Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från mitt fönster. F. H. - Några svenska slägtnamn. Adm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I?Våii mitt fönster.
ofta från mitt fönster jag Sett dit till fönstret
ner: Der glädjen lyst så mången dag, Nu sorgens moln
jag ser.
En qvinna förr der ofta satt Med rosor på sin kind,
Och hennes leende var gladt Och friskt som vårens
vind.
Men hjertligast hon log ändå, När till sin modersbarm
Hon slöt en pilt med ögon blå Och gaf en kyss så varm.
Så gick en tid af idel fröjd; Då - dödens engel kom
Och åter till sin stjernehöjd Med pilten vände om.
Ännu jag ofta modern ser; Men blek, med smärtans
blick, Hon aldrig mera glädtigt ler: Dess hopp med
engeln gick.
P\ H.
Jet är nu icke fråga om dessa slägt- eller familjnamn,
som i riddarhusmatriklarna blifvit förtecknade;
vapensköldarna och ättartaflorna upplysa ofta
nog den vetgirige om dessa namns uppkomst och
härledning. Dessa namn hafva en egen klang, och för
några tiotal år sedan var det för ett vant öra alls
icke svårt att särskilja ett legitimt adligt namn
från den öfriga medborgerlighetens slägtnamn. I
senare tider finner man dock ofta nog, att gamla
adliga namnbild-ningar antagas af personer, stående
helt och hållet utom det heraldiska skranket, liksom
mustaschen, fordom ett monopol för krigsmakten
till lands, nu blifvit anlagd på, snart sagdt,
alla möjliga samhällsklassers öfverläppar. Det är,
upprepa vi, nu icke fråga om adliga, utan blott om
andra slägtnamn. Icke likvisst så att förstå, som
skulle vi vilja försöka hvarken ett förtecknande af
dem alla eller ett forskande efter anledningen till
alla dessa namns uppkomst; vi skola endast söka att
med angifvande af några af dessa familjnamn antyda
deras härledning.
Vår allmoge bibehåller ännu i allmänhet med orubblig
trohet det urgamla sättet, att efter faderns
dopnamn foga ordet son. Detta benämningssätt var,
som vi känna, också det vanliga för vår uräkta
slägtaristokrati, som, fastän icke obekant med
heraldikens signalementer, hvilka äfven i deras
sköldar och signet voro synliga, blott undantagsvis
antog särskilda familjnamn, såsom Bölja, Bååt, Brahe
och så vidare, men deremot gerna begagnade, såsom
betecknande för ätten, stamgårdens namn, till exempel
då det står af Torstenaslägten, af Påtorpslägten och
så vidare.
Det är bland läroverkens adepter, bland handelns och
industriens talrika personaler, som vi hufvudsakligen
funnit och fortfarande finna dem, hvilka närt och
upptagit de otaliga och mångskiftande slägtnamn,
hvarom vi här vilja yttra några ord.
Om vårt ridderskap valde föremålen för sina
namnbildningar företrädesvis på ärans och bataljernas
fält, så angifva flertalet af de medborgerliga namnen
deremot, att det mestadels varit i naturens stora
rike, på dess mångartade områden, som man hemtat
stoffet till sina namn. Yid en öfversigt af dessa
senare kan man icke gerna undgå att finna uttrycken af
en idyllisk, romantisk smakriktning. Vi skola visa,
att vid letandet efter namn, man gerna vistades
"der lundar susa och strömmar brusa", å grönskande
och blomstrande ängar, vid sjöarnas och bäckarnas
stränder. Källorna, mossarna, ja, till och med
kärren, hafva fått lemna sina tillskott. Rosengårdar,
ljunghedar, skogar och dalar hafva plundrats. Berg och
backar, åkrar, renar, fält och marker hafva fått lemna
värdefulla bidrag till våra folknamn. Men kanske hafva
väderstrecken fått vidkännas de största bidragen. Det
vill synas, som om det varit de senare århundradena,
hvilka sålunda idylliserat smaken. Ty det är nogsamt
kändt, att våra förfäder hade en afgjord smak mera
enbart för djurverlden, föga bekymrande sig om namnet
blottställde dess respektive ägare för ett och annat
glåpord. Namnen
Hund, Oxe, Räf, Get, Bock, Gris med flera hafva dock
icke, så vidt våra källskrifter antyda, vållat några
förvecklingar af sådan beskaffenhet, att namnägaren
derför velat öfvergifva sitt gamla, goda namn. Man
öfvergaf så småningom den gröfre faunan, och en finare
smakriktning, som slutligen öfvergick i flora-idyllen,
tyckte mera om benämningar af en finare art, såsom
Dufva, Orre, Tjäder, Svan, Gök och, fastän hörande
till rof-djuren, bibehållande Örn, Hök och Falk,
för att gifva ett mera vexlande lif åt namntaflan.
Tyskarna påstås i mindre mån än vi vara påverkade af
estetiska hugskott vid valet af namn. Bland dem äro
ju också hvarken kålrötter eller pumpor, skräddare
eller skomakare försmådda såsom’ namnbildare.
Fransmännen hafva nog också många slägtnamn,
som ej. klinga så väl i fina öron, och vi kunna
ju låta vår national-stolthet frottera sig med
tillfredsställelsen, att mängden af våra slägtnamn
i allmänhet äro mera vackra och välljudande än många
andra nationaliteters, om än man ej kan undertrycka
den anmärkningen, att man icke alltid varit så logisk
vid sammansättningarna. Till exempel, nog skulle
Strömgren vara lämpligare än Strömqvist. Dylika
små oegentligheter förekomma ofta. Men namnen låta
bra ändå.
Vi skola nu öfvergå till en mera speciel öfversigt
af några utaf våra slägtnamn, hvarvid det ju är
tillräckligt att angifva blott ett eller annat sådant,
öfverlemnande åt den värde läsaren att efter tycke
och smak komplettera den ena eller andra namnserien.
Det synes, som om ej många varit nog påflugna att
vilja låna sina namn af sjelfva himmelen; vi känna
få af dem, till exempel Himmelman och Himmelstrand.
Att i ett före skogssköflingens tider så strikt land
som vårt många af dess söner togo sina namn af den
vackra naturdekorationen, är ej att undra på, såsom
Skoglund, Skogman med flera. Men löfträdspartierna
tyckas för namnsökarna fallit än mera i smaken. Den
kollektiva benämningen lund har ensam gifvit upphof
åt en väldig massa af namn; vi nämna blott Lundqvist,
Lundberg, Lundin, Lundell.
Men taga vi oss för att specialisera, så få vi en
högst mångskiftande namnkarta. För att ej allt
för mycket inkräkta på det begränsade utrymmet,
få vi en gång för alla förklara, att vi i så måtto
påräkna läsarens biträde vid exempelgif-vandet, så
att man sjelf behagade till de olika naturföremålen
foga ändelserna gren» lerg, ström, qvist, lof, stam,
lund, Ilad, man, en, Ung, ing, strand, änder, ell,
bom, stedt, burg, rot och så vidare. Man må beundra
produktiviteten hos alen, almen, aspen och eken,
men likväl icke förbise de rika bidrag, som härflutit
från asken, boken, hasseln, häggen, pilen, linden och
rönnen; äfven måste man lemna ett vackert erkännande
i nämnda afseende åt appeln, plommonträdet, videt,
poppeln och oxeln med flera. Vi böra tillägga, att
enen och granen, med ett nästan totalt uteslutande af
furan, öfvertagit bestyret att bilda namn i skogarnas
sköte. Formen tall har deremot blifvit rätt
13*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
