Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På stranden nära Napoli. Thore Ericsson - Svensk skola i Sibirien. L. G. T. Tidander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Tjust han ser på hafvets glitter, Och sig stum
beundran målar I hans blick, hans min. Skön han är,
der så han sitter, Lyst af solens sista strålar,’
Med sin mandolin.
Nyss han sjungit. - Hvad? Jag detta Ville veta ... 11
castello Såg han skarpt på nyss: Visst besjöng hans
canzonetta Frihetshjelten Masaniello? - - Nej, hans
flickas kyss!
Thore Ericsson.
jill de skönaste minnena af svenska krigsfångar
i Ryss-]a]1(i under »det stora nordiska kriget"
räknar man med rätta deras bemödanden, att utsprida
kristendom både i lära ocli lefverne samt,
fastän främlingar i en oväns land, att medelst
skolinrättningar och uppfostringsanstalter verka för
det uppväxande slägtets utveckling i intellektuelt
och sedligt hänseende.
Bland sådana undervisningsanstalter förvärfvade
sig svenska skolan i Tobolsk ett synnerligt
anseende. Hon inrättades af Curt Fredrik von Wreech,
tysk till börden och kapten vid d’Al-bedyhls
dragonregemente. Våren 1709 blef han illa sårad
och föll i rysk fångenskap, hvarunder han,
jämte en mängd andra svenskar, skickades till
Tobolsk * i Sibirien. För att der hafva nyttig
sysselsättning började Wreech i September 1711 meddela
undervisning åt en svensk ryttmästares son. Detta
förde honom på tanken, att öppna en skola för de
många svenska barn**, hvilka eljest skulle sakna all
undervisning. Till en början försiggick undervisningen
i Wreechs egen lilla kammare; men då lärjungarnas
antal efter hand tilltog, måste han anskaffa en
större lokal. Efter många svårigheter lyckades det
Wreech hösten 1714, att på ett halft års tid få hyra
en gammal stuga, hvari undervisningen sedermera ägde
rum. Till medlärare antog han några andra fattiga
och rättskaffens män. Dessa skämtade stundom öfver
sina nya befattningar, så vidt skilda från deras
förra verksamhet, och påminde hvarandra, huruledes
Dionysius från konung i Syracusa blef skolmästare
i Korinth. Inspektor för skolan blef pastorn vid
Björneborgs regemente Gabriel Laurams, en allvarlig
man, utmärkt både för sin fromhet och lärdom.
Emellertid hade den ryktbare doktor Francke i Halle
fått kännedom om företaget, i synnerhet genom tvänne
i Moskwa boende svenska fångar, öfverstelöjtnant
Isendorff och presten Boloff, hvilka sedermera allt
jämnt underhöllo förbindelsen dem emellan. Genom
dem kom från Francke hjelp både i penningar och
andaktsböcker. Men denna hjelp var hårdt när att
framkalla split och ledsamheter, ty genom Francke
nådde äfven pie-tismens vanliga öfverdrifter skolan
i Tobolsk. En och annan satte till exempel på fullt
allvar i fråga, huruvida ej-åskådande af skådespel,
deltagande i dansnöjen med mera dylikt vore syndigt,
såsom Francke och öfriga pietister menade.
I Mars 1715 inköptes för en med mycken svårighet
sam-maribragt summa af fyrtiofem rubel ett eget
hus för skolan. Men redan natten till den 13 Maj
samma år, då Tobolsk hemsöktes af en svår eldsvåda,
lades skolhuset i aska. Emellertid gjorde barnens
föräldrar och deras vänner ånyo sammanskott, och tid
efter annan inflöto gåfvor, i synnerhet från Moskwa,
der öfverstelöjtnant Isendorff var outtröttlig och
gjorde goda insamlingar, så att man blef i stånd att
uppföra ett nytt och väl inrättadt skolhus, som af
Lauraeus invigdes den 19 September 1715.
Skolans verksamhet fortgick derefter oafbrutet ända
till fredsslutet. De flesta barnen bodde i skolan
och undervisades,
i Sibirien.
i förhållande till olika ålder och framsteg,
i innanläsning, skrifning, teckning, geografi
och matematik samt latinska, tyska och franska
språken. Men framför allt blefvo de hållna
till gudsfruktan, ty lektionerna börjades och
afslötos alltid med bön och läsning i den heliga
skrift. Undervisningstimmarna voro klockan 8-11
förmiddagen och 2-5 eftermiddagen. Några och tjugo
officerare voro, fastän på olika tider, lärare och
åtnjöto derför fri kost och nödiga kläder. Flickorna
hade en särskild vårdarinna och undervisades af
en fru Morton i handarbeten med mera. En officer
förestod ekonomien och ombesörjde mathållningen,
en annan skulle draga försorg om kläders anskaffande
och förfärdigande. Skolan blef slutligen så- mäktig,
att hon äfven hade sin egen tjenstepersonal.
Mer och mer ådrog sig skolinrättningen uppmärksamhet
bland ryssarna sjelfva. En gammal rysk prest,
som med uppmärksamhet följt företaget, gaf rörd sin
välsignelse åt det-satnma och åt dess stiftare. By ske
guvernören på stället, furst Gagarin, insåg företagets
välgörande följder och gynnade detsamma. En annan
förnäm ryss skänkte en större summa, för hvilken
sjukhus och badstuga byggdes. Ar 1717 anlände en
tartarhöfding till Tobolsk, för att bese denna
läroanstalt, hvilkens rykte äfven hunnit till hans
aflägsna land. Många ryska barn började bevista
densamma, likaså en och annan fullväxt person. År
1718 steg lärjungarnas antal till icke mindre än 130.
Genom utvidgningen hade skolan likväl blifvit
skuldsatt ända derhän, att hennes upplösning tycktes
i November 1719 vara oundviklig. Flera vedersakare
till Wreech och hans med-hjelpare - upplysningen
hade äfven motståndare der - hördes bespottande säga:
"Bedjen nu, I fromma helgon, om I det kunnen; ty nu
behöfven I det, för att få någon hjelp!»
Men dagen, förrän skolan skulle upplösas, kom fadern
till ett bland de svenska skolbarnen och erbjöd en
i hans ägo varande guldskål om ett skålpunds vigt,
med tillåtelse att på densamma låna penningar
till" skolans upprätthållande. En fattig ryss
framräckte till den goda sakens understöd sin sista
rubel. Tarta-rerna, hvilka med vördnad sågo dessa
karoliners* gudsfruktan och gerna ville gifva prof på
sin medkänsla för främlingarnas ädla verk, skickade
dem slagtboskap, och i början af 1720 anlände från
några holländska och engelska köpmän, äfvensom från
svenskarna i Moskwa, ansenliga penningebidrag. Sjelfva
tsaren, som fått kännedom om skolan, lofvade den
årligt understöd. År 1721 hade lärjungarnas antal
ytterligare ökats och uppgick då till vid pass 140.
Men i November månad samma år blef allt i den svenska
kolonien förändradt och den vackra och löftesrika
undervisande verksamheten afbruten, ty då anlände
till Tobolsk underrättelse om den mellan Sverge och
Ryssland nu ändtligen afslutade freden, och följande
månad kom tsarens befallning om fångarnas hemresa.
Man tanke sig dessas glädje öfver dessa hugneliga
budskap! Man höll en tacksägelsegudstjenst, hvarvid
pastor
* Hufvudstad i guvernementet med samma namn och
belägen vid Tobols inflöde i Irtysch, just der
denna vänder sig i nästan rent nordlig riktning för
att uppsöka Ob, det vill säga något sydligare än
Stockholm, men med betydSigt strängare klimat. I
synnerhet är vintern der hård, då det ej är någon
sällsynthet, att termometern visar 50 grader under
fryspunkten. Staden, räknar nu omkring 80,000
invånare och drifver betydlig handel, i synnerhet
med te och pelsverk, för hvilken senare artikel, i
hvad den utgöres af skattepersedlar, staden blifvit
nederlagsplats.
** Bland de krigare, som vid de i Östersjöprovinserna*
belägna fästningarnas öfvergång föllo i ryssarnas
händer, voro de flesta gifta samt blefvo med
hustrur och barn bortförda till Sibirien.
Hed. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
