Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leonardo da Vinci. Karl Wetterhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leonardo dia "Vinci.
Vinci, en liten befäst ort i Arnodalen under
republiken i Florenz, herrskade i medlet af
fjortonhundratalet en viss Piero. Honom föddes år 1452
en naturlig son af en moder, hvilkens namn förblifvit
efterverlden obekant. Leonardo, så kallades gossen,
visade sig redan tidigt begåfvad med alla ridderliga
egenskaper: en stark kropp, skönhet och behag samt
färdighet i ällahanda öfningar; men i synnerhet röjde
han brinnande håg och afgjord fallenhet för bildande
konst. Hans fader sände honom derför till Florenz
till sin vän Verrocchio, en tänkande konstnär med
grundlig teoretisk bildning, guldsmed, bildhuggare
och målare. Denne, som förvånades öfver den unge
Leonardos försök i teckning, antog honom till lärling
på sin verkstad, och genom de framsteg han här gjorde,
Öfverträffade han snart sin mästare. Äfven hans håg
för studium af matematiken och naturvetenskaperna
fann näring och ledning under denne lärare, men i
synnerhet vinnlade han sig om teckning, modelle-ring
och målning. Man ser ännu i konstakademien i Florenz
en tafla af Verrocchio, framställande Kristi dop,
hvars skönaste parti, ett englahufvud, skall vara
måladt af Leonardo. Det säges, att mästaren vid åsynen
af detta englahufvud skall hafva yttrat, att han icke
vidare ville idka en konst, i hvilken han kunde blifva
öfverträffad af en
För att klart fatta Leonardos stora betydelse såsom
tids-och karaktärsbild, måste man framför allt
hålla fast vid den humanistiska allsidighet, som
lockade hans forskande ande och hans formbetvingande
viljekraft att beträda alla naturens, menniskolifvets
och konstens områden. Han var utmärkt såsom tecknare,
bildhuggare och målare. Såsom musiker var han i sång
och spel på luta icke öfverträffad af någon på sin
tid. Såsom poet var han en utmärkt improvisatör
och produktiv tillfällighetsdiktare; i en till
våra dagar kommen formfulländad sonett om vilja
och kunna har man liksom en sammanträngd bild af
mannen sjelf. Innehållet deri, klädt i svensk drägt,
lyder så:
En dåre den som vill hvad Jhan ej kan, Blott hvad
man kan, det må man äfven vilja, Den vise skall
ej häremellan skilja, Och att sin vilja styra höfs
en man.
Den bästa lott i lifvet är försann Att veta hvad vi
kunna, hvad vi vilja. Den, som kan snörrätt vandra
pligtens tilja För vill och kan, den rätta vägen fann.
Leonardo da Vinci.
(Efter PauL Delaroehes "L’hemicycle".)
Så säg ej alltid, när du kan: jag villl Det händer,
lyckan vänder ryggen till, Och tårar bli den skörd,
vi få derför.
Men du, som läser dessa rader här, Om du vill vara god
och androm kär, Må du beständigt kunna hvad du bör.
Genom kroppsstyrka, manlig skönhet och förfinadt
behag öfverglänste han alla i ridt, fäktning
och dåns. Hans personliga älskvärdhet var
oemotståndlig. Han var lika utmärkt i krigets som i
fredens konster. Framstående såsom arkitekt, var han
på sin tid den förnämste i befästningskonsten. Han
var synnerligen verksam såsom byggare af kanaler
och slussar till handelns och landtbrukets tjenst,
på samma gång han konstruerade löpgrafvar och
artilleripjeser. Han uttänkte flygmaskiner och
dy-keriapparater. Han var ock en framstående
matematiker och idkade sjelfstän-diga studier i
mekanik, fysik och kemi. Växt- och djurverl-dens under
voro föremål för hans aldrig tröttnande forskning och
aldrig hvi-lande ritstift. Han lyfte sin blick till
himlakropparna uti rymden och sökte utgrunda lagarna
för deras kretsande lopp. I jordens in-nandömme och på
dess yta spårade han de förvandlingar, som vårt klot
under tidernas lopp genomgått. Ett särskildt ihärdigt
studium egnade han de vetenskaper och rön, hvilka
kunna vägleda den bildande konstnären: färg-lära,
perspektiv och anatomi. Äfven hästens anatomi hade han
i grund studerat, deri tidigt vägledd af sin lärare
Verrocchio, som var en mästare i framställningen af
detta djur, hvilket Leonardo äfven i sin egenskap
af ryttare lärt sig älska. I det menskliga lifvet
uppsamlade han med städse vaket öga och flitig hand
ett rikt materiel till sin öfverlägsna kunskap om
åtbördens och anletets skiftande uttryck, ända ifrån
den lägsta karrikatyr till det mystiskt öfverjordiska
leendet i hans skönaste qvinnoporträtt. Hans
iakttagelser och råd med afseende på målarekonsten
finnas för öfrigt nedlagda i den mest omfattande af de
skrifter, som finnas af honom i behåll, nämnligen hans
Trattato dello, Pittura, en afhandling, ur hvilken
man ännu i våra dagar kan inhemta mycken undervisning
om måleriets konst.
Sålunda framstår Leonardo da Vinds mäktiga gestalt
såsom en idealbild af den italienska renässansens
underfulla tidehvarf. Efter medeltidens långa natt
hade den nya tidens morgongryning uppgått öfver hans
fädernestad Florenz och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
