- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 18, årgång 1879 /
240

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk skola i Sibirien. L. G. T. Tidander - Dagsnäs. O. v. K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

Laimeus predikade öfver texten: »Var trofast intill
döden, så skall jag gifva dig lifsens krona!»
Oblandad var dock ej de fångna svenskarnas glädje
öfver den stundande befrielsen. »Vår allernådigste
konungs högst beklagliga dödsfall», skrifver en af
dessa svenska krigsfångar vid denna tid, »låg mången
så hårdt uppå hjertat, att han snart intet någon
glädjemin förspörja lät.»

Sedan fångarna firat julen, började de rusta sig till
af-resan. Skolhuset, hvars uppbyggande kostat dem 500
rubel, måste de nu afyttra till guvernören på stället
för endast 150 rubel. Aftonen den 28 Januari 1722
samlade sig de i Tobolsk varande svenskarna för sista
gången inom skolans salar, för att hembära Herren
sin tacksägelse för den nåd, han under fångenskapens
vedermödor bevisat dem.

Följande morgon skedde uppbrott åt skilda håll. Wreech
begaf sig till Tyskland, der han slutade sina
dagar. Af hans medhjelpare vid skolan inträdde de
flesta efter återkomsten till fäderneslandet ånyo i
tjenstgöring vid sina förra regementen och kårer.’

Fattiga på guld, men desto rikare på pröfningar
och minnen, stodo och stå dessa karoliner såsom
höga förebilder för yngre slägten. Med rättvisa
anspråk på belöning af det fädernesland, för hvars
skull de gjutit sitt blod och burit fälttågens och
fångenskapens lidanden, framkommo de likväl Nej med
några sådana, utan lefde nöjda med litet, skattande
sig rika i besittningen af

"Sin bibel och sin gamla klingao med Karl den tolftes
namn uppå."

L. G. T. Tidander.

var en vacker eftermiddag, i slutet af September. Jag
hade nyss lemnat järnvägsvagnen, vid Kantens
station nära Falköping, derifrån en med häst och
kärra väntande skjutspojke nu skulle kuska mig åt
Skarahållet till. Vi följde till en början sluttningen
af Mösseberg, och snart utbredde sig i solljuset den
stora slätt, hvilken, sträckande sig upp emot och
omkring Billingen, fortgår i nordlig och nordvestlig
riktning ända till Lidköping och Kinnekulle vid
Venerns strand. Efter att hafva passerat det
gamla Gudhem, närmade vi oss Hornborga-sjöns låga
stränder. Solen började dala i vester, då vi nådde de
vackra skogsdungarna kring stora Bjurum, ett nybygdt,
ståtligt herresäte, ej långt från Bjurums kyrka, förbi
hvilken landsvägen slingrar sig öfver några höjder
utmed Hornborga-sjöns sydvestra strand. Emellertid
inbröt skymningen, hvilkens dunkel dock snart
skingrades af den öfver skogstopparna uppstigande
månen, som spred sitt bleka skimmer öfver det
vackra Dagsnäs och dess omgifningar. Väl bygdt,
väl underhållet och väl skött, intager

detta herresäte ett framstående rum. Nedfarten från
landsvägen till den i italiensk renässans utförda
tjusande, slottslika villan, erbjuder en egendomlig
och, i synnerhet i månljus, särdeles mystisk
anblick. Den några hundra alnar långa ave-nyen,
som förer dit ned, omgifves nämnligen af en sex till
sju alnar hög och mycket djup granhäck, omsluten på
hvardera sidan utaf en alle af resliga häogbjörkar. Så
väl vid dess början uppe vid landsvägen som vid
dess slut, der den stora, rymliga gårdsplanen
vidtager, trona höga, murade portstolpar. Dessa äro
försedda med tänkespråk, ditristade af den lärde
och originelle öfverintendenten Per Iham, hvilken
residerade på Dagsnäs i slutet af förra och början
af detta århundrade (död 1820). De flesta af dessa
inskrifter äro skarpa och ganska närgångna. Så läses
på yttersidan af den ena grindstolpen vid landsvägen:
»En lycklig resa för den, som har ett godt föremål och
är barmhertig mot hästar.» Denna inskrift lärer hafva
tillkommit såsom ett »gif akt» åt besökande ungherrar,
hvilka icke brukade spara hvarken öfverintendentens
eller hans underhafvandes hästar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:32:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1879/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free