- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 18, årgång 1879 /
33

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Hoppet. E-d. - En natt i dschunglerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till Hoppet*.

J åt stormarna gny på den svallande sjö, l^Och hölja
i dimmor den önskade stranden; Jag dristar att sträfva
till räddningens ö Med Hoppet vid handen.

Hon eldar med mod och förtröstan mitt bröst Att trotsa
Charybdens förskräckande vågor, Hon väpnar med lugn
mot Sirenernas röst Och retelsens lågor.

Nog lägger sig stormen - den rasar sin tid En gång
oceanen med speglande yta Skall låta min kastade
julle i frid

Mot stränderna flyta.

Och skönt efter motgångens molniga natt En tår vid
min räddning ur farorna rinne, Af ödenas vexling jag
äger en skatt: Ett tröstande minne.

* Ur Kongl. bibliotekets autografsamlingar bland
Mcauders papper. Poemet finnes ej i någondera af
upplagorna af hans Dikter ej b eller i Minnen från
Södern eller Hesperider. Det är antagligen ej
tryckt förut.

E-d.



En natt i

norra delen af president-skåpet Madras ligger den
lilla staden Kimidy, omgifven af skogbeklädda berg,
berömda för sin rikedom på vildbråd. "På den tid,
då jag uppehöll mig der, en .tid, som nu ligger
åtskilliga år tillbaka", skrifver en engelsk resande,
"herrskade en till hälften oafhängig rajah öfver
Kimidy och understöddes i utöfningen af sin myndighet
af två kompanier af vårt infödda infanteri. Vid
detta tjcnstgjordc min vän James Waldron, och på hans
inbjudning hade jag rest till Kimidy.

Ehuru, sa att säga, lefvande begrafna i dschunglerna,
föredrogo likväl officerarna denna ort framför
hufvudqvarteret, ty jagten var förträfflig och
lefnadskostnaden otroligt billig. Ett helt får kostade
en krona, en höna tjugoåtta öre, och mjölk, ägg
och smör kunde fås för en obetydlighet. Officerarna
behöfde der blott använda en ringa del af sin aflöning
och kunde lägga af det öfriga eller dermed betala
sina skulder. Dschunglerna, som om gåfvo staden,
hvimlade af vildt, stort och smått. Jag vill här
anmärka, att man i Indien begagnar ordet dschungel,
som egentligen betyder träsksnår, för all slags skog-
och -busk-bcväxt mark, lika mycket om skogen består
af högstammiga träd eller blott af småskog. Ofta
väcktes jag om morgnarna af skrikande dsclmngelhöns
och påfåglar, som flögo ända fram till byggnaderna,
och icke sällan trängde vildsvinen nattetid in
i officerarnas trädgårdar och anställde svåra
förödelser. Den fläckiga hjorten och samburen,
den ostindiska elgen, funnos i mängd på bergen, och
hade man med sig stöfvare, kunde man på en fjerdedels
mils afstånd från staden få skjuta björnar. Slutligen
funnos der äfven leoparder och tigrar, om än icke i

Sv. Familj-Journ. 1879.

närheten, ty dessa djur visste allt för väl, att det
i Kimidy icke var brist på krut och bly.

Sedan jag stannat i Kimidy några veckor och ledsnat
vid jagten på björnar och påfåglar, aftalade jag
med Waldron, att vi skulle göra en utflygt till
Dschaggrenth. Jag kände mig illamående och fruktade
ett anfall af den s. k. dschungelfebern, hvarför jag
med detsamma ärnade mig ned till hafskusten, emedan
sjöluften är det bästa medel mot flenna sjukdom. Den
kalla årstiden hade inträdt, och vi räknade derför
på en god sömn, då vi klockan åtta på aftonen stego
in i våra bärstolar. Waldrons bärstol kom först,
min följde efter, och med oss på skuldrorna satte
bärarna af i den vaggande lunk, som är för dem
egendomlig. Det var beckmörkt, men vid midnattstiden
gick månen upp och till dess lyste oss facklor,
burna af vårt folk. En timme höll jag mig vaken,
rökte min Tritschinapaly-cigarr och betraktade de
intressanta ljuseffekter, som facklorna frambragte
på dschunglerna vid sidan af vägen. Derpå somnade
jag och drömde, att jag befann mig på en ångare,
som af en förskräcklig storm slungades omkring
i Biscayaviken. Men ett högljudt prat väckte mig
snart, och då jag såg på mitt ur, fann jag att det
led emot tolf och att månen snart skulle gå upp. Yi
befunno oss framför ett värdshus strax utanför en by,
der man slog på tamtam och höll ett förskräckligt
väsen. Waldron hade stigit ur bärstolen och talade
med bärarna, som förrådde stor oro. Nu kom han bort
till mig och yttrade med mycket allvarsam uppsyn:
"I byn framför oss rasar koleran på ett frukt ansvar
dt sätt, och vårt folk vill icke gå vidare."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 04:41:42 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1879/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free