtbrukaren och väldige
jägaren, Klas Arvid von L., var hvarken ful eller
vacker, ung eller gammal, bildad eller obildad,
ond eller god. Han var en man, som det berodde
på hvars och ens tycke att anse som det ena eller
andra, ty han kunde prestera alla dessa hvarandra
motsatta egenskaper. Allt hos honom berodde på
lynnet för dagen eller stunden. Hade sädespriserna
höjt sig, hade många spekulanter infunnit sig, för
uppgörande af olika affärer, och hade torghandeln
gått öfver förväntan, då var han i stånd att hvarje
ögonblick uppgifva ett af sina små bullrande, rätt
trefliga skratt, och såg dervid ogement hygglig och
god ut. Men behöfde arbetslönerna höjas, hade hans
ordres i minsta hänseende missförståtts, hade något
ofog skett i parken eller en fattig krypskytt låtit
en hare i en knapp vändning fresta sig till olydnad
mot sjunde budet, då kom han in som en molnstod, med
utstående läppar, rynkade ögonbryn och en påfallande
benägenhet att snäsa alla menniskor.
Sådan – skisserad i flygten – är den man, som just nu
inträder hos sin svärmor och midt på tröskeln mellan
salen och förmaket mottager generalskans hjertliga
omfamning.
"Så snällt att du kom, min vän", sade hon.
"Ja, det stod, min själ, hårdt nog om. Jag är rent
af uttrasad för att vara här i tid. Nå, det var
märkvärdigt, hvad lilla Emmy växer till sig mellan
hvar gång jag ser henne. Jag råkade henne i förstugan
och blef riktigt häpen."
"Hon är också ganska mycket observerad", försäkrade
hennes nåd med en stolt resning af hufvudet; "men
naturligtvis blir jag strängt noga i ett visst val
... Sätt dig nu, käre Klas Arvid; som du ser, är
bordet endast dukadt för tre, så att du ogeneradt
kan taga din middagshvila."
"Ja, hvarken soffhörnet eller gungstolen äro att
förakta, men jag skulle gerna vilja höra min lilla
svägerska sjunga en operabit. Ha’ ni ännu den der
tråkiga fröken; – hvad hette hon igen?"
"Henne slipper du; jag känner ju dina tycken. Men
efter Emmy icke ackompanjerar sig sjelf vid sådan
sång, så har jag låtit anmoda en obetydlig musiklärare
på nedra botten – jag tror han spelar första fiol i
orkestern vid någon af småteatrarna – att komma upp
och biträda henne."
"Hvad är det för slags karl för öfrigt? – Ung
troligtvis!"
"Ja, ung. En riktigt fattig stackare, men hederlig
och ordentlig, efter hvad jag hört. Han heter Rossby."
»Rossby! För tusan, det är ett respektabelt namn
med god klang, ifall han är slägt till en rik
spannmålshandlare på söder, som jag ofta har att
göra med. Kanske den unge mannens förnamn är Knut
eller Vincent?"
"Ja, på hans dörr och kort står verkligen – Vincent
Rossby. I öfrigt är det enda, jag vet om honom, att
han drager full omsorg om en yngre bror, hvilket han
väl icke skulle behöfva, om han hade en rik slägting,
och troligtvis skulle han då ej heller nödgas att,
som nu, låta engagera sig vid privata tillställningar
i husen, för att i många timmar spela dansmusik natt
efter natt."
"Det ena, kära svärmor, hindrar icke det andra. En
rik man skulle snart bli en fattig man, ifall han
ville tillfredsställa alla anspråk, som obilligt kunna
göras på honom af ett långt slägtregister. Men se här
ha vi unga värdinnan, och der borta på bordsändan
vinkar en herrlig sillsallat ... Skönt, skönt,
svärmor har just hittat på min favoriträtt."
-
Middagen är lyckligt passerad.
Generalskan innehar ena hörnet af förmakssoffan,
mågen det andra. Hon funderar på, om hon före musiken
och kaffet skall våga sig fram med begäran om lånet,
han har på tungan, men trycker åter ner igen ett
meddelande, som han fullkomligt väl vet blir i högsta
måtto ovälkommet. Ingendera hade ännu deciderat sig,
då dörren från salen, der Emmy sysselsatte sig med
afdukningen, uppsköts.
Det var musikläraren, som presenterade sig, och det
så enkelt, artigt och utan bryderi, som om det för
honom varit en hvardagsaffär att vara bortinviterad
på annat sätt, än som en herre, hvars närvaro man
betalar, och dertill i elegant svart frack, så att
det icke var der, som, enligt generalskans antagande,
"skon klämde" vid afslåendet af middagsbjudningen.
"Herr Rossby", presenterade hennes nåd, "min måg,
godsägaren herr von L. Det var särdeles förbindligt
af herr Rossby, att komma min dotter till hjelp!"
"Derigenom bereddes mig sjejf ett nöje, fru
generalska, och derför tror jag att vi å ingendera
sidan böra nämna ordet förbindelse."
Både sjelfva uppträdandet och det ogenerade svaret
föreföllo generalskan något för mycket sjelfständiga,
men de ord, som af hennes måg blifvit framkastade
före maten, hade icke fallit i ofruktsam jordmån. Hon
smålog nådigt.
Musikläraren, som väl visste, hvarför han blifvit
bjuden, ernade draga sig ut i salen, för att granska
pianot, medan han afvaktade frökens återkomst, då herr
Klas Arvid, som fann den unge mannens lätta säkerhet
icke annonsera fattigdommens skygga tafatthet (hans
högsta afsky), höll honom qvar genom den i artig
ton framförda frågan, om herr Rossby var slägt med
grosshandlaren Rossby på söder.
"Det är min farbror", svarade han helt kort.
"I det fallet hoppas jag, att det icke är oartigt
att begära en upplysning. Är herr Rossby senior
gift? Jag nödgas, med afseende på affärer, uppsöka
honom i morgon före kontorstiden i hans hem, men
skulle ogerna vilja störa honom inom familjen, der
en affärssman bör vara fridlyst."
"Min farbror är icke gift." Svaret gafs i en ton,
som tydligt röjde obenägenheten för vidare förhör;
och då fröken nu visade sig i dörren med en min,
som inbjöd till hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
