- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 18, årgång 1879 /
138

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Distraktioner. A. H-e. - Små litteraturhistoriska anteckningar af E-d. II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

ser något utom densamma befintligt, utan hennes
intelligens kan riktas åt flera håll på en och
samma gång.

Man må derför gerna utan vidare tvekan småle åt dessa
distraktioner, hvartill lärde och artister så ofta
göra sig skyl-

diga och hvilka i de flesta fall icke äro
bevis på snille, utan snarare vittna om
svaghet. Verklig öfverlägsenhet kan aldrig
bestå i att låta sig beherrskas af känslorna,
utan bör i stället sjelf beherrska dem.
A. H-e.

af E-d.

II.

bref från Wallin till Geijer, som vi här meddela,
äro hemtade ur kungliga bibliotekets rikhaltiga
manuskriptsamling. Oss veterligen äro de ej förut
tryckta. Det första brefvet är en uppmaning till
Geijer att emottaga Carlstads stift. Geijers tänkesätt
i detta fall äro kända, och till lycka för literaturen
och hans många lärjungar antog han ej denna plats,
utan fortsatte hellre med sin gagnande verksamhet som
professor. Det andra brefvet rör sig om Wallins val
till erkebiskop, och det tredje om konsistoriets i
Upsala helsning med anledning af hans utnämning. Då
dessa bref för Wallin äro särdeles kännetecknande,
hafva vi här velat meddela dem och detta så mycket
hellre, som i år en fest kommer att firas till Wallins
minne, hvarigenom allt, som rör "Davidsharpan i
Norden», får ett ökadt och nytt intresse.

Min redlige Broder!

Tack för det vänskapsfulla meddelandet af dina
tankar! Jag har ock, i afseende på mig sjelf, tänkt
mycket på saken och sökt väga skälen både pro och
contral. De sednare blifva allt mera öfvervägande;
och det parti jag tog, då frågan var om Linköping,
kommer jag troligen att äfven nu taga. Men utan
afseende härpå, ber jag dig på det hjert-ligaste
och allvarligaste, att för din egen del taga saken i
närmare öfvervägande. Det skäl du anför mot antagandet
af platsen är stort och vigtigt, men förlåt mig .om
jag måste anse det mindre bindande. För Sverges häfder
skall du visserligen lefva och dö, men detta kan låta
göra sig, äfven om du blir biskop i Carlstad. Detta
lilla stift, med några och tretio pastorater samt
en lärdomsskola och ett gymnasium, kan du rätt väl
sköta vederbörligen, utan att året om behöfva vistas
m loco2. Du kan vara i Upsala så mycket du vill,
men med långt mera ledighet; du kan der följa och
ordna de konsi-storiska göromålen och mellanåt vara
hemma i Carlstad, åtföljd af dina promemorier för
det historiska verket. Kom ihåg att det är ditt
natale satem* och att der är det ändå bäst att
blifva gammal. Och du vet sjelf huru stället är
beläget och huru sysslan väl föder sin man. Bäste
Geijer! Låt det kära födelsestiftet slippa chansen
af ett nytt biskopsval, som kunde leda till högst
menliga resultater. Då du känner Tegnérs tanke och
nu äfven min, så se huru Guds finger pekar på ditt
mål: du är van att se det. Förskjut ej dina bröder
och besinna, att efter tvänne år (ty förr sker ej
tillträdet) är äfven du inne på femtio-talet, och
då blir professionen allt besvärligare. Tag derföre
ditt parti, Deoque committe futura^. Derom beder och
besvär jag dig af min innersta öfvertygelse, att du
dermed gör väl både åt din fosterbygd och dig sjelf.

Stockholm den 23 Mars 1834. Din

Wallin.

P. S. Om du träffar herr landshöfdingen Järta, så
anmäl min respekt och säg honom att jag väntar på de
inkommande handlingarna, för att kunna bestämma mitt
omdöme i det ämne, hvarom han behagat tillskrifva mig,
och att jag då skall hafva äran besvara brefvet.

Min Hedersbror!

Både Straxt efter sal: Rosensteins död och sedan när
valets utgång till successionen var känd,
var det du, som

på ditt kraftfulla hjertespråk sade mig hvad din
vänskap ingäf - jag kunde ej då känna igen mig
eller tillrättafinna mig hvarken i det du om mig
tänkte eller det du af mig fordrade. Jag kände hvad
jag förmådde och hvad jag behöfde; och slutsatsen
upplöste sig i den önskan, att få vara der jag är
och den jag är, procul invidia, twmdta, fulmine5 -
det ville, och hoppades och bad jag. Saken är nu,
utan någon min åtgärd i den riktningen, kommen der
du vet. Stegen kunna ej gå tillbaka. Jag finner mig
i nödvändigheten, det vill för mig, som för dig, säga
Försynens skickelse. Jag, är lugn och tänker göra så
godt jag kan. Den tanken kan ej skiljas från hoppet,
att* j äg då skall mötas af vänner, som, då de så
enigt inbjudit mig, skola ock lika enigt fortfara
att uppehålla mig. Om de det icke göra, skall jag
bli en slät prokansler och hvarken med den lust eller
den framgång, som ett gemensamt bästa fordrar, kunna
uträtta mitt kall och offra mig deråt. Då vore det
bättre att valet fallit på någon annan, som antingen
ägde i högre grad de äskade egenskaperna eller, i
mistning af dem, hade sinne och panna att ändå vara
trankil, vegetera sorglös och låta verlden hafva sin
gång. Jag bekänner mig ej vara nog tapper till det
sednare alternativet. Emedlertid-jaeta cot alea^. Det
får nu gå som det kan, jag rår ej derföre. Men vid en
blick på mötande förhållanden har det en stor hugnad
med sig att tänka, det du och några andra vänner
finnas, på hvilkas vänskap och goda tankar om mig
jag aldrig haft skäl att tvifla. De skola ock, med
Guds hjelp, aldrig få skäl att betvifla min redliga
vilja att ej blifva dem ovärdig, att alltid sätta
högt värde på deras råd och deltagande, aldrig glömma
vilkoren för inbördes förtroende, tillgifvenhet och
aktning. Endast så kan lifvet, äfven i ålderns dagar
förflyttadt i en annan atmosfer, blifva till någon
nytta, något behag, någon tillfredsställelse. Jag
uppmanar dig, min broder, att dervid räcka mig
handen. Jag skall förstå betydelsen af ett sådant
vänskapens handslag. Du känner att jag högt värderar
dig, innerligt tror på din själs .energi för allt som
är rättskaffenhet, sanning och ren, varm pligtkänsla;
derföre behöfver jag ej i detta ämne säga många
ord. Framdeles, om det är Guds vilja att jag skall
öTverlefva dessa tre år, få vi nog conferera7 om hvad
godt är eller blifva kan inom den krets, der vi skola
samverka. Farväl denna gång, redlige broder! Helsa
din goda fru, dina k. barn och alla mina vänner från

din tillgifnaste Stockholm den 4 April 1837.
Joh. Olof Wallin.

Du präktige Geijer!

Blott ett par ord. Tack; hjertlig tack, för hvad du,
som jag aldrig kunnat tvifla på, säger mig om dem,
som jag kanske ej rätt kände och hvilkas vänskapliga
sinnesstämning för mig jag dock aldrig skulle ett
ögonblick betviflat, ens efter skrifvelsens läsande,
derest ej ett par vid tillfället närvarande vänner,
som efter mig läste de i samma ämne från flera håll
ankomna skrifvelserna och jämnförde deras olika
uttryckssätt, gjort nå gr a anmärkningar, hvilka,
derest de varit grundade, skulle hafva för en stund
bekymrat mig, då jag visste med mig sjelf, huru
jag, blott drifven af den alla mina föresatser och
förhållanden rubbande allmänna vänskapskallelsen,
öfver-gifvit min goda och lugna och oberoende
position, för att, med försvagade krafter, med
kroknande skuldror, taga på mig nya,

1 För och emot. 2 På platsen. 3 Födelsebygd.
4 Öfverlemna åt Gud det tillkommande. 5 Fjerran från
all afund och störande oro. 6 Tärningen är kastad.
7 Rådslå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:32:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1879/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free