- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 18, årgång 1879 /
245

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Små salongsstycken af Claude Gerard. I. Gunila-dagen - Jättar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

den närvarande minuten, de kommande åren, allt
förenade sig i en stilla, ljuf lycksalighet, hvari
den ensamma, obemärkta flickan hvilade såsom buren
på mjuka, sväfvande skyar af silfverglän sande dun.

»Jag skall förvara dig i hela min lefnad, och när
jag är död, skall du ligga på mitt bröst ... du, som
kanske blir mitt lifs enda ros», sade Abigail leende
och utan att fatta det profetiska i sina egna ord,
under det hon åter gömde för allas blickar sin första
och sista kärleksgåfva.

Dagen derpå gick löjtnanten på vakt, utan att
hafva träffat någon af fruntimmerna, och då han
återkom och trädde in för att helsa på sin mor,
satt kammarrådinnan vid sitt

i Ja, jag är mycket trött och sömnig ... å propos,
hörde mamma när Andriette Enghers reser?"

"Ja, om några da’r, men hon kommer igen till
Innocencen, och om du vill vara klok, så . . .»

"Det är just det jag vill, och det står mamma fritt
att underhandla om saken. Jag skall icke mera lägga
mig deremot."

"Hvad! Verkligen, är det ditt allvar?» utropade
kammarrådinnan med glad öfverraskning. »Du gör
mig en obeskriflig glädje med detta beslut",
tillade hon ifrigt,, då Helge endast svarade med
en stum böjning på hufvudet, "och du kommer icke
att ångra det... det var också hög tid, ty annars
hade du blifvit förekommen, Andriette är mycket
omtyckt... hvilken lycka, min älskade son! Nu vet
jag med visshet, att din säll-het är betryggad."

Oliver Cromwells portvakt.

(Tillhör uppsatsen "Jättar", sid. 246.)

skrifbord och hade just inlagt ett bref, hvars adress
hon höll på att skrifva.

"Jag måste afskeda den der Mazzari", sade hon, "man
kan icke vara nog försigtig med unga flickor. Karlen
är en narr, och jag hade verkligen väntat mig mera
förstånd och uppmärksamhet af Abigail. Yrsa måste ha
en annan musiklärare..."

"Ja, det torde vara bäst", svarade Helge med en så
tonlös röst, att hans mor vände sig om, såg på honom
och sade:

"Hur mår du, Helge? ... Du är icke frisk, du har
feber och dina ögon äro röda och inflammerade..."

"Det kommer af nattvaket . . . och så kan man icke
undvika att dricka med kamraterna, som komma in
i vakten..."

"Du bör gå och lägga dig genast."

Löjtnant Helges ögon blefvo hastigt ännu mera röda,
ett bittert och sorgset leende lekte på hans läppar
och han vände sig om för att lemna rummet.

"Jag skall tala med onkeln ännu i dag, ty jag träffar
dem i afton hos tant Amalia», återtog kammarrådinnan,
som ville skynda sig att begagna det erhållna
medgifvandet och som icke märkte, att hennes son
redan var borta.

Innan kort hade också den kraftfulla frun ordnat
den äktenskapliga affären och trolofvat sin son med
den rika och i alla afseenden förträffliga fröken
Andriette Enghers.

Veckor och månader försvunno; nu var det vår. Den
unge löjtnanten hade allt sedan sin förlofning
varit mycket litet i hemmet, der han förr funnit
sig så väl. Antingen var han i sin kasern, på vakt,
i sällskap med sina kamrater, på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 04:41:42 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1879/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free