Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid elfvarne i Babel. (Erhållit första priset vid Familj-Journalens pristäflan i vitterlek 1879.) J. P. Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid elfvarne i Babel.
(Erhållit första priset Tid Familj-Journalens
pristäflan i vitterlek 1879.)
Vid elfvarne i Babel sutto vi och gräto, då vi på
Zion täjikte.
Våra harpor hängde vi på pilträd, som der äro.
Ty der badö de oss sjunga, som oss fångna höllo, och
i vår gråt glada vara: Sjungen oss en af Zions visor.
Huru skulle vi sjunga Herrans visa i främmande land?
Davids psalm 137.
nappt varsnar ögat gränsen emellan snöfält flackt yOch
flodens breda, isbetäckta yta. Rundt om blott kala
tundran, Sibiriens ökentrakt; I fjärran snö och himmel
sammanflyta. Deröfver fritt sig breder från polen
köldens flägt, Ett luftdrag, tyst och iskallt, som
dödens andedrägt. I luften sväfva fina iskristaller,
Ett långsamt nålspetsregn mot marken faller.
Det enda ljud, som höres, är smällen då och då Af is,
som remnar, köldförtätad, diger. Af lif ej finns en
yttring, om ej den rök så blå, Som från förborgad
härd mot himlen stiger. Af höga drifvor bortskymd en
hydda ligger der, Dess låga tak på afstånd sjelft
likt en drifva är. Emellan ispiggsfransar vid dess
sidor Uppskjuta spetsarne af några skidor.
Derinne finns ett sjutal soldater, svenske män,
Af dem, som vid Pultava vordo fångna.
Från nejden hit de samlats hos en gemensam vän,
Att tälja minnena från det förgångna.
Högst upp i vrån ett långbord med bibel på man ser
Och vid dess sidor bänkar, på dem de satt sig ner.
I spiseln videt, surt, med möda brinner;
Dess sken knappt upp till svärtad takås hinner.
Hvad djupa fåror plöjda på hvarje panna här,
Hvad dystra, allvarsamma miner dessa!
Hur sliten hvarje klädnad, hur magrad kinden är^
Hur böjd gestalten, grånad hvarje hjessa!
Och dock hvad ädel höghet i dessa männers skick!
De lånt af fångna lejon sin hållning och sin blick.
En hvar, en Simson, ej sin styrka mistat,
Fast filisteerna dem öfverlistat.
Det är en söndagsafton. Vid brasans matta sken,
Med bibeln uppå knäna framför bordet,
Ur Davids psalmer läser en gammal finsk kapten
För stridskamraterna det helga ordet.
Med sina hufvud stödda mot handen sitta de
Och skugga sina ögon, att tårarne ej te,
När till profetens klagosånger dystra
Med återhållen andedrägt de lystra.
"Vid elfvarne i Babel betryckta sutto vi,
Och på vårt Zion tänkande vi gräto.
Dess storhet var försvunnen, dess lycka var förbi;
Vi harporna på pilträd hänga läto.
Oss väktarne väl badö att fatta mod och tröst
Och sjunga Zions visor för dem med glädtig röst;
Men ho förmår att med en frigjord tunga
I fångenskapen hemlandssånger sjunga?
"Om jag förgäter tänka på dig, Jerusalem,
Förgäten må min högra hand förtvina!
Vid gommen lade tungan, försmäkte hvarje lem,
Om jag förglömmer hemmet och de mina!" -
Hit föreläsarn hunnit, men nu hans stämma qväfs,
Och uppå hvarje kämpe af suckan bröstet häfs.
Orörliga och tysta alla hvila,
Men tankarna till fjärran stränder ila.
Omsider en hörs yttra, till hälften för sig sjelf:
"Nej, aldrig, aldrig skall jag kunna glömma Mitt hem,
det lilla torpet helt nära Göta clf, Min trogna maka,
hennes omsorg ömma, Min lilla son, blott alnshög! -
Tolf år förflutit, men Med mina ögon slutna jag skådar
lionom än. Hur glad han är, hur vacker, rask och
liflig! Hans öppna blick, - nej, den är obeskrifligt
En annan tar till ordet: "Jag har ej barn och vif,
Ej ens en efterlemnad fästmö har jag,
Och far och mor ha ingått uti ett bättre lif,
I armod och betryck der hemma var jag.
Men, ack, ändå hur gerna jag ville återse
Min hembygds sköna nejder - vid Emån ligga de!
Mig tyckes just jag ser de dalar \äna,
Der röda stugor skymta mellan träna."
"Jag är från Skånes slättland, på korn och hvete rikt
v En tredje talar, "der är hvetbröd vanan;
Sv4. Familj-Journ. 1879,
33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
