Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXVII. Per Vilhelm Wargentin. A. H. - Ångerköpt. Egerius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
att utgifva någon almanack. Missbruken hämmades
emellertid ej förr än vetenskapsakademien 1749 fick
det privilegium, hon ännu innehar; samma år utkom
hennes första almanack, utarbetad af Wargentin. Han
utgaf äfven kalendrar (Hof-kalender, Stockholms stads
kalender), förebilder till statskalendern, och skref
för dem populära utdrag af Sverges historia.
Trots sina vetenskapliga arbeten, sina omfattande
göromål såsom akademiens sekreterare, sin
vidlyftiga brefvexling med utländska lärde,
fann Wargentin tid att egna åt flera offentliga
uppdrag. Så var han medlem af den kommission, som
för hundrafem år sedan för ordnades att utarbeta
en förbättrad bibelöfversättning, men ännu ej
hunnit fullborda sitt värf. Han var äfven ledamot
af tabellkommissionen, och derom är all anledning
att särskildt tala något, emedan Wargentin är den
svenska befolknings-statistikens grundläggare och
äfven såsom sådan för-värfvat ett odödligt namn och
hedrat sitt fädernesland.
Kännedommen om vårt, som om andra lands folkmängd
i forna tider är mycket osäker. Väl saknas ej alla
källor för beräkning deraf, men de äro bristfälliga-,
man har till exempel ända från femtonhundratalet
längder öfver en och annan skatt. I början af det
följande århundradet fördes här och der kyrko–böcker,
men föreskrifvet blef detta först för nära två
hundra år sedan, nämnligen genom kyrkolagen
af 1686. Presten ålades att anteckna födda och
döpta barn, ingångna äktenskap, dödsfall, in- och
utflyttningar, samt att »hålla vissa längder på
alla sina åhörare, hus ifrån hus, gård ifrån gård»
(husför-hörslängd). Kort derefter stadgades också,
att kyrkoherden skulle medverka vid upprättandet
af mantalslängden och »vid sin själs salighet»
ej låta någon ur längden uteslutas, som borde
betala mantalspengar. Sålunda öppnades goda källor
för undersökning af befolkningsförhållandena, men
det-dröjde länge,
Jmultron, som eld så rödt, Största, min täppa födt,
Saftigt och sött, Dig har jag lust att smaka! Smaka
få gäst och kund, Snigel och sparf hvar stund;
Jag, som er skött, Skulle blott jag försaka?
Spindel, som aska grå, Bli’ vi om skatten två?
Svårt att förstå, Hvad du kan bäret vilja! Packa dig
genast bort, Junker af sämre sort:
Flugorna små Vittne, hur såd’na gilja!
Se, hur han reser sig, Spjernande, upp mot mig:
Dristar du krig, Fuling, mot mig förklara? Genast
den sköna släpp, Eljest med knäpp på knäpp
Visar jag dig Krigets bad’ lag och fara!
2)m kan sig hålla qvar! Nå, nå, han donen har:
Ben, några par, Käkar dertill, som gripa; Hu då!
Ej smultronkind Bragtes af nordanvind
- Snål, som han var - Nå’nsin i värre knipa.
innan man samlade, ordnade och utgaf de
upplysningar, som stodo att få, Då man efter Karl
XII:s folkförödande krig började ifrigt sysselsätta
sig med frågan om afbjelpande af den folkbrist, som
var ett hinder för utvecklingen af landets näringar,
och som - fruktade man - ytterligare förvärrades
genom utvandring, uppstod tanken att inhemta
noggranna underrättelser om folkmängden. Till en
början mötte dock förslaget flera betänkligheter. I
sjelfva riksrådet påminde man varnande om konung
Davids exempel, då han ville räkna folket. Äfvenså
var man på den tiden rädd, att låta sådant varda
allmänt kunnigt, som inför goda vänner och trogna
grannar kunde blotta rikets svaghet. I väsentlig
mån hafva vi vetenskapsakademien att tacka, att dock
denna angelägna sak snart å nyo bragtes å ban^. Hon
företog sig att samla och bearbeta uppgifter om rikets
folkmängd, och 1746 inlemnades till riksdagens
hemliga utskott en af akademiens sekreterare,
den förut nämnde Elvius, upprättad redogörelse,
som beräknade Sverges och Finlands folkmängd till
2,097,000 menniskor. Utskottet gjorde framställning
hos kunglig majestät, att en bestämd metod skulle
stadgas för uppgifter om födde och döde med mera. Så
grundlades den svenska befolknings-statistiken,
börjande med år 1749, till hvilken intet annat land
kan förete ett motstycke.
Redan från början deltog Wargentin i utarbetandet
af rikstabellerna, och när 1756 en särskild så
kallad kommission Öfver tabellverket inrättades,
blef han ledamot deri och den egentliga drifkraft
en i dess arbete. Flera afhandlingar i ämnet af
Wargentin utgåfvos. En af dessa, handlande »om
nyttan af årliga förteckningar på födde och döde
i ett land», förvärfvade åt svenska tabellverket,
redan från början, det stora anseende i utlandet,
som det sedan oförminskadt behållit.
A. H,
Ändtligt sin kos han for, Fann väl för näbb och klor
Vådan för stor! Ljufligt, min sann, att åse, Vänder
jag segerns pris: Läska mig, läckra spis! . . .
Håll, men jag tror Spindeln har glömt en påse!
Res dig, mitt hår och skägg: Påsen - är full af ägg:
Nektarn blef drägg. Spindel, du lömske slyngel,
Segern är din: var nöjd, Borta är nu min fröjd! -
Sagdt, och i vägg Slår jag så bär, som yngel . .
Dock - i en blink hur lätt Skiftar vårt tänkesätt!
»Gjorde jag rätt?» Redan mig sjelf jag frågar. Nu
till din envishet, Spindel, jag skälet vet:
Ack, för sin ätt Gerna man lifvet vågar!
Kunde jag nu till den Visa dig väg igen,
Stackars min vän, Der du i ångest irrar! . . . Äger
ej sjelf jag små? Rycktes från mig de så,
Skulle jag ... men Tanken sig här förvirrar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
