Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nätet. Egerius - Strandgatan i Visby. III. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W ätet.
itt nät jag återfann, der jag det lagt - Som vanligt,
utan anspråk, allt för djerfva Och hvad på det
jag lyckats att förvärfva, Det - vare än så länge
outsagdt!
"Hvad sätt, att både tid och frid förderfva. Hur
ser det ut, det Du i land har bragt: En hög, hvars
skildring trotsar språkets makt; Ett trassel blott,
en outredbar härfva!»
Det var en vän till mig, som talte så: En man,
som aldrig fångst förstått sig på, Men oförgriplig,
slöt han, var hans tanka. -
Jag drog i telnen, se’n han tält till slut:
Der vecklas maska efter maska ut
Och spritta fiskar, glänsande och blanka!
Egerius.
Strandgatan i
m.
i befinna oss
nu på den så kallade Fiskare-rotens grund, der
Strandgatans nordligaste del löper fram och der större
delen af stadens fiskarefamiljer bor. Den svalka, som
genom den ofvan nämnda Norra fiskarporten strömmar
in från Norderstrand, manar oss att här stanna en
stund. Egendomlig är ock den tafla, till hvilken
den ålderdomliga, spctsbågiga porten utgör en mörk
och vacker ram. Yi se en del af Ii af vet, på hvars
brädd, ofvanför de af stora stenar bildade, smala
"Järnringarna" eller landningsplatserna, en mängd
fiskarebåtar ligga uppdragna, samt en bred, rikt
grönskande strand-plan, öfver hvilken en poppel-alle
bildar en angenäm väg söderut, och på sidorna derom
se vi liksom en liten förtorkad skog af atbarkade,
aftoppade, afqvistade träd, hvilka blott hafva några
taggar qvar efter de borthuggna grenarna. Gå vi
närmare, så finna vi, att dessa träd stå i fjorton
jämnlöpande rader. Det är Norderstränds fiskeläge
som vi se: dess små fiskarcbodar äro uppradade långs
stadsmuren och Krut-tornet. För en resande från det
inre af fastlandet bör kanske omtalas, att de nämnda
träden äro f marken nedslagna pålar, som kallas mellan
dem läggas på de utskjutande taggarna smala
stänger ’ ("ås-stänger"), öfver hvilka man till
torkning hänger de med "flöten» (barkstycken) i
ena ändan och med små, flata och runda klapperstenar
(»hallar") i den andra försedda fisk-garnen. När dessa
i sjön utläggas, hållas de genom flötena "flytande"
och genom hallarna lodrätt hängande, för att möta och
i sina maskor fånga de vandrande fiskstimmen. Och när
garnen på dessa gistor äro upphängda till torkning
och om då den minsta rörelse finnes i luften,
så vaja de fram och tillbaka i de många och långa
"gist-gångarna", och de små klapperstenarna klappa
och klinga då mot hvarandra, så att det låter muntert
på den eljest tysta stranden.
Men icke alltid är det tyst här på stranden. På
qvällen, när fiskarefolket rustar sina "don" (redskap)
och båtar i ordning till nattens fiskafänge,
och tidigt på morgonen, när båtarna återkomma
med sin större eller mindre fångst och mötas af
fiskarefamiljernas qvinfolk och barn, som mottaga de
ofta tunga, silfverglittrande garnen för att "afbäjnä"
(afplocka) dem samt ordna fångsten till försäljning -
då är det här bullrande glam och glädje. - Och fram på
morgonen komma äfven fiskare-rotens alla ankfamiljer -
en hvar med sin "and-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
