Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid elfvarne i Babel. (Erhållit första priset vid Familj-Journalens pristäflan i vitterlek 1879.) J. P. Wallin - Stockholmsbilder af Axel S-g. I. "Tokige baron."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Der bölja skördefälten i vågor, Sundet likt, Och mjölk
och honung flyta som i Kanan. Med blicken öfverskådas
en milsvid, kyrkrik bygd. O, sutte jag der åter
i halmtäckt kojas skygd! Der sjunger näktergalen,
om natten vaken, Och storkar bygga bon på stugutaken.»
»Jag är från bergig skogstrakt i vestra Helsingland",
Med hurtigt skick berättar så den fjerde-,
"Min åkerteg var frostländ, dess jordmån bara sand,
Med barkbröd för det mesta vi oss närde.
Och dock jag hem skall längta som till min högsta
skatt,
Om, ock jag vid Egyptens köttgrytor varder satt.
O, den som hem till Norrland finge ila,
Till sjöar, berg och skogar tiomila!
Den femte hörs förklara: "Från Dalarne är jag.
IIa’n I väl skådat Siljans strand vid Mora?
Hur dagligt der om sommarn, när på en sabbatsdag
Till kyrkan folket far i skaror stora!
Der ros med åtta årpar dess båtar öfver sjön,
I fjärran synes stranden af gröna Sollerön;
I helgdagskläder, som i färger pråla,
Likt markens blomster fagra kullor stråla."
Den sjette ropar: "Hafvet, ack, hafvet är mig kärt!
Bland Vesterbottens klippskär står min koja.
En vinternatt som denna hur skönt, fast fruktansvärdt,
Att höra stormen bryta isens boja!
Af vågor krossas isblock mot skären tag på tag,
Man tror sig höra rasslet af dödens lieslag:
Der ligger mörker öfver djupet öde,
Och på dess botten sofva lugnt de döde.»
Den sjunde, föreläsarn, till ordet tager sist:
"Jag hade ock ett hem uti Karelen.
Jag vet ej om det qvarstår; måhända allt jag mist,
Då ryssar härjat landet, största delen.
Att derom tala mera, det faller mig så svårt.
Till Gud vi bedje, bröder, för fosterlandet vårt!" -
De knäppa hop med andakt sina händer,
Den gamle deras bön till himlen sänder:
»Liksom den trötte hjorten i öknens heta sand
Till skuggomgifna vattukällor längtar, Så ock
ur fångenskapen till älskadt fosterland Med åtrå
brinnande vårt hjerta trängtar. O, Fader uti himlen,
är detta ditt behag,
Du late oss få vända till våra hem en dag! Dock, om
du har beslutit att oss skilja För alltid derifrån,
så ske din vilja!
"Men om du i din vrede vår moder Svea dömt, Att för
sin synd åt andra bli slafvinna, Låt detta sorgens
budskap i mörker varda gömdt Och aldrig hit till
hennes söner hinna! O, låt oss då få stanna i djup
förgätenhet, Der ingen, ingen af oss om Sverges
smälek vet, Och drömma om dess frihet och dess ära,
Fastän vi sjelfva nödgas fjettrar bära!
"Och våra ben långt hellre i vildmark multna må,
Än i en fosterjord, bebodd af slafvar!
Men kallas våra söner till frihetskamp, - ack, då,
O, Herre, väck oss upp ur våra grafvar!
Och om du icke annars oss låter gå igen,
Så låt vår ande lifva de nya tiders män,
Att, om du dem ej seger vill beskära,
De ändå alltid rädda må sin ära!
"Du, som all verldens öden allena styr, o Gud,
Hvars ande sväfvat öfver nordanlanden,
Låt svenska folkets frihet stå tryggad på ditt bud,
Håll öfver gamla Sverge alltid handen!
Välsigne och bevare du våra fäders jord,
Upplyse du och värme vår mörka, kalla nord,
Ditt anlete i nåd till oss du vände,
Och efter strid och stormar frid du sände!" -
Han slutar. Från den lilla åhörarskarans grupp
Förnimmes ett gemensamt, kraftigt amen. En hvar af dem
till affärd sig reser åter upp, Styrkt, vederqvickt
till ande som lekamen. En hvar till fjärran bostad
bereder sig att gå; Men ej hvarandra sällskap de
dervid göra få: De vistas hvar för sig i skilda kojor
Med sina väktare och sina bojor.
Snart en och en de glida på spårlös, öde stig I
nattlig tystnad öfver snöfält vida. Kundt om vid
himlaranden har skymning lägrat sig, Men stjernorna
mot snön sitt skimmer sprida. Ur främlingskapets
Babel, på ensligt vandringslopp De trötta fångar skåda
mot Karlavagnen opp: Han bringar dem från fosterlandet
helsning Och bär från himmelriket bud om frälsning.
J. P. Wallin.
af Axel S-g. I.
baron»*’
för ett tretiotal af år sedan låg vid en af de
aflägsnare ’ gatorna å Norrmalm, hvarest nu en
af de lika smaklösa, som i Stockholm allmänna
bostadskasernerna presenterar sina enformiga
fönsterrader, ett litet täckt, grönmåladt envånings
trähus, skildt från gatan genom ett likaledes
grönmåladt staket och omgifvet för öfrigt af en icke
synnerligen vidsträckt, men desto mera välskött
trädgård. Detta allt var nu icke så synnerligen
märkvärdigt, allrahelst som liknande egendommar
på den tiden voro att beskåda litet hvarstädes
på malmarna, men det var åtskilligt annat, som
förlänade en viss märkvärdighet åt den i sig sjelf
obetydliga gården. För det första var det hans namn,
som för Öfrigt icke tycktes synnerligen berättigadt -
han kallades nämnligen "slottet" - och för det andra
var det hans invånare, hvilka visserligen icke ofta
syntes till utanför det gröna staketet, men hvilka
deremot all-
tid kunde med visshet räkna på hela grannskapets
odelade uppmärksamhet, så ofta de visade sig i den
lilla trädgården, och detta gjorde de regelbundet
trenne gånger om dagen, väl förståendes då årstiden
sådant tillät. Just som tornuret i Adolf Fredriks
kyrka förkunnade dygnets sjunde timma, öppnades
alltid "Slottets" port och ett ståtligt, hvithårigt
fruntimmer visade sig på porttrappan, förande vid
armen en gråhårsman af ovanligt reslig, men af ålder
eller sjukdom något böjd gestalt. Med långsamma steg
vandrade de nu upp och ned på den lilla trädgårdens
gångar, till dess att åttaslaget förkunnade, att
promenadtimman var till ända, då den ståtliga damen
med lika gra vitetiska steg förde sin följeslagare
tillbaka uppför de tre trappstegen och båda inträdde
i huset, hvars port genast slöt sig bakom dem, för
att icke öppnas förr än klockan två och klockan sju
på eftermiddagen, då de båda gamla åter visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
