Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hundarna i cirkus. E-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under senare åren har cirkusprogrammet, hvad
djurdressyren beträffar, fått’en lockande
tillökning. Hästens förmåga af förstånds- och
konstutveckling är ej längre nog. Aporna, elefanterna
och hundarna hafva äfven tvingats att visa, hvad de
duga till i den vägen, hvilket i sanning icke är så
ringa. Och hvar och när till exempel de små dresserade
hundarna uppträdt, hafva de, som det heter, tagit
publiken med storm. Aldrig är i cirkus glädjen mer
oblandad, skrattet mer hög-Ijudt, applåderna starkare,
än när dessa konstnärer, klippta och skurna till
små lejon, underhålla åskådarna. "Herr Blennow och
hans hundar», hvilka flerstädes i vårt land skaffat
sig vänner och beundrare, hafva blifvit åtminstone
alla ungdommars favoriter och kunna i alla händelser
sägas höra till de företeelser inom cirkus, dem man
med nöje ser och med hugnad bevarar i minnet.
A vidstående teckning har konstnären framställt
åtskilligt af hvad dessa hundar utföra och gjort
detta så åskådligt, att någon beskrifvande text
dertill icke är nödvändig. För dem, som öfvervarit
ett »hundnummer» i cirkus, skall denna teckning
säkerligen väcka en glad erinring, för de andra af
våra läsare antagligen öfverraskning, blandad med
förvåning, öfver hvad stämförvandter till den tröga
och oviga gårdvaren eller den surögda, stelbenta
och grälsjuka mopsen kunna åstadkomma. För de senare
må äfven den upplysning lemnas, att detta sällskap
af hundkonstnärer saknar ej ens sin clown eller
gyckelmakare. På teckningen återfinnes denne längst
ned till höger, der han blifvit fängslad för att hålla
sig i styr, men från hvilket fängsel han frigör sig,
så snart hans direktör vänder ryggen till, då han
genast är färdig att spela denne eller kamraterna
något spratt. Gyckelma-karen bland herr Blennows
hundar företog sig bland många andra lustigheter,
som ingingo i hans program, vanligen att ligga som
död qvar på golfvet, när föreställningen var slut
och kamraterna afträdt från scenen. Hvarken piska,
smekningar eller framsatta läckerheter kunde förmå
honom att visa tecken till lif. Men då herr Blennow
slutligen skrek i hans öra: »polisen kommer», for
han af som en pil, till åskådarnas stora förtjusning.
Hundens läraktighet är, som hvar och en vet, mycket
stor. Att hans förstånd till en otrolig grad kan
utvecklas, så att man i honom är frestad att se ett
förnuftigt väsen, derpå har man många exempel. Så
erinra vi oss från Oscar I:s tid ett anmärkningsvärdt
drag af en hund, tillhörig en handlande vid Fredsgatan
i Stockholm. Mellan denna hund och konungens hade
uppstått en häftig o vänskap, som vållade att
den senare, hvarje gång han passerade Fredsgatan,
fick stryk af den förre. Detta upprepades så ofta,
att handlanden slutligen ombads att hålla sin hund
innestängd den tid, då konungen, som under sommaren
bodde på Haga, plägade passera Fredsgatan. Jlunden,
som der hade sitt hem och derför tyckte sig kunna
utöfva herrskarerätt, blef fängslad, sedan erhållen
hård aga icke hjelpt. En förmiddag hade han dock
lyckats komma ut. Som^han ej syntes till på gatan
i närheten, lugnade sig ägaren, men han blef
snart underrättad om, att rymmaren långt upp på
Drottninggatan mött sin fiende samt då störtat fram
och i ett enda tag dödat honom. Det var hämnden för de
för hans skull erhållna käppslängarna och fängelset,
en hämnd, som tydligen blifvit planlagd och utförd på
.grund af reflektionsförmåga. Det märkligaste, som
vi i samma väg sett, visade likväl några hundar af
ganska simpelt utseende, genom att icke blott på ett
piano spela enkla melodier, utan, hvad som var än mer
häpnadsväckande, af på lösa träbitar skrifna siffror
och bokstäfver sammansätta årtal och namn eller ord,
alldeles korrekt efter förskrift.
Inför sådana representanter för våra stumma
medvandrare i jordelifvet kommer man ovilkorligen
att tänka på sitt förhållande till den betydelsefulla
frågan: huru skall menniskan rätteligen använda sitt
herravälde öfver djuren? E-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
