Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgonen. C. Ludv. Törnberg - Lyx. H-e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fränderna i skogen alla
Falla in på samma gång.
Blomstren, djuren, all naturen
Taga del i sångens ljud,
Klara menskostämmor svara,
Prisa enigt Herren Gud.
C. Ludv. Tornberg.
Lyx.
Det var den 14 Juni 1772, Gustaf III:s kröningsdag. Konungen åkte i sin galavagn, åtföljd af en lysande svit, som den ur molnen plötsligt frambrytande solen öfvergöt med sitt klaraste sken. Entusiastiska lefverop höjdes af den bländade folkmassan, som trängdes på gatorna. »Lefve konungen! Lefve drottningen!»
I en port syntes en ung, blond flicka med blekt ansigte och sänkt hufvud, stödjande sig vid sin fars arm.
»Pappa», yttrade hon sakta, »om vi ändå kunde köpa en liten dragvagn åt mormor; det skulle vara så roligt att draga henne litet på Skeppsbron när solen skiner.»
»Kära Elin», svarade fadern, en handtverkare, »jag har mer än en gång tänkt på den saken. Men vi få gifva oss till tåls; vi ha ännu icke betalt våra utskylder.»
Säkerligen tänkte hvarken far eller dotter på, att en del af deras utskylder i sin ringa mån bidragit till betalningen af denna präktigt förgyllda, strålande gala-vagn.
I en af sina skrifter yttrar La Fontaine med anledning af slottet i Versailles: »Vår monark tycker om att uppbygga palatser; detta är en konung värdigt. Dessutom är det äfven af nytta för allmänheten; ty undersåtarna kunna på detta sätt deltaga i sin herrskares nöjen och med beundran betrakta det, som icke är gjordt för dem.»
Månne likväl icke dessa undersåter mer än en gång kännt sin beundran något litet grumlas vid tanken på, att det var med deras medel, man betalade alla dessa härligheter, hvilka icke voro för dem? Skulle de icke möjligen hafva erfarit mera glädje af att slippa betala så hög skatt, men i stället kunna försköna de boningar, som äro byggda för dem, eller åtminstone göra dem sundare?
De, som tillverka lyxartiklar och de, som känna sig beslägtade med sådana, äro naturligtvis af La Fontaine’s mening. Vi känna så kallade filosofer, hvilka till och med äro af samma mening.
»Men, nej! Min glädje är förstörd. Jag skall aldrig i lugn och ro kunna beundra kunglighetens kostsamma ståt, förrän Elin får en vagn att draga sin mormor uti på Skeppsbron när solen skiner.»
»Nå, men, min käre vän, hvarför tänker ni då på den der lilla flickungen! De fattiga lida icke så mycket af sin fattigdom, som ni tror. Det är något, som de vant sig vid.»
»Det är icke sannt! Kan ni vägra att tro på denna flickas ömsinta oro? Hennes far förefaller er måhända lugn, men detta beror endast derpå, att han har styrka att sluta sina känslor inom sig sjelf. Frågan är blott, om han alltid skall kunna så beherrska sig. Kan ni förneka, att den gamla qvinnan lider af sin lamhet lika mycket, som en förnäm dam af sin, och att hon väl kan hafva skäl att vara nedslagen, då hon dagligen måste lefva innestängd i den lilla, mörka och fuktiga kammare på nedra botten, der hennes sjukdom håller henne fängslad?»
»Hvartill nu allt detta känslosamma ordsvall? Ni visar i dag en högst obefogad hjertnupenhet. Denna lilla kungliga praktvagn i Ludvig XV:s stil, kaross, kalesch, kupevagn eller hvad ni nu vill kalla den, är i alla fall förtjusande i sin lätthet och fantastiska elegans. Betrakta honom blott! Tror ni, att man någonsin på ett mera smakfullt sätt danat något af jern och trä? Vill ni påstå, att man kunnat åstadkomma något, som bättre stämt öfverens med den behagliga drottning Sofia Magdalenas luftiga, silfverstickade toalett, der hon den 14 Juni satt vid konungens sida? Hvilken tjusande syn! Lefve vagnmakaren! Lefve målaren! Tack vare dem, vederqvickas mina ögon af detta lilla mästerverk ännu hundra år efter deras död. Jag undrar just, hvem som utfört dessa målningar.»
»Och jag undrar, om Elin året derpå fick draga sin gamla mormor i solskenet på Skeppsbron.»
H-e.
Gustaf III:s kröningsvagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
