Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Linz till Wien. Anderson-Edenberg - Balbelysning. Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Dessa qvarnar äro försedda med stora skofvelhjul,
hvilka sättas i gång af streken - men så är gången
också derefter!
Stundom utbreder floden sin väldiga vattenyta för
ögat, stundom brytes denna af öar, bildande verkliga
arkipelager, de, liksom stränderna, prunkande med
den rikaste vegetation.
Till höger fäster man uppmärksamhet vid kanikstiftet
S:t Florian, tillhörande augustinerbröderna, ett af de
rikaste kloster i Österrike, ägande ytterst dyrbara
samlingar af böcker, handskrifter och mynt. Der ser
man ock slottet Tillyslurg, som skänktes af kejsar
Frans II till den bekante härföraren Tilly. På
venstra sidan om segelleden, på en klippig ö, höjer
sig Spiel-lergs romantiska slottsruin. Ett stycke
längre ned klyfves, från höger, flodens grumliga yta
i sned vinkel af en bred, grönblå vattenkil, som
slutar i en långsträckt båge - det är floden Enns
tillflöde. Yid flodernas förening tjusas blicken
af en liten stad, med närliggande järnvägsstation,
med det vackraste läge, öfver hvilket slottet Enmeck
höjer sig. En icke mindre tilldragande tafla erbjuder
venstra stranden midt emot, der den oansenliga, men
rätt pittoreska, staden Mauthhausen jämte Pragsteins
slott afteckna sig emot den mörka bakgrunden af de
rikaste löfträdsdungar.
Nu följa städer, slott, bibehållna eller i ruiner,
och byar, de flesta omgifna af rika trädgårdar och
vidsträckta vinplanteringar, i en oafbruten rad;
stundom öppnar sig en dalgång eller utbreder sig en
större slätt, der säden böJjar och der herresäten
oclitref n a gårdar skymta fram.
Yid Ardag-ger svänger floden plötsligt till venster
och tager en nästan nordlig riktning, flodbädden
sammantränges af skogklädda berg, hvilka i allt
brantare afsatser bilda stränderna, tills man nalkas
Grein, vacker stad med slottet Greinburg och den
punkt, som förefaller den resande intressantast
under hela färden, ty här är den skummande forsen
Greinerschwall, förr i verlden mycket vådlig
att passera, men nu, sedan svårare sprängningar
företagits, ej
Balscen.
(Teckning af J. J. Orandvflle; se texten å följande
sida.)
mer förenad med någon fara, fast man allt får se en
och annan kind blekna, när ångbåten med betydligt
ökad fart svänger förbi den stora ön Werth, hvilken
här delar floden och bildar den uppdämning, som
förorsakar forsen. Under den snabba farten hinner
man knappt fästa blicken vid det högt på en klippa
belägna slottet Werfemtein till höger och den gamla
röfvarborgen Struden till venster, derifrån man har en
fullständig och praktfull utsigt öfver det storartade
skådespel, som den forsande oerhörda vattenmängden
här erbjuder.
Äter vidgar sig dalen, flodens vattenmassa sväller
ut till en ansenlig bredd, hvälfvande trög och
lugn framåt, och stränderna erbjuda samma vexling
af scenerier som förut. I rask fart gunga vi förbi,
bland andra märkliga ställen, Ips (de gamla romarnas
pons Isidis), nu ett storartadt dårhus och en
försörjningsanstalt, underhållen af Wiens borgerskap,
Säussenstem, vallfartskyrkan Maria Taferl, på ett
omkring ett tusen fyra. hundra fot högt berg, årligen
besökt af ett hundra tusen pilgrimer, af hvilka
vi just nu möta ett par ångbåtslaster på floden,
PöMarn, ett sagorikt ställe, som äfven namnes i
Nibelungenlied,
Mahrbach, der man har en vidsträckt utsigt icke blott
öfver Donaudalen, utan äfvenledes öfver , en stor del
af nedre Österrike bort till steiermarkska alperna med
deras hvita toppar och öfver Salzkammer-guts alpkedjor
,ända till bajerska gränsen, der den snöklädda
Watz-manns sadel-formade rygg lik en förtonande
ljus sky bryter syn-, randen, Melk, mer liknande ett
storartadt slott, än ett kloster och om-gi f vet af
mycket rika och vidsträckta vinodlingar, liksom
köpingen Spitz med dess intressanta borgruin,
Wesendorf, der Donau åter slår in på sin
hufvudriktning mot öster, och Durrenstein, som
återgifves på teckningen sid. 40, namnkunnigt bland
annat derför, att Richard Lejonhjerta här satt fången
i femton månader (1192-1193) och att det var här som,
enligt sägen, han upptäcktes af sin trogne tjenare,
sångaren Blondel *.
* Hvarje resande, som har tid att lära känna
märkvärdigheterna i sin väg, stiger gerna af i den
lilla staden Durrenstein, för att taga den på en
hög klippspets belägna gamla borgruinen i närmare
skärskådande. Denna i grus fallna borg utgjorde under
sin storhetstid en ointaglig fästning. . Historien
6m Richard Lejonhjertas fångenskap der är på många
håll berättad, men må dock i korthet äfven här
omnämnas. Richard led under återresan från Palestina
skeppsbrott på kusten af Illyrien och beslöt att,
förklädd, söka komma genom Tyskland tillbaka till
England. I närheten af Wien blef han emellertid,
under det han sysslade med matlagning, igenkänd,
och österrikiske hertigen Leopold VI, hvilken
sammanträffat med honom i Palestina och der af honom
blifvit förnärmad, lät af hämnd fängsla och föra honom
till Durrensteins hemska och otillgängliga fästning,
der han hölls fången i femton långa månader. Länge
förblef konungens öde okändt. Sägnen låter Blondel
begifva sig ut på upptäcktsresa. Som pilgrim besökte
han det heliga landet, följde sin herres spår till
Adriatiska hafvets strand och började nu en mödosam
forskning i Tyskland. Slutligen kom han äfven till
Durrenstein vid Donaus strand. Nu fick han höra,
ätten förnäm fånge der förvarades. En qväll had*e
han lyckats komma intill ringmuren och uppstämde
så Richard Lejonbjertas älsklingssång. När han
sjungit första strofen, fortsattes sången inifrån
fästningen. - Blondel hade återfunnit sin herre och
förströdde honom sedan med sina sånger. Omsider blef
Richard mot en stor lösesumma frigifven. - Fästningen
är nu blott en ruin, och i de återstående lemningarna
talar ingenting om Richards fångenskap, lika litet
som om andra, ännu gräsligare, dramer, hvilka inom
Durrensteins dystra murar, på alla sidor omgifna af
stupande bråddjup, hafva utspelats och hvarom dunkla,
upprörande sägner ännu berättas i trakten.
Sv. Familj-Joum 1879,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
