Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekternas bal. X+ - Anekdoter ur vår fltotas minnen. G. C. Witt - Mormor. Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en store satirikern J. J. Grand ville, på hvilkens
spetsiga ritstift vi lemnat våra läsare flera
prof, senast i denna årgångs andra häfte sid. 41,
öppnar för oss i den teckning, som pryder sid. 172
af detta häfte, dörrarna till en halsalong, der ett
utvaldt sällskap af insektfolket jagar hvarann i en
eldig galopp, vid de sprittande tonerna från klockor,
kornetter, pukor, trumpeter och andra instrument, till
hvilka ängen fått släppa till sina blommor och blad.
I framställningen af de dansande, damerna såväl som
herrarna, har konstnären återgifvit kroppsformerna
med skrupulös noggrannhet, något som, enligt hvad han
sjelf antydt, icke var någon lätt sak, men som å andra
sidan förlänat denna fantasiskapelse värdet af större
naturtrohet och mer vetenskaplig karaktär. Han har
respekterat den okonstlade öppenhjertigheten i denna
lilla verld, skapad efter vårt ärorika beläte, och
likväl har han i hvarje figur lyckats finna en motbild
till de vanliga typerna från våra egna balsalonger.
Har ni icke bland edra balminnen från den senaste
vintern också ett, som till punkt och pricka liknar
den sprättaktige
t>al.
kavaljeren Brento de Tcmminck och aristokratiens sköna
blomma, fröken Cerceris? Känner ni icke likaledes igen
fru Ceraptere eller den om sitt personliga värde och
sin rikedoms makt förvissade Chry stophor e? Äfven
den beklagansvärda, som i farten förlorat jämnvigten
och dermed satt lifvet i fara och fått sitt balnöjö
förstördt, är icke någon sällsynt balbild.
I ett sällskap, der Grandville var närvarande och
der man skrattade åt hans lustiga taflor ur djurens
lif, genom hvilka han gifvit sin samtid mången väl
behöflig lexa - om rätt förstådd, ej så snart glömd,
- beundrade man den snillrika iden till just den
teckning, vi här meddelat.
"Iden", sade konstnären, »ar icke helt och hållet min,
utan är till en del hemtad från en af våra största
författare-, jag skulle vara lycklig, om ni också i
utförandet funne spår af en smula talang ...»
I det lifliga erkännande, den berömde konstnären
fick uppbära, såsom det enda möjliga och rätlvisa
svaret, som kunde gifvas på detta uttalande,
hoppas vi att våra läsare gerna skola instämma.
x-f.
nr vår flottas minnen.
"V. Grönt
^ å helsotillståndet hos besättningarna på svenska
örlogsfartyg nu för tiden alltid visar sig utmärkt
godt, så ägde deremot ett motsatt förhållande rum
i förra seklet. Sällan voro svenska skepp i sjön, i
synnerhet under krigsåren, utan att mer eller mindre
sjuklighet utbröt om bord, och ofta skördade döden
flera offer bland manskapet genom sjukdommar än genom
fiendens kulor. Trångt utrymme på fartygen, dålig
beklädnad och ännu sämre proviant torde hufvudsakligen
bidragit härtill, jämte det att läkarevård saknades,
ty de flesta, som då antogos till läkare på flottan,
voro tyska barberaregesäller, hvilka i allmänhet
utmärkte sig genom den största okunnighet i allt,
som låg utom fältskärsyrket, och ej sällan voro
oskickliga äfven i detta. Yattnet till dryck och
matlagning förvarades då (och i långt senare tid)
i träkärl, hvarför det snart surnade, och skämd
proviant utspisades utan tvekan.
Åren 1741 och 1742 var sjukligheten på flottan
särdeles stor. På skeppet Hessen-Cassel hade under
1742 års sommarexpedition 212 man aflidit genom
sjukdom, och på flera andra skepp hade sjukdommar
borttagit en stor del af manskapet. Man gjorde
undersökning, för att utröna orsaken till detta
olyckliga förhållande, och uppgaf då, att "den
gamla gråstensballasten^ var en af anledningarna
till eländet.
Denna förklaring förefaller något besynnerlig, men
då man vet, att ofvanpå gråstenen planerades med ett
tjockt lager af grus och singels, som vid brådskande
tillfällen togs direkte från sjöstranden och, våt som
den var, instufvades i skeppet, så kan man ej helt och
hållet frånkänna den då brukliga baliasten ett menligt
inflytande på helsotillståndet om bord. Likväl fann
man sedermera egentliga orsaken till sjukligheten
vara den dåliga provianten, och upptäckte bland
annat, att på skeppet Sophia Charlotta, ett af de
fartyg, der sjukdom mest härjat, bränvinet var af
den beskaffenhet, att då man slog något deraf på ett
hvitt papper, färgades papperet grönt.
AJEormor.
Lon föddes hit till verlden I furomskuggadt tjäll,
När klar högt öfver fjärden Orion brann en qväll.
"VI. En fa,rlig; ostliandlare.
Ar 1645 hade Sverges fiender uttänkt en plan att
utan egen risk förstöra svenska flottan. Till detta
ändamål förfärdigades tvänne kistor, hvilka blefvo
fyllda med brännbara ämnen och försedda med urverk
för antändningen, som skulle ske tolf timmar efter
det verket blifvit satt i gång. Meningen var att
praktisera dessa lådor med sitt mördande innehåll
om bord på tvänne af svenska örlogsflottans fartyg,
hvilka jämte flera andra lågo under utrustning i
Stockholm. En pomeranare Hans Greff hade åtagit
sig att, mot en belöning af ett tusen riksdaler,
fullgöra detta farliga uppdrag. Han reste till
Stockholm, der han gaf sig ut för osthandlare och
tog in på ett värdshus, hvilket äfven besöktes af
svenska sjöofficerare. Han sökte naturligtvis inleda
bekantskap med dessa-, men genom några oförsigtigt
uttalade ord blef mannen misstänkt, och hans kistor,
hvilka borde innehålla den förmente osthandlarcns
varulager, undersöktes. Man kunde emellertid icke
upptäcka en enda ost i dem, utan i stället fyllda
krutkarduser, stubintrådar och urverket, hvilket på
bestämd tid skulle låta denna fruktansvärda laddning
utföra sin rysliga mission.
"Nedrige bof! Du skall nog blifva betald för gammal
ost, fastän du ej har någon ost i skrinet», försäkrade
sjömännen under det uslingen belades med svårt fängsel
och sattes inom lås och bom.
Ehuru den tiden icke saknades medel att tvinga
brottslingar till bekännelse, kunde Greff dock ej
förmås att nämna upp-hofsmännen till illgerningen,
hvilkas namn han måhända icke heller kände. Det
enda han upplyste var, att några personer i Lybeck
öfvertalat honom att utföra vågstycket.
Hans Greff blef lefvande bränd; men kistorna
tillvara-togos och skola, enligt uppgift i »Sverges
sjökrigshistoria» af Gyllengranat, ännu år 1734
funnits i behåll, den ena på arsenalen i Stockholm,
den andra på Skokloster.
G. C. Witt.
Som barn hon armar sträckte Mot sol och silfversky -
En sak, som icke väckte Föräldrars hufvudbry.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
